Lerums kommun är på väg att kanske få en världsberömd invånare – Jerry Scheff. Han har planer på att bosätta sig i Floda. Vem är då Jerry Scheff och varför just Floda?

Jerry (född 1941) är musiker och troligen mest känd som Elvis Presleys basgitarrist mellan 1969 – 1977. Han har även spelat och turnerat med storheter som Bob Dylan och The Doors. Att lista alla de skivinspelningar med kända artister där Jerrys basspel hörs låter sig inte göras. Några exempel: Neil Diamond, Elvis Costello, Nancy Sinatra, Sammy Davis Jr, Linda Ronstadt och många, många fler.

Hur hamnade han då i Floda? Flodabon Ulf Nilsson i Cadillac Band har under turnéer i USA blivit mycket god vän med Jerry Scheff. Våren 2017 bestämde sig Jerry för att bryta upp från sin dåvarande adress i Skottland. USA var inget alternativ ”så länge Donald Trump är president”.

Efter att ha funderat på olika tänkbara kommande adresser, bland annat Berlin, bestämde han sig för att testa Sverige och Floda. Han har tidigare besökt Sverige och fått ett mycket gott intryck. Första gången var 1978 då han var på turné med Bob Dylan. De två sista spelningarna var på Scandinavium i Göteborg.

Då och då ställer Jerry upp med sin elbas (av märket Lakland) i Cadillac Band runt om i Sverige. Han har också ställt upp på en del intervjuer med radio och tidningar runt om framför allt i södra Sverige. Jag fick en två timmars pratstund med Jerry den 22 oktober i The TCB House Of Music på Lilla Ön i Floda. (TCB står för Elvis myntade motto ”Taking Care Of Business”). Det är litet speciellt att prata med Jerry eftersom alla år nära hög musik gjort att hans hörsel fått ta mycket stryk.

Jerry Scheff har verkligen gjort en musikalisk resa. Han spenderade ungdomsåren i Kalifornien där hans stöttande mamma Lois och musicerande äldre bror Bill fick in honom på musikspåret. Han började med tuba och ståbas under skolåren och i marinen tillkom signalhorn. Redan som 15-åring började han spela på svarta jazzklubbar. Förebilder var bland andra Miles Davis och John Coltrane. Han var helt såld på de svartas musik och rattade till exempel in svarta R&B-radiostationer i Oakland. Han var som vit avvikande på jazzklubbarna och önskade till och med tidvis att han var svart. När rock´n´rollen slog igenom i mitten på 50-talet hade Jerry inte mycket till övers för varken Elvis eller rocken över huvud taget.

Efter hand fick Jerry rykte om sig som en mycket duktig basgitarrist. Mängder av studiojobb dök upp. Under 60-talet hade han tre uppsättningar instrument. En budfirma fick köra dessa till olika inspelningsstudios. En telefonagentur skötte bokningarna.

– Jag jobbade 24 timmar om dygnet.

Det var nu hippietider och Jerry var själv åt hippiehållet med långt hår, mustasch, avklippta, jeans och användare av det allt vanligare tillbehöret droger. Långa inspelningssejourer krävde uppiggande tabletter.

En av de musiker Jeff jobbade tillsammans med var gitarristen James Burton. Denne hade imponerats av Jerrys basspel. Någon gång 1969 ringde Burton upp Jerry och sa att Elvis Presley hade fått tillbaka lusten att uppträda live. Han hade bett Burton sätta ihop ett band – The TCB Band. Han frågade om Jerry var intresserad. Jerry tvekade för Elvis musik var ju inte hans grej. Men han gick med på en audition. När han träffade Elvis ändrade han efter hand uppfattning om honom. Elvis var respektfull, vänlig, rak och full av humor. Jerry sa okej till medverkan i TCB Band. Något han inte ångrat. Sedan ingick han i ”Cirkus Elvis” ända till dennes död 1977.

Jerry medverkar på en mängd Elvisskivor och shower och har spelat på de riktigt stora scenerna runt om i världen. Jerry har beskrivit detta i sin bok ”Way Down” som verkligen kan rekommenderas. Jerry har sett de stora elefanterna dansa och boken innehåller mängder av minnen och historier från hans musikerliv nära de stora stjärnorna. Historier som inte alltid är så positiva.

Jerry kommer framöver att vistas mycket på Lilla Ön i Floda. Han kommer då och då att medverka på olika spelningar och quizkvällar samt ställa upp på frågestunder med mera.

Hundratals människor strömmade ut och in genom dörrarna till Flygeln, Gamla kontoret och biografhuset när det under lördagen var hantverksdagar i Tollered.
I morgon, söndag finns det en ny chans.

– De här dagarna är basen i vår verksamhet, säger Noomi Ryberg och får medhåll av Barbro Lindström.

– Det är så roligt att vi kan visa upp hemslöjd i så många olika former. Allt från träslöjd till vävning och ljusstöpning.

Många som tagit sig till Skallsjö Nääs hemslöjdsförenings hantverksdagar verkade sugna på en fika. De fem kvinnorna i köket hade fullt upp.

– Vi har bakat allt själva och var här klockan nio i morse för att göra smörgåsarna klara, berättade Anne-Marie Alfjorden.

– Vi har gjort hundra mackor, men nu är vi lite rädda att de inte ska räcka.

Temat för dagarna var väskor och västar och det fanns det en hel del att titta på. Bland annat en handväska från 40-talet som tillverkats i papp. De många utställarna och hemslöjdarna hade mycket annat att bjuda på. Framför Rigmor Angrell Jonasson fanns ett imponerande bord med vackert stickade strumpor.

– Där ligger minst ett 50-tal par med sockar men också ganska många mössor, säger hon.

– Jag började sticka de här sakerna efter förra utställningen. Det är främst på mornarna jag stickar, eftersom jag vaknar tidigt.

Många hade också samlats runt bordet med ett enormt fotografi. Det var tagit 1933, när Nääs Fabriker firade 100 år. Bland de 333 personerna syns en flicka, som då var 14 år.

– Vi har lyckats, genom intervjuer och kyrkböcker, få fram samtligas namn och vet att den lilla flickan fortfarande är i liv, men bor inte kvar i Tollered, säger Sven-Olof Danielsson, som är en av de nio som under ett års tid arbetat med att ta fram namn, födelseår, bostadsadress och yrke.

– Det har varit mycket luskande, men väldigt roligt.

Nu har utställningen stängt, men öppnar åter i morgon, söndag, för den som vill uppleva hantverksdagarna i Tollered.

Fredagen blev en lite annorlunda dag för de boende på Hedegården, då det var vernissage av fotoutställningen Säveån i bild.
Nu hänger 40 natursköna fotografier på väggarna, som 18 av Lerums Fotoklubbs medlemmar fotat.
Verken ska hänga på väggarna i tre månader.

– De här bilderna är fantastiska och jag är säker på att de kommer att ge stor glädje, sa kommunalrådet Eva Andersson (C) när hon på fredagseftermiddagen invigde utställningen.

– Att se bilder gör att en process startar i hjärnan och man kommer ihåg saker.

Idégivare till utställningen är Björn Stahre, som har sin fru boende på Hedegården.

– Tavlorna som hängde här tidigare tyckte jag inte var så inspirerande, så jag började fundera på alternativ och tog kontakt med Lerums Fotoklubb, som gick vidare med tanken om en utställning, berättar Björn Stahre.

Fotoklubben tyckte förslaget var utmärkt och började planera. Monica Ziegler var en av de drivande.

– Vi bestämde oss för att ha Säveån som tema. Allt från Mjörn och ner till Jonsered, berättar hon.

– Det blev en utställning där de boende kan känna igen sig.

De senaste veckorna har ett 20-tal medlemmar träffats för att välja ut de bilder som skulle representera ån. En annan drivande kraft har Alf Gleerup varit, som också höll i ett av invigningstalen.

– Säveån är en miljö som vi älskar och gör regelbundna utflykter till. Att ställa ut på Hedegården är ett roligt och meningsfullt uppdrag, sa han.

– Det här rummet och väggarna en trappa upp är helt fantastiskt för vår utställning. Nu hoppas vi att bilderna leder till samtal.

Aktivitetsansvariga på Hedegården Manuela Tono konstaterade att de vackra bilderna gör miljön mer levande för de boende och att många kommer att känna igen vad de tittar på.

– Vi ska ordna aktiviteter runt utställningen med olika diskussionsformer, säger hon.

– Till våren planerar vi en utflykt till Vänga mosse, där Säveån börjar. Jag tror att den här utställningen kommer att sprida sig och kanske andra äldreboenden vill ta över efter oss.

Frida Hellberg, verksamhetschef på Humana Hedegården berättade att de de närmaste månaderna kommer att ha en liten tävling, där beskådarna utgör juryn.

– Alla som tittar på fotona kan rösta på den som tilltalar mest och som går in i hjärtat, sa hon.

– Vi vet att dessa bilder kommer att väcka minnen till liv.

Peter Keusen, ordförande i Demensföreningen i Lerum var inte sen att hålla med.

– Det är viktigt att skapa upplevelser, så att hjärnan får arbeta med något man känner igen och för de boende på Hedegården är utställningen perfekt.

– Allt som kan hjälpa och ge de boende upplevelser är positivt. Att väcka minnen ger stimulans och gör även att människan blir mentalt lugnare.

Nu finns fina möjligheter att känna igen sig i de 40 vackra fotona. Inte bara för de boende på Hedegården, utan även för anhöriga och allmänheten.

På söndag står Svante Thuresson på Dergårdens scen med bland annat kluriga texter, som Beppe Wolgers skrivit.
Vid sin sida har han Claes Cronas trio.

Svante Thuresson har genom åren blivit en av Sveriges i särklass mest populära sångare och med mängder av samarbeten med Hasse och Tage, Gals och Pals men på senare tid med Annelie Rydé, Dregen, Lisa Nilsson och med Viktoria Tolstoj som tillsammans med Svante besökte Lerum 2014.

Denna kväll blir en speciell upplevelse då Svante varvar sånger från framförallt The Great American Songbook och uppläsning av några kluriga texter signerade ordkonstnären Beppe Wolgers 

Med sig har Svante Thuresson Claes Cronas trio, som består av Claes Crona, piano, Hans Andersson, bas och Johan Löfcrantz Ramsey på trummor. Tillsammans ger de tolkningar av låtar som Sakta vi går genom stan, Vinter i Skärgården och Monikas val.

Svante Thuresson har hunnit bli 80 år gammal och har fått flera fina utmärkelser. Så sent som i augusti fick han Cornelis Vreeswijk-stipendiet och 750 000 kronor. Tidigare har han vunnit både en Grammis för Du ser en man, Expressens musikpris Spelmannen samt Monica Zetterlund-stipendiet.

Vid konserten i Dergårdsteatern, som startar klockan 17.00, delas Lerums kommuns kulturpris och Jazz i Lerums stipendie ut.

Kattis Palmnäs är en person med breda visioner. Från att delta i uppmärksammade välgörenhetsprojekt till att öppna gallerirestaurangen Art i Stockholm tillsammans med krögaren Roy Bråthen.
Nu vill hon sprida sina verk i USA.

Efter att ha gjort sig ett namn på hemmaplan är Kattis Palmnäs sugen på att jaga den stora drömmen i USA. Nyligen besökte hon Kalifornien för att leverera tre av sina tavlor till en kund.

– Jag kände mig hemma direkt, alla var så vänliga, öppensinnade och lite galna, som jag, säger Kattis.

Värdefulla kontakter

Under vistelsen i USA knöt hon värdefulla kontakter med andra konstnärer och curatorer som hon hoppas ska kunna leda till utställningar i framtiden.

– Los Angeles var fantastiskt, och där tror jag verkligen mina tavlor skulle gå hem, de verkar gilla stort, färgglatt och såklart kändisar, vilket jag har gott om i mina verk.

Men ännu står ingen flytt på kartan då Kattis fortfarande har barn i skolåldern. Tillsvidare får arbetsrummet i hennes enplansvilla med utsikt mot Säveån duga. Där trängs färgglada akryltavlor med mattor, väskor och kuddfodral med hennes tryck på. Ofta föreställer konsten kända ansikten som Prince, Zlatan och Diana Ross, men där förekommer även djur- och naturmotiv.

– Det har blivit mycket kändisporträtt för många beställer det, men jag gör även mycket annat.

Färgrika kändisporträtt

Men förutom den uppmärksammade stölden av tavlan Bikini som försvann spårlöst från en utställning på ett hotell i Karlskrona för drygt två år sedan, så är det just stora och färgrika kändisporträtt som hon är mest känd för.

I somras målade hon av hockeyproffset Henrik Lundqvist till förmån för Ronald McDonald Barnfond där han är ambassadör, i samband med deras utbyggnad av Ronald Mcdonald Hus i Göteborg.

– Vi träffades och han signerade tavlan vilket var jätteroligt, himla sympatisk kille den där Henrik. I vår ska tavlan auktioneras ut och jag hoppas såklart den drar in mycket pengar till fonden.

Rädda haven

I höstas deltog hon även i The perfect world foundation gala för andra året i rad. En årligen återkommande gala med syfte att samla in pengar för djur- och naturbevarandeprojekt världen över. I samband med den hålls en konstauktion där olika konstnärer tolkat årets tema vilket i år handlade om att rädda haven.

Blir du aldrig rädd för att hamna i ett välgörenhetsfack när du deltar i så många välgörenhetsprojekt?

– Jag har blivit varnad för att hamna i ett välgörenhetsfack och det är därför jag säger att jag måste ha min kvot, jag kan inte tacka ja till precis allting jag blir erbjuden att delta i, säger Kattis och fortsätter:

– Det är viktigt att folk förstår att jag inte bara jobbar med välgörenhet utan det här är faktiskt mitt levebröd. Men jag har inte känt av att det skulle vara så än så länge, utan tvärtom har jag märkt att folk beställer av mig mer istället.

Och för det här året har hon sannerligen fyllt sin kvot, för sin tavla föreställande proffsbrottaren Mikael Ljungberg, som tog sitt eget liv 2004, inbringade hon 125 000 kronor som hans minnesfond och Elaine Eksvärds och Patrik Sjöbergs projekt Tre ska bli noll delade intäkterna av.

Blev berörd

– Det var en irländsk man som ropade hem min tavla föreställande Mikael Ljungberg. Det var en väldigt fin upplevelse att få dela scenen med Mikaels bror Jonas och se hur berörd han blev av min tavla.

Vad står näst på tur för dig nu?

– I år blir det inga fler välgörenhetsprojekt utan nu ska jag fokusera på mina produkter och originalmålningar. Sen vill jag även ha en utställning i Göteborg i början på nästa år.

Och drömmen om USA?

– Jag ska ta kontakt med lite folk jag lärde känna där nu och se vad vi kan göra, men flytten är lagd på is tillsvidare.

Mats Karlholm, filialansvarig på Gråbo bibliotek, som snart ska byta adress efter 31 år i Parasollen.

Nu är det inte långt kvar till flytt, hur känns det?

– Förväntansfullt, i dagsläget känns det bra. Vi stänger här 1 december och sen hoppas vi kunna öppna igen i mitten av februari i nya fräscha lokaler på Mjörnbotorget.

Ni har ett lite speciellt erbjudande just nu för låntagarna, berätta om det…

– Alla som tillhör Gråbo bibliotek kan låna böcker fram till och med 1 mars just nu.

Är det för att underlätta för er inför flytten?

– Jo, visst så är det. 20 000 böcker tar sin lilla tid att flytta så vi är glada över all hjälp vi kan få.

Vad kommer vara annorlunda med det nya biblioteket?

– Förutom att vi kommer få nya möbler, bokhyllor med hjul som gör dem lättare att flytta, och bättre teknik så är den stora nyheten för låntagarna att vi kommer kunna erbjuda Meröppet.

Vad är Meröppet?

– Det är ett koncept där besökare som fyllt 18 har tillgång till biblioteket även när det är obemannat genom att registrera sig som Meröppetanvändare. För mindre filialer, som inte kan ha öpppet i samma utsträckning som de större är det guld värt för låntagarna.

Ni är inte rädda för bus och vandalisering när ingen personal finns på plats?

– Nej, faktiskt inte. På filialerna i Sjövik och Floda där Meröppet redan finns har det fungerat väldigt bra såhär långt.

Julen närmar sig, vilket i sin tur leder till att de traditionella julmarknaderna avlöser varandra. En av många ordnas i Stora Lundbys församlingshem, där det samlas in pengar till olika stödprojekt.

– Vi deltar i två olika projekt, berättar Frida Vikström, som är diakon i Stora Lunby kyrka.

– Ett är i södra Polen och deras barnhem med bland annat handikappade barn, som vi varit del av i flera år. Det andra är ett årsprojekt i ­Malaysia, som också inriktar sig på handikappade barn.

Det finns en anknytning att det just blev Malaysia då den tidigare kyrkoherden Carl-Gustav Stenbäck har missionerat där och även Frida var volontär i Bethany Home som 23-åring.

– Deras rektor har besökt oss och med egna ord berättat om hur verksamheten fungerar, så arbetet känns nära.

Stort engagemang

Nu satsar Stora Lundby församling på sin årliga advents­marknad, som är nu på lördag. Under åren har man på olika sätt varit engagerad i invandrare och det visar sig under marknaden.

– En kvinna från Libanon är skräddare och syr julgardiner och stabila påsar och en annan kvinna från Kurdistan har bakat lussebullar med saffran från sitt hemland, berättar Sybille Birkhorst, som har hand om second handbutiken och värdinna i församlingshemmet.

– En annan ung man från Afganistan, som bott i Gråbo några år har nu lärt sig svenska och fick nyligen uppehållstillstånd och kunde göra sin första skoldag i livet. Han är timanställd som vaktmästare och hjälper till med korvgrillningen.

I församlinghemmets källare kommer fyra kvinnor från mellanöstern att hålla en skönhetssalong öppen. De erbjuder bland annat klippning, massage och fotvård. Och så putsar kyrkoherde Algotsson skor.

– En liten symbolik, då Jesus tvättade folks fötter, konstaterar Frida.

– På lördag putsar vår högsta ledare människornas skor. Den som vill få sina skor putsade får en fin stund ensam med kyrkoherden.

Middagslotteri

Julgranslotteriet finns kvar, där den som vill skänka en gåva kan göra det. Julgranen fylls av kulor och några ger fina vinster. Blir det ingen vinst får lottköparen alltid en kula.

– Nytt för i år är middagslotteriet, där fem personer öppnar upp sina hem som vinst och bjuder på middag för de som vunnit, berättar Sibylle.

– Den här idén tycker vi är rolig, men börjar i försiktig skala. Det kanske blir fler familjer, som vill vara med, säger Frida.

Just nu pågår för fullt insamlingen till julklapps­granen, som finns för människor som har det knapert. När en gåva skänkts hänger kyrkans personal upp ett rött hjärta i granen.

– Gåvorna har redan börjat komma in och vi rekommenderar någonting mellan 100 och 300 kronor. Det kan vara ett presentkort på mat, eller leksaker till ett barn som kanske annars inte fått någonting, säger hon.

– Det brukar bli ett 50-tal hjärtan och många känner att det känns meningsfullt att skänka någonting. Många har ju det man behöver, men i mitt arbete möter jag många människor med ekonomiska problem och även många ensamma människor

– Jag har förmånen att få lämna över gåvorna och önskar att givaren fått uppleva den glädje som jag ser och känner, när jag gör det.

Under adventsmarknaden kommer även en kalender med det kommande året att säljas. Många av kyrkans folk har varit delaktiga i att ta fram den och fotona är tagna av Jessica Svensson och Ingemar Hansson. Allt är gjort genom ideella insatser.

– Nu säljer vi den för hundra kronor och allt går till våra projekt i Polen och Malaysia, konstaterar Frida.

– Nu ser vi fram mot lördagen med adventsstämning och möten över generationer.

Knappt har lamporna hunnit slockna efter vårens cabaretföreställning, så var det dags för eleverna på Lerums gymnasium att inta Dergårdsteaterns scen igen för att spela julcabareten Hosianna i höjden- ett absurt familjedrama med magiskt glitter.

Det är Tinna Ingelstam, skådespelerska och teaterlärare på skolan sedan elva år, som tagit över stafettpinnen efter Gösta Janson som startade cabaretprojektet 1987 och drev det fram till i våras.

– Det var jätteroligt att bli tillfrågad att ta över efter Gösta, säger hon och fortsätter:

– Jag har inte deltagit i cabareten tidigare men hittills har det varit väldigt kul att få regissera de här härliga ungdomarna som är så generösa med att bjuda på sig själva.

Tinna berättar att hon behållit mycket av Göstas form och struktur, och att den stora skillnaden egentligen är tidpunkten på året.

– Det var de andra lärarna, som varit med i cabareten i 15-20 år som var sugna på att förlägga det nu istället för på våren och det tyckte jag lät som en bra idé.

– När det blev bestämt att det skulle bli julcabaret så tyckte jag att vi skulle satsa potten vi hade på bra manusskrivning.

Manus av estradpoeten

I vanliga fall brukar eleverna själva skriva manus men eftersom föreställningen låg så nära i tiden skulle de inte hunnit göra det. Istället anlitades estradpoeten Olivia Bergdahl som manusförfattare.

– Jag gillar verkligen hennes texter och språk så jag föreslog henne och hon kunde och ville, så det hela var en lyckoträff.

– Det är även roligt att någon som är lite yngre än oss lärare har skrivit manus, eftersom målgruppen ändå är gymnasieungdomar, så det är bra om det finns beröringspunkter.

Men på sätt och vis har eleverna ändå varit en del av manusskrivandet i och med att de deltog i en text­workshop som Olivia Bergdahl anordnade innan hon satte sig ner för att skriva pjäsen. Eleverna fick skriva ned sina tankar om cabareten vilket hon sedan använde sig av som underlag för manusskrivandet.

Ett julaftonsfirande

Cabareten handlar om julaftonsfirande hos familjen Davidsson, en ganska vanlig familj, som många kan känna igen sig. Det är en föreställning för hela familjen som blandar komik och allvar med sång och musik.

– Det finns någonting intressant i hur vi pressas in i att umgås med släkten en dag om året, säger Tinna och skrattar.

Men pjäsen bjuder inte bara på realistiska situationer utan publiken kommer även att få stifta bekantskap med ett antal fantasifigurer som är på uppdrag att komma med glädjebud. Wilma Mårtensson, som går sista året på estetiska programmet med inriktning mot teater, är en av dessa.

– Jag spelar en ängel som kommer med glädjebud till familjen Davidsson. Det är en ganska utmanande roll eftersom jag använder rollerblades, vilket jag inte är van vid, men det är nödvändigt för att det ska se ut som om jag svävar fram över scenen.

Även hennes klasskamrat, Brandon Donoso, deltar i cabareten, i rollen som familjens farbror som går under namnet Kaptenen.

– Han älskar julen och vill att allting ska vara perfekt, säger han och fortsätter:

– Han får panik när något går fel. Det är intressant att spela en karaktär som är tvärtemot en själv. Jag är ganska slarvig som person medan Kaptenen är perfektionist.

För de två klasskamraterna är det andra gången de deltar i skolans cabaret och de beskriver erfarenheten av vårcabareten som jätterolig.

– Det var en fantastisk upplevelse och jag tänker att julcabareten kommer bli minst lika magisk, säger Brandon.

Totalt deltar ett 40-tal elever från samtliga av gymnasiets program och det är eleverna själva som skapar allt från dekor till kostymer, smink och orkester.

Premiärkväll för föreställningen är 10 december, därefter följer ytterligare en kvällsföreställning som är öppen för allmänheten 13 december.

I helgen fylldes Floda torg med knallar i tomteluvor och glada besökare.

– Det är mysigt med jul. Det behövs lite ljus i det här vintermörkret, säger Lisa som besökte marknaden med döttrarna Elsa och Vera.

Det var många som valde att besöka julmarknaden i Floda i lördags, trots det lite gråa vädret. Ponnyridning, glögg och Lions lotteri är sånt som hör julmarknaden i Floda till. Dessutom fylls torget av diverse stånd med olika varor. Några som stod på marknaden för första gången var systrarna Linnéa och Johanna Larsson.

– Det mesta är handgjort, som de små mössorna till glöggflaskorna, de små tomtarna och korten, berättar 15-åriga Linnéa.

Lillasyster Johanna, tolv år, berättar att det var pappas idé att de skulle vara med på julmarknaden.

– Han är frukthandlare här.

Det mesta av det som dukats upp på deras bord har tjejerna gjort själva.

– Men korten har mamma gjort, avslöjar Johanna.

– Det är väl därifrån vi fått vårt pyssel-intresse, fyller Linnéa i.

Pengarna de får in på årets försäljning kommer de att använda till att köpa nytt material så de kan pyssla nya saker till nästa år.

– Blir det något över efter det får det bli vår motivation, säger Linnéa.

En bit bort bjuds det på olika godsaker. Bland annat lax, något som föll treåriga Elsa i smaken.

– Den var god!

Hon har kommit till marknaden med mamma Lisa och lillasyster Vera.

– Det är en enkel utflykt att bara gå hit och så är det väldigt trevligt, säger Lisa.

Emma Malmgren. Så heter årets lucia i Lerum. Det står klart efter helgens lottning. Emma är 18 år gammal och bor i Gråbo. Till vardags läser hon det estetiska programmet med inriktning musikal på Mimers hus gymnasium.

På lördag klockan 13 kröns Emma till lucia i Solkatten. Därefter väntar ett intensivt program för henne och de andra fem tjejerna i årets luciatrupp.

På torsdag släpper Lerumsbandet Trendeight sin andra skiva som fått namnet Blissfully unaware– en EP som handlar om att växa upp och att stå upp för sina värderingar.

När Trendeight spelar live är det ofta ett fullmannaband publiken får möta men bandet består egentligen av låtskrivaren och sångaren August Svärdström som spelat in alla instrumenten på nya skivan själv.

– Jag brukar vara lite halvhemlig, även om jag presenterar och formar Trendeight som att det är ett band för att inte sätta mig själv för mycket i centrum, så är det jag som är kärnan och drivmedlet i bandet.

Har producerat skivan

Bandets livegitarrist Martin Dahlgren, har producerat skivan medan August skrivit låttexterna och sjunger. Sedan har tidigare bandmedlemmen Marcus Jansson, samt Lerumsmusikern och kompisen Jack L. Stroem stått för stämsången.

Har vuxit upp

På frågan om skillnaderna mellan denna skiva och debutalbumet som kom våren 2016, svarar August att han utvecklats som sångare och frontman samt att han vuxit upp. Med sina blott 21 år på nacken har han redan hunnit gå igenom en ålderskris som ledde till skrivandet av låten Blissfully unaware.

– Som barn är du fortfarande lyckligt ovetande om livets allvar, men efter gymnasiet ställs nya krav på dig, du ska växa upp och skaffa dig ett seriöst jobb, säger han och fortsätter:

– Saker man tyckte om att göra innan måste uteslutas, och jag upplever att folk offrar det de egentligen brinner för, som musiken till exempel.

Augusts plan är däremot inte att ge upp sina drömmar. Han vill satsa på musiken och målsättningen är att släppa en skiva varje år fram till 2020.

– Jag mår helt enkelt väldigt bra av att musicera och planen är att jobba hårt för att kunna syssla med det här på heltid i framtiden.

Han beskriver bandets musikgenre som radiovänlig rock med popinfluenser och han är väldigt nöjd med slutresultatet av nya skivan som spelades in i Recordia Studio i Varberg.

Fått speciellt sound

– Den här skivan är proffsigare gjord än debutalbumet eftersom vi hållit till i en riktig gammaldags studio med analoga, handgjorda mixerbord, vilket gett skivan ett väldigt speciellt sound som är svårt att kopiera sig till.

När EP:n släpps torsdagen den 7 december ska den först ut på Spotify, Google play, Itunes och sociala medier, sedan planerar August att börja boka upp spelningar inför nästa år.

– Min förhoppning är att kunna åka på en Skandinavienturné, men vi får se lite hur det blir. I vilket fall som helst kommer det nog bli ett mindre band än vad vi varit tidigare, säger han och fortsätter:

– Det är lätt att få hybris och tänka att jag ska ha med alla möjliga instrument på scen men jag måste nog skala ner och bara ta med vad jag faktiskt verkligen behöver.

För 21:a året i rad bjuder konstnären och arkitekten Ariana Ramhage in till julvernissage i sitt hem i Gråbo.
– Folk älskar att komma till oss, de tycker vi sparkar igång julhelgerna, säger Ariana.

Förutom att delta i den traditionsenliga invigningen av julgranen, som i år ligger på 3.60 meter, kan besökare beskåda konstnärens akvarellmålningar och glaskonst.

Ariana och hennes make Christer började bjuda hem folk på julvernissage 1996, och på den tiden hade de aldrig kunnat ana att det skulle bli ett så stort evenemang som det är i dag.

– Det började med några få människor och så har det växt för varje år, nu är det kanske runt 300 personer som kommer första dagen. Vi dekorerar och bakar i en vecka innan, säger hon.

Ariana säger att hon alltid bävar lite inför premiären den andra advent eftersom det är så mycket saker som måste fixas och donas, men att hon i slutändan tycker att allt jobb är mödan värd.

Så många fina möten

– Det bästa är att bli vittne till alla möten. Det har hänt mer än en gång att jag fått se människor som inte sett varandra på över 30 år sammanstråla här, vilket såklart är jätteroligt.

Varje år hålls även en auktion av hennes akvarelltavlor som ofta gestaltar landskap från Bohuskusten. Även om det är somriga motiv på fiskelägren, klarblå hav och segelbåtar som dominerar hennes konst skymtas även stadsmiljöer, blommor och människor som dansar i samlingen.

– Meningen med min konst är att människor ska bli glada, det ska vara som ett fönster ut mot världen vi vill ha, och den värld som vi inte alltid har, säger hon och fortsätter:

– Jag tycker att man har exploaterat ondskan för mycket i konsten, det är dags att sluta med föraktet av det vackra och glada för det är det som vi egentligen behöver.

Pampig julgran

Men utöver att kolla på Arianas konst kommer många som bekant för att få julkänsla och beskåda den pampiga granen som är klädd från topp till tå med över 2 000 ljus och kulörta julgranskulor i alla dess färger och former. Och granarna, de kommer från paret Ramhagens egen bakgård.

– Jag planterade massa granar när jag flyttade hit, och nu tar vi en gran från tomten varje år. Vi har redan utsett granar för två år framåt, stackarna, det vet de inte om.

Och på tomten finns olika gransorter, från granarnas Rolls Royce – Kungsgranen, till den klassiska Rödgranen. Från början var det inte alltid lätt att forma dem men under åren har Ariana samlat på sig erfarenhet som numera gör henne till en självsäker granklippare.

– I början visste jag ingenting om att klippa granar men de börjar få bättre form nu, jag har ju haft några år på mig att lära mig, säger hon och skrattar.

Utställningen pågår mellan den 9 till 16 december.

På tisdag spelar Nääs Dragspelsklubb in julen med allsång i Floda Lada. En spelning som brukar locka stor publik.
Kvällen till ära kommer luciatruppen på besök, samt att det blir ett hemligt gästframträdande.

– Julkonserten är årets höjdpunkt. Tidigare har vi spelat i Garveriet och det har kommit väldigt mycket folk, säger Lennart Säwström, spelledare i Nääs Dragspelsklubb.

– Därför valde vi att spela i Floda Lada istället. Den är dessutom mer handikappvänlig.

Nääs Dragspelklubb har funnits i kommunen sedan 1974 och startades av Bror Jansson och Uno Ryding. Duon satte in en annons i tidningen där de sökte andra dragspelsintresserade i Floda med omnejd.

Spelning i Floda Lada

Det resulterade i 20 anmälningar och den först spelningen skedde just i Floda Lada i mars 1975. Redan året därpå fick de en inbjudan från Bengt ”Polo” Johansson i Falun att göra sin första radioinspelning.

– I dag är vi 26 som spelar i klubben och vi har fått en del nya medlemmar från klubbar i Göteborg och kompmusiker från regionen, berättar Lennart Säwström.

– Vi har försökt föryngra medlemsåldern och varit i kontakt med kulturskolan till och från, men de har inte visat något intresse. De säger att det aldrig är någon som frågar efter dragspel, men det kanske inte är så konstigt eftersom de aldrig visar dragspel på instrumentvisningen.

Sprider glädje

Sedan starten har klubben gjort vad de kunnat för att sprida glädje runt om i kommunen, men även i Flunsås­parken där de spelat ett antal gånger. Deras månatliga spelningar med allsång i Tingshuset och på Parasollen är välbesökta och uppskattade.

– Inför nästa år har vi ett 20-tal spelningar inbokade i kommunen, berättar Säwström vidare.

– Dessutom har vi samarbete med Röda Korset som resulterar i ett tiotal spelningar 2018.

2010 fick Nääs Dragspelsklubb årets kulturpris. Motiveringen var att de under ett kvarts sekel hållit dragspelstraditionen vid liv och ständigt förnyat och breddat sig.

– Senare års populära allsångskvällar i hembygds­parken har visat att dragspelet är i högsta grad levande och återväxten är tryggad, skrev stipendiekommitén i sin motivering.

Svängig kväll

På tisdag utlovas en svängig kväll i Floda Lada med julmusik i olika former. Klubben har omkring 1 400 låtar i sin notbank och drygt 270 låtar i sin repertoar. Allt från traditionell dragspelsmusik till modernare allsångslåtar som Ta mig till havet och En kväll i juni.

Nääs Dragspelsklubb spelar även på Parasollen nästa torsdag, vilket är deras sista spelning för året. Båda spelningarna börjar halv sju på kvällen.

I dag, fredag, startade Röda Korset sin årliga julmarknad.
De håller öppet även i morgon, då det bland annat blir modevisning med kläder från second hand-butiken.

Mycket jobb ligger bakom marknaden, som är årets stora höjdpunkt. Lotteristånden är många och allt som finns att köpa eller vinna har tillverkats av medlemmarna eller skänkts av företag.

Arrangemanget är större än någonsin när Lerums Konståkningsklubb bjuder på sin årliga julshow. 2017 är det ett matigt Disneymedley som framförs på isen.

Lejonkungen, Skönheten och odjuret och Frost, det är bara tre av alla Disneyfilmer som ligger till grund för LKK:s show.

– Det är ett barnvänligt tema med många karaktärer att efterlikna, säger Sofia Göransson, tränare och ansvarig för arrangemanget.

Hon var även spindeln i nätet i klubbens vårshow tidigare i år och har planerat flertalet shower för konståkningsklubben i Alingsås.

– I en individuell sport som konståkning är en sån här sak som alla gör tillsammans jätteviktig, tycker Sofia.

Nybörjare, SM-åkare och hela spannet däremellan deltar. Gemenskapen stärks och fokus blir ett annat än vad det brukar vara.

– Här är inte teknik så noga, det handlar mer om att det ska vara kul, fint och fartfyllt. Nu är det jättekul att se hur vi fått ihop det.

Åkarna i årets show får mer tid i rampljuset än tidigare. Alla som medverkar deltar i minst två nummer vilket gjort att arrangemanget vuxit jämfört med tidigare år. Publiken bjuds på allt från solon till nummer med stora konstellationer. Flertalet kreatörer har lagt ner ett hårt arbete på dräkterna och som allra mest effektfullt blir det när färggranna fåglar från Lejonungen ser ut att sväva fram över isen.

För många av barnen är julshowen den största händelsen på hela året med uppträdanden inför en stor publik som fyller läktaren. I torsdags genomförde de tre skolföreställningar och imorgon, söndag, är det föreställning för allmänheten.

– Det är kul att få visa upp vad man har tränat på, säger Frida Moreau, klädd i lejondräkt.

Liv Dejanovic-Albertsson, som bara tränat konståkning ett år, får frågan om hon var nervös men svarar bestämt nej.

– Nu har jag ont i foten, men jag tyckte det var kul, säger hon.

Efter ett uppehåll under 2017 är nu repetitionerna för 2018 års upplaga av Lerumsrevyn i full gång på Dergårdsteatern. På fredag är det urpremiär för revyn ”Alla ska gå!”

Stämningen på scenen är glädjefylld och det riktigt känns hur luften vibrerar av förhoppning och förväntan när skådespelarna repeterar inför 41:a upplagan av Lerumsrevyn. En av två regissörer, Håkan Klamas, beskriver det som en nystart men samtidigt som back to basics:

– Det var ju lite spretigt några år där då det hyrdes in professionella aktörer men nu har vi gått tillbaka till föreningens medlemmar, som både står på scenen och hjälper till bakom kulisserna.

Startade teatersällskap

För Håkan Klamas är det fjärde gången som han sätter upp en revy för föreningen, medan det är första gången för regissörkollegan L Per E Pettersson, som startade ett teatersällskap tillsammans med Håkan och revysällskapets ordförande, Anders Johansson, redan 1983.

– I våras ringde Anders oss och bad oss hoppa på tåget för nystarten 2018, och det ville vi såklart, säger Per Pettersson.

Under våren hade regissörduon en audition vilket resulterade i att tre nya unga Lerumsbaserade skådespelare anslöt sig till revysällskapet.

– En blandning av gammalt och nytt brukar vara det bästa enligt min erfarenhet efter att ha satt ihop ensembler till andra föreställningar, säger Klamas.

Årets revy beskriver Per Pettersson som en positiv, färgglad och klassisk revy med avstamp i Lerum.

– Mycket är allmängiltig humor men som Lerumsbo kommer man såklart känna igen sig i aktuella händelser.

Kända lokalbor

Några kända lokalbor som gestaltas i revyn än kommunalråd Dennis Jeryd (S), och före detta moderata oppositionsrådet Henrik Ripa.

– Om folk undrar vart han har tagit vägen de senaste åren så har vi svaret på det, det kommer i akt två, säger Per Pettersson.

Vidare är några av ämnena som belyses den bekymmersamma sophanteringen, samt diverse byggprojekt. Men speciellt elaka, det tycker varken Pettersson eller Klamas att de varit.

– Vi är förhållandevis snälla, mjuk satir skulle vi kunna kalla det, säger de i kör.

När det kommer till karaktärerna så har skådespelarna fått ganska fria händer.

– Vi har inte gett dem någon färdig karaktärsmall utan vi har jobbat fram det tillsammans, sedan får vi såklart sätta stoppa när karaktärerna blir alltför skruvade, säger Klamas och skrattar.

Och att få jobba i den nya konstellationen tycker både teaterräven Jessica Gustavsson, som spelar sin 17:e revy, och debutanten Filip S. Bergqvist, har varit både lärorikt och roligt.

– Det har varit en väldigt bra erfarenhet, jag lär mig mycket och har fått lära känna många härliga människor, säger 20-åriga Filip S. Bergqvist, och fortsätter:

– Även om det är så pass många år mellan oss i ensemblen så har det funkat oerhört bra och jag tycker att vi alla har väldigt lik humor.

– Jag har faktiskt inte tänkt på att det är så många år mellan oss men jag skulle ju kunna vara din mor, säger Jessica Gustavsson och skrattar.

Hon berättar vidare att en stor skillnad mellan Lerumsrevyn nu och då är att de var ett mycket större revysällskap förr i tiden:

– Vi var säkert 30 personer om inte mer. Vi hade personer som sydde och byggde, en balett hade vi också.

– Så ja, det var lite fler folk än nu, men det har givetvis varit jättekul att få in nytt folk och nu är vi på banan igen och blickar framåt, säger Jessica Gustavsson.

Lerumsrevyn ”Alla ska gå!” har premiär fredag den 5 januari.

Under lördag eftermiddag var det vernissage av utställningen ”Sfäriska landskap i blandtekniker” på galleri Nääs konsthantverk och café.

Det är konstnären Agneta Goës nya utställning som slog upp dörrarna 6 jan och pågår till och med 4 februari. Goës är utbildad både på HDK i textil och gick sedan vidare med fri konst på Valands konsthögskola. Lite kul kuriosa i sammanhanget, hon berättar att hennes föräldrar träffades på Nääs, när de gick en hantverkskurs på 30-talet.

Utställningens bakgrund

Hennes yrkesliv spänner över dryga 50 år och hon har hela tiden rört sig mellan textilier och måleri. Från att ha börjat med textilkonst och sedan ägnat sig mycket åt måleri menar hon nu att hon gått varvet runt och anser sig i någon mening vara tillbaka som textilkonstnär. Det är som namnet på utställningen antyder, blandtekniker, som hon använt i verken.

– Jag har en teknik jag kallar för ”sömakryl”, där jag både syr och målar. Det är flera sådana verk här, säger Agneta Goës.

Hon har svårt att beskriva den kreativa processen från ax till limpa, men använder ofta saker ur sitt eget liv och låter utvecklingen som människa ligga till grund för skapandet.

– Jag brukar fotografera när jag är utomlands, eller går på konstutställningar eller vad det kan vara. Sedan går jag igenom bilderna och då kan det frammana känslor och inspiration, berättar hon.

Återkommande tematik

Utmärkande för utställingen, och även Goës verk i stort, är de starka färgerna. Hon har arbetat med en homogen om än kontrastrik färgsättning och verken spelar i rött, gult, grönt och blått, ofta mot en beige fond i botten. På 60 och 70-talet ägnade hon sig en hel del åt etsning och grafiska former och symboler går som en röd tråd genom utställningen. Områden hon fortsätter utforska är sökandet efter mål och mening, en svårdefinierad längtan efter något annat eller något mer.

Vad vill du förmedla med utställningen?

– Jag vill inte skriva folk på näsan, men att känna något är väl bra. Jag vill bjuda på en känsloupplevelse, rakt av, säger hon.

Partille har det och det och det. Men Lerum har något så mycket bättre. En revy.

Lillebrorskomplexet gentemot Partille verkar vara stort. Ett av budskapen i årets Lerumsrevy är att även om Partille har otroligt mycket som inte Lerum har så borde kommunborna vara glada över det som faktiskt finns här, som Lerumsrevyn. I år heter revyn Alla ska gå.

Innehållet är glatt, riktigt lokalt och stundtals hårt satiriskt. För det är med efter­tryck Lerumsrevyn har återuppstått. Och en lokalrevy, med ett gäng engagerade duktiga ideella krafter, är faktiskt något Lerumsborna kan vara riktigt stolta över.

Mycket lokalt

Efter ett års uppehåll har nu manusförfattarna Håkan Klamas och Per Pettersson visat var skåpet ska stå. De har fått med kommun­nyheter från det gångna året som Systemteknikaffären, sophämtningen och det nya parkeringshuset. Allvetande personal på Kom In och snurrig bygglovspersonal beskrivs. En stor plats tar även bostadsköpet i Sjövik, där politikerna köpte lägenheter för 52 miljoner kronor utan upphandling och senare krävdes på upphandlingsskadeavgift från Konkurrensverket. Efter beslutet mörkade politikerna köpet, på Lerums Tidnings fråga om varför svarade det socialdemokratiska kommunalrådet Dennis Jeryd:

– Det var helt enkelt en miss från min sida. Jag går igenom kallelsen till kommunstyrelsen och skriver ihop pressmeddelandet utifrån det och måste ha bläddrat förbi den sidan.

Det var så klart tacksamt att skoja om.

Fler politiker

Dennis Jeryd är inte den enda lokalkändis som porträtteras, även om han får klart störst utrymme. De andra toppolitikerna i majoritet Lill Jansson (L), Rutger Fridholm (MP) och Eva Andersson (C) syns. Eller förresten, i det sistnämnda fallet görs en stor grej av att hon är osynlig.

Det före detta moderata kommunalrådet Henrik Ripa har en plats i revyn i både tal och bild. Nuvarande oppositionsråd Alexander Abenius syns det dock inte skymten av.

Även om det mesta är lokalt tar revyn upp riksnyheter som Metoo.

Fredagens premiär lockade en stor publik. Stämningen var uppsluppen och skratten många.

Kommunens bibliotek har hakat på den digitala utvecklingen och erbjuder nu gratis lånefilmer att streama online. Det enda du behöver är ett lånekort och en apparat att titta på.

Den digitala filmtjänsten som är anpassat för biblioteken lanserades förra våren och har enligt IT-bibliotekarie Marie Meggitt, på Lerums bibliotek, gått alldeles utmärkt i andra kommuner.

– Vi fick nys om det i somras tror jag, sedan har vi diskuterat förslaget internt och fattat beslut om att erbjuda tjänsten.

Det finns ett flertal tjänster som riktar sig mot biblio­teken och Marie Meggit menar att de helt enkelt valde den med bäst utbud.

– Vi fastnade för den med ett brett sortiment av både nya och gamla filmer, säger hon.

Det finns en uppsjö av tjänster som erbjuder film och tv-serier men i princip alla kräver någon form av betalning, oftast registreras ett konto som drar pengar månadsvis. Marie Meggitt tror att bibliotekens nya tjänst kommer att bli ett välkommet tillskott på marknaden.

– Många har ju Netflix eller liknande men det här är gratis, vilket såklart också rimmar väl med biblioteket som institution, du ska kunna låna en film på samma sätt som du lånar en bok.

Så hur gör man då för att låna film av biblioteket? Det räcker med ett bibliotekskort och en dator eller läsplatta. Gå in på www.cineasterna.se och välj Lerum i fliken. Välj den film du vill se och skriv in din pinkod. Voila!

Varje film går att se ett obegränsat antal gånger under 48 timmar.

Fotografier från när och fjärran tillsammans med målningar av lokala konstnärer ställs ut i en affärslokal i Floda.
Bakom utställningen, som har vernissage på lördag, står konstgruppen December.

I lokalen på Floda Torg har besökare chans att titta på varierad konst av lokala konstnärer. Här finns målningar i olika tekniker men också fotografier.

En av utställarna är Magnus Elmgren, naturfotograf med hela världen som arbetsfält.

Vad fotar du helst?

– Vilda djur, gärna i Afrika. Jag vill visa hur vackra djuren är, svarar han.

Varför just i Afrika?

– Vi, människor, kommer därifrån, det är livets ursprung.

Ett av fotografierna föreställer en ung lejonhanne som tuggar på en gammal ölburk.

– Tragiskt. Sådant här ska vi inte behöva se, konstaterar fotografen.

Den andra fotografen som visar sina fotografier är Hans Falklind, han har porträtterat en rad olika ugglor.

Varför?

– Jag gillar ugglor, de har vackra intensiva ögon. Det är något trolskt över dem, svarar han.

Det är med olika vedermödor och i olika tillstånd han har fångat de olika ugglorna på bild. En hade precis förlorat sitt tredje och sista barn i årets barnakull. En annan hittade han i ett torn i ett gammalt fabriksområde i Skövde. Det var en berguvsunge som låg på en avsats cirka fem meter ner i tornet. Hans Falklind stod högst uppe i tornet och fotograferade neråt. Det var en utmaning för honom att som höjdrädd hänga över det skraltiga gamla räcket för att försöka få en så bra bild som möjligt på uggleungen. Och det lyckades.

Två av målarna i gruppen är Ingela Falkling och Inger Jedenberg. Båda har ofta andra motiv under sina konstverk. Den som tittar noggrant på åtminstone två av deras tavlor som visas nu kan se den underliggande målningen, i ena fallet i form av röd färg på en annars i huvudsak blå målning och i det andra fallet i form av ett hus som skymtas trots att det har målats över. Det skapar en extra dimension i verken.

Ingela Falklind målar ur fantasin efter känsla. Hon har med två målningar det här året. Inger Jedenberg ställer ut helt nya målningar, och det gör även de flesta andra utställarna.

– Det här är den största målningen jag har gjort, säger hon och visar en bild på stadsmiljö.

– Jag hade egentligen tänkt att jag skulle göra ett rutsystem i guldgult men så blev det så här. En stad vid vatten. När jag börjar har jag nästan alltid en tanke på att måla något helt annat än det sedan blir, fortsätter hon.

Förutom verk av de sju konstnärerna visas också två tavlor målade av åtta elever som har gått målarkurs hos Inger Jedenberg.

– Vi säljer båda, och om det är någon som vill köpa en av dem så går pengarna till barncancerfonden, säger hon.

Utställningen visas i en tom affärslokal på Floda torg, intill blomsteraffären. Det är vernissage på lördag och sedan kommer det att vara öppet på lördagar ett bra tag framöver. Det är inte bestämt exakt hur länge ännu, det beror bland annat på om lokalen hyrs ut till någon annan verksamhet.

Det är fjärde gången gruppen ställer ut på torget. Orsaken till första utställningen och att konstgruppen bildades var ett samtal till Inger Jedenberg.

– Det var Mikael, (Ingers son som är vd för Floda Torg), som ringde några dagar innan det skulle vara fest på torget. Han sa att de hade en tom butikslokal som såg tråkig ut och frågade om jag kunde få ihop en utställning.

Det kunde hon. Och det blev så lyckat att det alltså nu har blivit ett återkommande arrangemang.

– Även om det inte är traditionella utställningslokaler har det blivit väldigt bra.

Förra året kom det många besökare vissa lördagar medan det var färre andra.

– I år tänker vi att vi ska ha någon form av ateljé i ena ändan av lokalen. Där kan vi ha staffli och målarattiraljer så att vi kan måla och så ska vi ha bord där fotograferna kan arbeta med sina fotografier. Det kan dels vara trevligt för besökarna att se hur vi arbetar och dels var bra för oss att ha något att göra om det är folktomt, konstaterar Inger Jedenberg.

Konstgruppen December

Hans Falklind, foto

Inger Jedenberg, olja

Elisabeth Hansson, akvarell

Britt-Marie Carlsson, olja

Monica Noreén, olja

Magnus Elmgren, foto

Barbro Hackenmyr, olja

Ingela Falklind, olja