På lördag är det dags för Arvingarna med frontfiguren Casper Janebrink att tävla i Melodifestivalen i Lidköping. Den sista april har de dessutom en jubileumskonsert för att fira sina 30 år.

– Vi tror på vår låt och känner att den är stark och kan bli en hit, sa Casper Janebrink om låten I do, när de fått besked om uttagningen.

– Vi hoppas på att gå till finalen, så klart. Det hade varit skitkul att vinna och få åka till Tel Aviv för att representera Sverige.

Casper, som flyttade från Partille till Floda för något år sedan, säger att bandet tycker det ska bli fantastiskt roligt att få vara med i tävlingen. Att det har funnits ett sug att få tillbaka Arvingarna under några år, men att de inte tyckt att de haft den rätta låten. Förrän nu.

Arvingarna har haft en intensiv höst med bland annat krogshow på Kajskjul 8, jul-show på nya kongresshuset i Borås, samt att Casper medverkade i Stjärnornas Stjärna, som han vann.

– Även en intensiv vår väntar oss, men vi ska också hinna med ett nytt EP-album med några nya låtar. Till sommaren blir det nog turné med Diggiloo och så firar vi att Arvingarna funnits i 30 år.

Och visst blir det jubileumskonsert lördagen den 30 april, då bandet firar att det funnits så länge som 30 år.

Började i Partille

Allt började i en replokal i Partille 1989, och nu har Arvingarna medverkat i Melodi­festivalen fem gånger. 1993 representerade de Sverige i Eurovision Song Contest med Eloise. De har haft ett 20-tal låtar på Svensktoppen, mottagit flertalet grammisar och figurerat i många svenska tv-musikproduktioner.

Musikaliskt arv

Bandnamnet Arvingarna kommer från att deras pappor medverkat i dansbanden Streaplers och Flamingokvintetten och att de därav är arvingar i dansbandsvärlden. Trots rötter och koppling till dansband har de genom åren kallats allt från pojkband till showband.

I Melodifestivalen framför de bidraget I do, vars musik är skriven av Mikael Karlsson. Texten har Casper skrivit tillsammans med Nanne Grönvall. Efter deras framträdande återstår att se om de går till final och slutligen står på scenen i Eurovision Song Contest i Tel Aviv mellan den 14 och 18 maj.

Textilkonstverk sammanfogade i meditativ upprepning och tredimensionellt broderi.
Det kan man uppleva just nu på Nääs konsthantverk.

Maria Uleander är bosatt och verksam i Göteborg. Hon tog examen från HDK Steneby och linjen Textil, kropp, rum 2009 och har sedan dess ställt ut i bland annat i Göteborg, Stockholm och Uppsala. Hon har även deltagit i en samutställning i Holland.

Maria Uleander jobbar i ett material som heter sidenorganza. Hon köper vitt tyg som hon klipper i bitar, färgar och sedan skapar sina verk med.

– Jag jobbar med små bitar som jag sätter ihop till olika bilder och former. Mitt arbete handlar mycket om repetition, både visuellt men även i hur jag arbetar, säger Maria Uleander.

Tredimensionellt

På Nääs konsthantverk ställer hon ut såväl mindre som större verk under titeln Växande. En del av verken finns i par med en större och en mindre variant. Genomgående är att det är tredimensionellt. I flera av verken är de små tygbitarna fastsatta med nålar. Går man nära förs tankarna till spröda fjärilar, backar man tillbaka får man en annan bild.

Ett av verken består av 5 000 textilstycken som har klippts till, färgats och sammanfogats. Och just repetitionen i arbetet är en av drivkrafterna i hennes skapande.

– Det är meditativt och ibland ganska enformigt men härligt, säger hon.

Utställningen är inte Maria Uleanders första på Nääs konsthantverk. 2010 ställde hon ut i projektrummet. Nu, knappt nio år senare, återvänder hon alltså till den natursköna platsen och omgivningarna som hon tycker passar det material hon jobbar i.

– Det är kul att få komma tillbaka och att nu få det stora rummet, säger hon.

Broderade skulpturer

I projektrummet ställer Emilia Elfvik ut skulpturala objekt i lin under titeln Pushing embroidery. Emilia Elfvik läser HDK Stenebys mastersprogram Textil, kropp, rum och vill med utställningen utmana föreställningen om vad broderi kan vara. Resultatet är tredimensionella skulpturer i lin vars form delvis är slumpmässig och för tankarna till människokroppar eller kanske klänningar? Inte så konstigt kanske, då Emilia har en bakgrund inom mode och design.

– Jag har undersökt hur broderi kan vara något annat än en dekorativ yta och om man kan skapa form med tekniken. Jag har även utforskat tekniken med materialet, säger hon.

Utställningarna pågår till och med 17 mars.

Liveshack. Så heter Lerums nya livescen. Premiären den 7 mars gästas av välkända jazzsångerskan Viktoria Tolstoy.

Det är på restaurang Torarica i Lerum som tre torsdagskvällar under våren kommer att förgyllas av musikklubben Liveshack.

Bakom det hela står entusiasterna och musikälskarna i föreningen Musik i Lerum. Premiären den 7 mars gästas av ingen mindre än jazzsångerskan Viktoria Tolstoy som under kvällen backas upp av Claes Crona trio.

– Viktoria Tolstoy är en av Sveriges mest kända jazzsångerskor. Hon är självlärd och en fantastisk sångerska som hållit på sedan slutet av 90-talet, säger Qlaes Wennberg på Musik i Lerum.

Föreningen har under lång tid anordnat konserter i bland annat Dergårdsteatern. Men vanligtvis drar konserterna i Dergården mellan 100 och 150 besökare, och då blir det långt från fullsatt i en lokal som rymmer 360 personer.

– Är det inte Nils Landgren eller Lill Lindfors som drar fulla hus är det svårt att fylla lokalen, säger Qlaes Wennberg.

En klubbkänsla

Dessutom öppnar den nya konsertlokalen möjligheten för besökarna att förtära något annat än kaffe och kaka, vilket Qlaes Wennberg menar ger evenemangen mer av en klubbkänsla.

Den 4 april gästas Liveshack av blueslegendaren Roffe Wikström och den 2 maj av sångerskan Amanda Andréas. Amanda Andreas har rötterna i Lerum, spelade på förra årets Gretafestival i Tollered och fick samma år dessutom ta emot ett stipendium från Musik i Lerum.

Qlaes Wennberg berättar att föreningen siktar på en fortsättning på Liveshack under hösten.

– Vi har artister klara för hösten men vill känna att det här fungerar först. Vi gör inte en så här stor satsning för att det ska bli en dagslända, vi hoppas att det här sätter sig.

Nysatsningen innebär inte att föreningen överger Dergårdsteatern, vars akustik hyllas av Qlaes Wennberg. 28 april uppträder till exempel Jacob Karlzon trio på Dergårdens scen.

Dessutom fortsätter föreningen sin satsningen på Lördagsmusiken, med gratiskonserter på lördagarna. Där återstår nu två konserter under vårsäsongen: Lerum rhythm art duo den 23 mars och Göteborgs klarinettensemble 6 april. Båda konserterna hålls i Equmeniakyrkan i Lerum.

Modern svensk pop utgjorde merparten av låtarna när Kulturskolans musikelever stod på Dergårdsteaterns scen med sin årliga show. Men när eleverna deltog i urvalet fick även äldre klassiker plats i repertoaren.

Det var i onsdags och torsdags förra veckan som elever understödda av lärare på Kulturskolan i Lerum bjöd på fyra föreställningar, två för skolorna och två för allmänheten.

En rad olika teman har avlöst sedan starten i början på 2000-talet och nu fick showen namnet Svenska hits, en uppföljning till Svenska pärlor som man uppträdde med ett av de första åren. Sedan dess har nya storheter vuxit fram och nu spelades låtar av bland annat Miriam Bryant, Avicii och Zara Larsson. Men även en artist som Ted Gärdestad fanns representerad.

– Det blev mycket kontemporär musik men också en del äldre. Ted Gärdestad har fått generation efter generation att smälta och i vårt lilla land finns en stor låtskatt som inte ska glömmas bort, säger Mikael Högdahl, lärare och medarrangör.

Tidigare har lärarna valt tema och låtar, men i år deltog en elevgrupp i arbetet. Något som i slutänden resulterade i en ovanligt engagerad publik som sjöng med även under skolföreställningarna.

– Vi lärare är ju lite äldre än eleverna och då är det roligt att få en större hint om vad ungdomarna lyssnar på.

På plats på scenen fanns sångare, instrumentalister, dansare och även ett par presentatörer, två killar från Kulturskolans dramautbildning.

– Det var ett stort arrangemang med 25 stråkar, åtta blås och fullt komp. Idén är att eleverna ska få gå in på Dergårdsteatern, en professionell teater med ordentligt ljud och ljus och göra en föreställning under riktiga förhållanden, inte i en skolaula, säger Mikael Högdahl.

Arvingarna, denna kväll utan Tommy Carlsson, gick tillsammans med Lisa Ajax till Andra chansen i Melodifestivalens fjärde deltävling. Andra chansen sker i Nyköping på lördag. Tävlar gör Martin Stenmark, Rebecca Karlsson, Nano, Anna Bergendahl, Vlad Reiser och Andreas Johnson. Finalplatser till den slutliga uttagningen lördagen den 9 mars gick i lördags till John Lundvik och Bishara.

Nu finns chans att utveckla och lära känns sig själv bättre tillsammans med andra. Filosofiläraren Mathias Tistelgren har startat ett filosofiskt café på Lerums bibliotek.

Mathias Tistelgren håller i det filosofiska caféet, som träffas varannan tisdag i Lerums bibliotek, nästa träff sker den 5 mars. Och det går bra för nya medlemmar att komma med när som helst.

– Jag är filosofilärare på Lerums gymnasium och det fanns inte något filosofiskt café i Lerum, och därför passade det bra att anordna ett här, säger han och fortsätter:

– Det är kul att få möjlighet att diskutera och tränga in i en fråga tillsammans med andra människor. Det handlar inte om att vinna en argumentation utan om att vända och vrida på en tes, att titta på den från olika perspektiv.

– Vi människor är i grunden nyfikna på oss själva och omvärlden. Det finns ett värde i att förstå hur man fungerar ihop med andra och i sitt samhälle.

Vid senaste caféet anslöt sig ett 20-tal deltagare. Mathias frågar gruppen om de har något de vill diskutera.

En man föreslår skillnaden på moralisk och juridisk rättvisa. Och en kvinna tillägger:

– Vilken nytta har filosofi? Har filosofin gjort mänskligheten gott?

Röstning genom handuppräckning visade på en klar majoritet för rättvisefrågan.

Moralisk rättvisa

Efter att ha enats om tema diskuterar gruppen moralisk och juridisk rättvisa, om dessa skiljer sig åt och i så fall hur samt vad som kommer först och om den andra alltid följer.

En man lyfter den gyllene regeln:

– Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig.

Nu tar diskussionen ny fart och gruppen hamnar i frågan om rättspatos, och hur olika detta kan vara beroende på individ. Sedan går de vidare till att prata om civil olydnad, och tar upp Greta Thunberg och Elin Ersson.

– Och enligt somliga djurrättsaktivister är det rättvisa att släppa alla djur fria medan andra absolut inte tycker så, och det tycker inte lagen heller, inflikar någon.

– Kan inte moralen driva juridiken, säger någon annan.

”Diskutera djupare”

Efter att ha diskuterat i en stor grupp delar Mathias Tistelgren in deltagarna i mindre grupper, som diskuterar frågan ett tag, sedan samlas man återigen i den större gruppen.

En av grupperna bestod av Carina Rosén, Per-Arne Andersson och Annika Jonsson.

– Direkt när jag såg annonsen tänkte jag att det skulle bli intressant att diskutera saker lite djupare, säger Carina Rosén och fortsätter:

– Och så har det blivit också. Jag är positivt överraskad över att vi har varit så många. Första gången var vi ett 30-tal, och den här gången cirka 20. Första gången diskuterade vi om förlåtelsen är en handling eller en känsla, det var väldigt intressant.

Annika Jonsson konstaterar att hon upplever ett uppsving för filosofin. Och att detta är bra.

– Det känns som att vi behöver gå på djupet och tänka lite mer kring saker, utvecklar hon.

Per-Arne Andersson håller med båda och tillägger:

– Jag känner mig inte det minsta orolig över att filosofin ska försvinna, den behövs.

Arvingarna är klara för final i Melodifestivalen.

Arvingarna, med Flodabon Casper Janebrink i spetsen, hade i lördags chans att gå till final i Melodifestivalen. I kvällens sista duell i Andra chansen ställdes Arvingarna med sin låt I do mot Rebecka Karlsson och hennes Who am I.

Och när rösterna var räknade stod det klart att Arvingarna hade knipit en av kvällens fyra platser till finalen av Melodifestivalen som hålls i Friends arena nu på lördag. Den som vinner där går vidare till Eurovision song contest som hålls i Tel Aviv i Israel 14-18 maj.

Så här ser startfältet ut i finalen av Melodifestivalen:

1. Jon Henrik Fjällgren – Norrsken

2. Lisa Ajax – Torn

3. Mohombi – Hello

4. Lina Hedlund – Victorious

5. Bishara – On my own

6. Anna Bergendahl – Ashes to ashes

7. Nano – Chasing rivers

8. Hanna Ferm och Liamoo – Hold you

9. Malou Prytz – I do me

10. John Lundvik – Too late for love

11. Wiktoria – Not with me

12. Arvingarna – I do

I onsdags framförde 140 elever från Lekstorpsskolan i åldrarna 7-16 år  musikalen ”Snödrottningen” på Dergårdsteatern för imponerade familjer, släktingar och vänner. Musikalen bygger på H.C Andersens saga med samma namn och handlar om de bästa vännerna Gerda och Kaj som på grund av snödrottningens ondska förlorar kontakten med varandra. Gerda ger sig ut för att finna sin vän och till sist hittar hon honom och tillsammans övervinner de ondskan genom vänskap.  Eleverna både sjöng, dansade, spelade instrument och skådespelade under musikalen som fritt tolkats för scen och tonsatts av skolans musiklärare.

Lennie Norman kommer till Dergårdsteatern den 20 mars med sin föreställning Gubbvarning live. Det blir en gubbes funderingar och tankar om den tid vi lever i.
På frågan om han själv är gubbe, blir svaret definitivt nej.

– Jag känner mig inte som gubbe, även om min födelseattest visar vilken ålder jag har, säger han och fortsätter:

– En vis man frågade en gång hur gammal skulle du vara om du inte visste? Jag skulle vara runt 45 år.

Det är tredje säsongen som 71-årige Lennie Norman bjuder på sin standupföreställning Gubbvarning live. Att han nu besöker Lerum och Dergården samma dag som det är vårdagjämningen är han nöjd med.

– En väldigt bra dag att fira detta med Lerumsborna. För mig är den här dagen viktig då jag vet att det bara blir ljusare och ljusare och det under en lång tid.

Lennie utlovar en föreställning om en man som är argare, bittrare och mer förbannad än någonsin. En föreställning där de flesta äldre kommer att känna igen sig, men där även den unga publiken kan känna sig road av gubbens tankar.

– I min ålder har man passerat stadiet där man bryr sig om vad andra tycker, för det skiter jag högaktningsfullt i.

– Det är lustigt hur alla vill leva så länge som möjligt, men har problem med att bli gammal. Men det är naturligtvis för jävligt när kroppen havererar.

Välkomnar tekniken

Lennie minns första gången som han fick frågan om han hade pensionärsrabatt, en fråga som han inte uppskattade. Men han säger också att den nya tekniken är ett gott hjälpmedel.

– Tekniken förändrar allt. De som har lite svårt att röra sig slipper köa vid olika inköp och kan sköta väldigt mycket från hemmet genom datorn.

Gubbvarning live är en enmansföreställning, något som inte bekymrar komikern.

– Jag tycker om att agera ensam, vilket gör att jag har full frihet att ändra i föreställning när jag känner för det.

– Egentligen har jag varit ensam på scenen de senaste 30 åren, även om det funnits andra med som haft sina roller. Jag har alltid gjort min grej.

Olika åldrar

Gubbvarning live speglar gubben som människa och Lennie Norman konstaterar att gubben egentligen inte har någonting med ålder att göra. Att en del blir gubbar väldigt fort, medan andra aldrig blir det.

– Jag tycker nog att gubben blir äldre senare i livet idag än förr och jag kan bara titta på min farmor och farfar. När jag besökte dem var de verkligen gamla, de var ett stapplande par. Då var de runt 55 år.

Lennie Norman började sin karriär med att spela i ett popband i början av 60-talet, men efter några år blev han basist i Charlie Normans trio och spelade med sin pappa under 20 år. Snabbt fick han rollen att vara den som underhöll mellan låtarna och kände av sin komiska ådra. Som komiker upptäcktes han dock på allvar i tv-programmet Stina och Sven i slutet på 1980-talet och under en natt hade han blivit upptäckt av hela svenska folket.

– Det gick blixtsnabbt, men fördelen för mig var att jag hunnit bli 40 år och stod med båda fötterna på jorden.

Blev braksuccé

Därefter har det bara rullat på. När Lennie Norman, Ulla Skoog och Jonas Gardell introducerade det nya fenomenet Stand up blev det braksuccé.
Norman har bland annat medverkat i tv-programmet Måndagsklubben och haft föreställningar med bland annat Claes Malmberg, Caroline Giertz, Björn Skifs och Robert Wells.

Nu ser Lennie Norman fram emot att komma tillbaka till Lerum, som han besökte för drygt 25 år sedan, men den här gången med en föreställning som oftast lockar människor som är 55+.

– Många i publiken har följt mig genom åren och jag pratar om sådant som de har varit med om i livet och kan relatera till.

– Fast det brukar även komma unga människor som garvar åt de gamla.

Lennie Normans enmansshow Gubbvarning live i Dergårdsteatern har sitt ursprung från hans böcker med samma namn, som sålts i över 70 000 exemplar.

ann-charlotte edgar

Han har precis tagit sitt första steg mot regissörsstolen, uppträder i den ena efter den andra av Göteborgs kulturella högborgar, och ska snart skaffa sig en pradise hotel-kropp till sommarteatern på Gunnebo slott. Musikalartisten Jacob Andréas ömsar inte skinn, men har börjat bli flitig med att byta kostym.
– Det är väldigt mycket att göra nu men det är bara att åka med och ta en sak i taget, säger han.

Upp med en hiss, förbi en dekorverkstad, igenom mörk, trist korridor, ut genom en anspråkslös dörr till i ett maffigt trapphus, och så ut genom en ny dörr. Det är en promenad med omväxlande miljö att ta sig från sceningången till baren på Göteborgs stadsteater. I baren är borden prydligt dukade inför dagens lunchföreställning som ska starta om ett par timmar.

Den här dagen är det inte Jacob Andréas som ska uppträda, men det är scenen i den här lokalen som han ska inta. Och när ni läser det här har han uppträtt för första gången på Stadsteatern. Konserten skedde igår, tisdags, och han fortsätter med föreställningar till och med lördag. Men även om scenen är ny är han på mammas gata när det gäller musiken. Liksom flera gånger tidigare uppträder han med sånger från Björn Ulvaeus och Benny Anderssons låtskatt och han är samspelt med kollegorna Josefine Isaksson (musikalartist) och Mats Sköldberg (pianist)

Under de 14 år som Jacob Andréas stått på stora scener i Göteborg och Stockholm har han sysslat med olika sidoprojekt och det är ett sådant som nu fått nytt liv. Sånger från Duvemåla hage heter föreställningen som hade sin premiär på Aludden i Lerum 2014, samtidigt som Jacob spelade sin favoritmusikal – Kristina från Duvemåla på Göteborgsoperan. Sånger från Duvemåla hage har blivit ett återkommande inslag och nu har den alltså dykt upp på Stadsteatern.

Därefter kliver de upp ytterligare en nivå. Från balkongen på teatern blickar Jacob ut över nästa anhalt på andra sidan Götaplatsen. Den 20 mars beger sig trion till Konserthuset.

– Vi ville göra en större version och har nu med tre stråkar och en a cappella-grupp. Vi tittade på olika alternativ och det här är hjärtat av Göteborg, säger Jacob.

Till skillnad från tidigare är det han själv, tillsammans med Mats Sköldberg, som hostar upp slantarna.

– Det är första gången jag vågar satsa och producera själv, men nu känner jag mig ganska lugn.

En månad före konserten är hälften av de 380 biljetterna sålda och det står klart att evenemanget inte kommer att gå med förlust.

– Det är roligt att se något man själv har startat växa. Det känns gött, häftigt att få vara på konserthuset.

Förutom debuten som producent har han under vintern gått en kurs i musikalregi, en praktisk utbildning där han jobbat som regiassistent i en föreställning på scenskolan. Jacob berättar att det framför allt är en omställning att inte själv stå på scen när det är dags för premiär.

– Då måsta man låta föreställning flyga på egna vingar. Sen måste man ha ett annat perspektiv. Som skådespelare ser du till din egen roll och det du ska göra, men som regissör behöver du se hela bågen av tematiken. Men jag tror att det är en fördel att själv ha stått på scen, jag tycker att jag har något att ge i den här rollen och tycker om att jobba med grupper av människor.

Från att ha verkat som renodlad artist ger han sig alltså ut på två andra grenar av branschen.

Är det ett tecken på att du behöver du ny stimulans?

– Ja, kanske. Tanken är att hitta nya utmaningar och jobba kreativt på nya sätt inom yrket. Men jag är inte färdig på scen, säger Jacob, som även fortsättningsvis vill arbeta med musikaler.

– Det är den ultimata uttrycksformen för mig när jag får foga samman sång, dans och teater.

Och även på musikalscenen har han mutat in sin plats det kommande året. Fram till i början av april uppträder han på Göteborgsoperan med Ringaren i Notre Dame, där han två gånger hoppat in i den både sångmässigt och fysiskt krävande huvudrollen som Quasimodo. Efter sommaren återvänder han till operan där han har en ensembleroll i höstens stora produktion, Oliver Twist. Innan dess ska han dock hinna med ytterligare en debut – på Gunnebo slotts sommarteater.

Den Osalige heter årets föreställning där Jacob får jobba med tre tidigare kollegor – komikern Per Andersson samt musikalartisterna Linus Wahlgren och Kattis Trollregn. Och han kommer även att stifta en ny bekantskap, med skådespelaren Ulla Skoog.

– Jag tycker att hon är väldigt bra, säger Jacob, som ser fram emot en sommar med det stjärnspäckade gänget.

Han själv ska spela en självgod kille vars högsta dröm är att få vara med i Paradise hotel. Inför premiären i början på juli planerar han att gå till gymmet för att skaffa sig en mer ”Paradise hotel-lik” kropp, och så måste han ju titta på några avsnitt av den populära dokusåpan.

– Inför Ringaren satt jag och läste Victor Hugo och nu får jag titta på Paradise hotel, jag tycker om när det är tvära kast.

Under några veckor i början av sommaren kommer tre stora väggmålningar att växa fram i Lerum, som är en av tolv kommuner som deltar i Artscape Sagas projekt.
Var konstverken ska målas är ännu inte klart.

– Vi vill inte gå ut med specifika platser innan allt är klart, säger Daniel Wakeham, en av grundarna till Artscape, som varit aktiva sedan 2014.

– Varje kommun kommer att få tre konstverk var, varav ett som skapas tillsammans med de boende på orten.

Artscape Saga är ett konstprojekt som äger rum i Göteborgsregionen, där tolv kommuner deltar. Just nu är det mest detaljer som diskuteras med de berörda kommunerna, samt en del planering inför själva genomförandet mellan den 27 maj och fram till 16 juni. I år kommer alla konstverken att ha motiv från sagans värld.

Inspirerande tema

– Folksagotemat hoppas vi kan inspirera och vara startskottet till nya tankar runt vad som förenar mänskligheten. Både geografiskt och genom tidsåldrar, förklarar Daniel Wakeham och fortsätter:

– Artscape existerar för att skapa positiva konstupplevelser som är tillgänglig för alla. Vi hoppas kunna pigga upp en del tråkiga ytor och göra det offentliga rummet lite roligare och lite vackrare.

Artscape är en ideell kulturorganisation och en av världens ledande aktörer inom urban samtidskonst. De genomförde bland annat Sveriges första gatukonstfestival i Malmö 2014, Skandinaviens största konstprojekt i Göteborg 2016 samt ett av världens mest omfattande gatuprojekt i Värmland 2017 där 31 permanenta konstverk skapades.

Från hela världen

Artscape bjuder in konstnärer från hela världen för att tillsammans med svenska och lokala kollegor skapa imponerande konstverk i det offentliga rummet.

23 konstnärer är inbjudna till projektet och kommer att representera många nationer.

– Vi vill visa upp ett brett spektrum av stilar och konstnärliga uttryck i våra projekt, säger Daniel Wakeham.

– Vissa är världsstjärnor och vissa är på väg att etablera sig. Det gemensamma är att de alla håller världsklass rent tekniskt.

Alla konstverken kommer att skapas under tre veckors tid och arbetet sker i fem kommuner åt gången. En väggmålning tar ungefär en vecka beroende på storlek och stil.

– Det är många pusselbitar som ska falla på plats, men vi är väldigt rutinerade och konstnärerna är proffs ända ut i fingerspetsarna.

– Konstverken som allmänheten ska måla brukar göras under en eller två dagar, då de skapas tillsammans med konstnären. Även det här verket kommer att finnas kvar permanent.

Det är så kallade muralmålningar eller väggmålningar som ska målas. De kan vara utförda direkt på väggytan eller målade på en annan plats för att sedan monteras permanent på sin plats. Även fasta målningar i tak och på fasader kan kallas muralmålningar. Muralmålning är en form av arkitekturutsmyckning, en av de mest kända är Leonardo da Vincis Nattvarden.

Ann-Charlotte Edgar

Första gången han stod på scenen var i kabarén Morsning korsning på Lerums gymnasium. Den scendebuten fick honom fast.
Det rullar på för Jesper Blomberg, som till våren står på Stadsteaterns scen i Göteborg och till hösten spelar Broadwaymusikal på Chinateatern i Stockholm.
– Att stå på scenen och se publiken, det är min drivkraft och värt allt slit, säger han.

– Det är det som gör mig mest lycklig och jag brinner verkligen för det. Jag insåg ganska sent att det var på scenen jag ville stå, men när jag väl insett det har det bara rullat på.

Repetitionerna inför Göteborgsföreställningen Little Shop of Horrors är i full gång, då den har premiär i början av april. Jesper ser fram mot den kommande våren, inte minst för att få tillbringa mer tid i Göteborg.

– Jag bodde i Göteborg när jag pluggade på Balettakademin och så har jag bröder i stan. Dessutom bor mina föräldrar och en bror kvar i Floda.

– Jag flyttade till Stockholm för två år sedan då jag under ett år var med i föreställningen The Book of Mormon. Just nu känns det naturligt att bo där eftersom det är där de flesta jobben finns, vilket gör att det är bäst att ha Stockholm som bas.

Sedan utbildningen har Jesper bland annat varit del i en dansmusikal på kulturhuset Spira i Jönköping, medverkat under ett års tid i Familjen Addams och spelat på dansk scen.

– Det var spännande att vara med i en dansk uppsättning, men jag var bara där drygt fyra månader, så jag hann aldrig riktigt lära mig språket, konstaterar han.

Inte börjat repa

Efter föreställningen i Göteborg börjar repetitionerna inför En värsting till syster, med bland andra Suzanne Reuter och Gladys del Pilar. Broadwaymusikalen har spelats i över 20 länder och har nu alltså kommit till Stockholm och Chinateatern och är höstens stora musiksatsning, med en ensemble på 23 personer samt musiker.

– Ensemblen har träffats vid något tillfälle, men jag vet i dagsläget inte riktigt vilken min roll kommer att bli.

– Det här är en riktig tjejmusikal med alla nunnorna och jag älskade filmen med Whoopi Goldberg direkt.

30-årige Jesper Blomberg är uppvuxen i Floda och gick på naturvetenskapliga programmet på Lerums gymnasium där han gjorde debut på scenen och insåg att det var med sång och dans han ville jobba med. Det har tagit honom till en vardag som består av många timmars repetitioner inför kommande föreställning. För att vara i form försöker han besöka gymmet innan repetitionerna drar igång.

– Att stå på scenen så många timmar är slitsamt och kroppen är mitt redskap för att kunna göra ett bra jobb. Jag försöker också sjunga mycket, inte skalor kanske, men det gäller att ha kondition i rösten.

Gillar sport

Jesper har alltid varit sportig av sig och åkte konståkning under åtta års tid, han medverkade också några år i isshowen i Göteborg. Under skolåren spelade han även handboll i Baltichov, som då låg i division tre. Och så spelade han fotboll.

– Fast det var mest en social grej, att träffa kompisar. Jag är väldigt social av mig och tycker om att bara sitta och prata.

– Det bästa jag vet är att gå runt på stan och fika med kompisar.

Att Jesper stått på olika scener de senaste åren har gjort att han oftast inte är ledig på helgerna.

När han spelade med i The Book of Mormon var han under ett års tid aldrig ledig en fredag- eller lördagskväll.

– Visst innebär det att jag missar saker, men det är ganska skönt att vara ledig i veckan, då ingen annan av mina kompisar är det.

Vad som händer efter föreställningen En värsting till syster på Chinateatern vet inte Jesper, men tror och hoppas att han kan fortsätta att stå på scenen och han hoppas också på att fortsätta utvecklas.

– Jag vill fortsätta berätta historier och beröra publiken.

Pia Brinkmann Stenhede började spela blockflöjt i tidig skolålder och instrumentet har följt henne sedan dess.
Idag undervisar hon elever i blockflöjtsspelandet och känner sig överlycklig då kvartetten Sirena kommer till Equmeniakyrkan i Lerum för en konsert.

– De här är fyra fantastiska musiker från Danmark och jag ser verkligen fram mot att möta dem igen, säger kulturskolans musiklärare Pia Brinkmann Stenhede.

– Förutom konserten ska de medverka i den workshop som vi ordnar för kulturskolans ungdomar under dagen då konserten är.

Själv började Pia spela blockflöjt som de flesta andra när hon började skolan och sedan dess har hon en stor passion för instrumentet. Hon säger att i den tyska by där hon är uppvuxen spelade nästan alla flickorna blockflöjt.

– Jag tycker om allt som har med blockflöjten att göra, men är kanske mest förtjust i klangen som den har, säger hon.

– Det optimala är att spela i en kvartett, det blir verkligen ett fint ljud.

Och det är just en kvartett som den nyskapande och prisade Sirena består av. Kvartetten bildade 1993, medan alla var studerade på Carl Nielsen Academy i Odense där Dan Laurin var deras lärare. Sedan dess har de gjort otaliga konserter för både barn och vuxna, i Norden och i resten av Europa, med en repertoar som spänner från renässansen över barocken till vår egen tids musik.

Variation och kontrast

Kvartetten har vunnit ett flertal priser, har uppträtt i radio och TV och har en rad uruppföranden av svenska, danska, norska och isländska tonsättare bakom sig. Sedan år 2000 har Sirena gett ut två kritikerrosade CD-skivor, varav den ena är inspelad tillsammans med deras lärare Dan Laurin. Vid en konsert med Sirena står själva upplevelsen i fokus. Variation och kontrast har alltid varit kvartettens ledord

– Man behöver inte vara frälst av blockflöjtsmusik för att uppskatta deras framträdande, konstaterar Pia.

– De har massa nya idéer och det händer mycket på scenen, då de inte står still på en plats utan även kan vandra ut i publiken.

Inför söndagens konsert har Pias elever i musikskolan haft gemensamma övningar för den workshop de ska ha under konsertdagen och eftersom de ska vara förband till Sirena. Det är ungdomarna som går i sexan och uppåt från kulturskolan i Lerum, men också från Göteborg och Marks kommuner.

– Under elevernas workshop får vi besök av musikerna i Sirena, som kommer att ge oss nya idéer och tankar runt spelandet och uppträdande på scenen.

– Jag ser verkligen fram mot detta för utan nya idéer stannar man i utvecklingen.

Står själv på scenen

Pia Brinkmann Stenhede är inte bara blockflöjtslärare i kulturskolan utan spelar mycket privat och står själv på scenen. Hon uppskattar att det blir fem konserter per termin.

– Jag tycker det är härligt att stå själv på scenen

Pia är född i Tyskland men flyttade till Sverige. Hon sökte till musikhögskolan och kom in med sin blockflöjt.

– Blockflöjt är ett fantastiskt ensembleinstrument, men jag tror att många människor bara minns sitt eget tutande i flöjten ett år innan de gick vidare till ett annat instrument.

– Lerum har dock en bra tradition av det här instrumentet eftersom duktiga Gertrud van Matérn tidigt startade upp blockflöjtsundervisningen här.

Det var redan 1959, då Lerums musikskola startade, som Gertrud van Matérn var en mycket engagerad blockflöjtslärare, vilket hon var fram till 90-talet. En annan blockflöjtslärare som hållit fanan högt är Iréne Johansson, som startade upp sin verksamhet på 60-talet.

Det är Kammarmusik i Lerum som gjort det möjligt att blockflöjtskvartetten Sirene kommer till Equmeniakyrkan i Lerum söndagen den 24 mars.

Det är över för den här gången. Efter tio föreställningar, 400 spelade sketcher och drygt 2 000 besökare har de medverkande i Lerumsrevyn levererat och gjort det bra.

– Det har varit fantastiska veckor med härlig respons, säger Håkan Klamas, en av revymakarna och regissör tillsammans med L Per E Petersson.

– Alla har varit väldigt duktiga och något som fungerat extra bra är karaktären Britt-Marie som gjort sina nedslag och oroar sig över det mesta. Hennes insatser har prisats högt av publiken, fortsätter Klamas.

Bakom karaktären Britt-Marie står Victoria Sandblom, som nu gjorde sin femte revy. Med sina löständer, intensiva blick och hängbröst lockade hon till många skratt. Inte minst roades publiken av hennes benföring, både som Britt-Marie, men också som det skadade charkbiträdet.

Nedsågade trädet

Bristen på kommunikation har varit ledord för årets revy och revymakarna har försökt att satsa på så många lokala nummer som möjligt. Det dåliga vattnet i somras skojades det naturligtvis om, där Filip S Bergqvist fick många skratt när han drabbats av magsjuka och åstadkom många kräkreflexer. Förstås stod det nedsågade kastanjeträdet i fokus i några nummer.

Förra året var Lerumsrevyn med och tävlade i Revy-SM bland 114 andra teatergruppen. De klättrade rakt in på topp-20-listan.

– Vår ambition och förhoppning är naturligtvis att vi får med bidrag även i år, konstaterade Håkan Klamas.

– Jag tycker vi har många bra nummer att tävla med och vi har filmat hela föreställningen.

20 aktiva år

Även Eva Svelin prisades av Lokalrevyers Riksförbund i Sverige för sina 20 aktiva år. Det var Andreas Zetterberg som gav henne diplomet för hennes insatser som kassör, foajéansvarig och den som står för kostymerna.

Varje år delas Rolfs Skriv(ark)låda ut till någon som förutom att vara med på scenen även bidragit med manus till revyn. I år var det Filip S Bergqvist, som skrivit numret om det nedsågade kastanjeträdet, Fällskräll. När ensemblen skrek tacktal till honom sa han:

– Jag vill tacka mig själv för att jag är så enveten. Jag har skrivit mycket skit, så det är roligt att något kommer till användning.

Många fina nummer bjöds publiken på men Robert Cronholts Leva Livet fick nog några ögon att tåras. Det blev en hyllning till några artister som under 2018 lämnat jordelivet. Lill-Babs, Kim Larsen, Jerry Williams, Avicii och inte minst revyns egen Lasse Örn, som med sina fantastiska karaktärer underhållit under 20 års tid.

– Tack för all kraft och kärlek. Utan dig hade vi inte stått här idag och du har alltid varit ett kugghjul i revysammanhang, sa man från scenen.

Före detta Flodabon och Juntanmedlemmen Rasmus Blomberg gör solodebut under artistnamnet Oh Amphibian. Till helgen blir det releasefest på Bengans i Göteborg.

På fredag, den 5 april, släpper Rasmus Blomberg sin debut-EP, Living With An Elephant, med egenskrivna låtar. Musiken kommer att finnas på Spotify och andra streamingtjänster. Dagen efter släppet blir det spelning och releasefest på Bengans.

– Resultatet är en 3-spårs EP av indiepop med rockiga undertoner, där influenser från västafrikansk blues och artister som Paul Simon och Bon Iver lyser igenom, förklarar debutanten.

Varför artistnamnet Oh Amphibian?

– Jag har alltid haft en förkärlek till naturen och är utbildad biolog i grunden. Amfibier har alltid fascinerat mig på något sätt. Man skulle kunna se det som att mitt musikskapande är lite uppdelat i olika världar, precis som en amfibies liv är uppdelat i land och vatten. Likt en amfibie kanske jag aldrig blir specialist på en viss typ av genre, men försöker istället hitta min nisch i kombinationen av de olika musikstilar som inspirerar mig. Jag har ibland känt mig ganska ambivalent i mitt låtskrivande, att jag själv tyckt att det varit för spretigt. Men jag har lärt mig att omfamna det, och se det som en styrka istället för svaghet, svarar Rasmus Blomberg.

Juntan

Han är uppvuxen i Floda men bor i Göteborg, och har spelat i olika bandkonstellationer i 15 år. Lerumsborna känner bland annat igen honom som sångare i ska/punk-bandet Juntan, som har spelat på flera Lerumsdagar.

En del av temat på EPn är dysfunktionell relationskommunikation.

– En förhoppning är att en del av de som lyssnar kan känna igen sig och genom musiken få perspektiv på sina egna elefanter.

Poetiskt

När han ska beskriva sin musik säger han att den på ett lekfullt sätt gestaltar det vackra och sorgliga som ibland ryms i samma livssituation, minne eller känsla.

– Texterna har ofta ett poetiskt tonspråk som lämnar utrymme för tolkning och bjuder in till egen reflektion.

Det kommer ytterligare material från Oh Amphibian inom en snar framtid, och i höst kommer ett album.

Hur känns det att framföra din helt egna musik?

– Fantastiskt kul. Jag har spelat mycket i band och skrivit låtar sedan jag var tolv år, men jag har aldrig släppt någon musik helt själv. Så det är spännande, men också ganska nervöst. Men det är verkligen en grym känsla när man får förverkliga sina idéer live eller på skiva. Det är svårslaget. 

Varför ska lerumsborna lyssna?

– För att de också kanske har levt med en elefant någon gång i sitt liv och kan relatera till hur det är. Själva musiken är kontrastrik med ett malande groove som jag tror får både en och annan lerumsfot att stampa takten.

Nu till helgen finns det chans att se konst i tre olika lokaler i Hedefors. Det är ett gäng konstnärer från Lerum, Mölnlycke och Sävedalen som nu gör gemensam sak för att skapa ett roligt konstevent.

Den helt nya lilla konstrundan Konstyra går av stapeln nu till helgen, den 6 och 7 april, i Hedefors som ligger mellan Stenkullen och Lerum. De tio konstnärerna kommer att visa sina verk i tre lokaler i Hedefors bruk – Hotell Dahlia, Konstfabriken och Gun Eld Sandströms ateljé.

Konstverk med bredd

Konstnärerna vill ge allmänheten möjlighet att titta på något av all den konst som produceras i närmiljö. Och under helgen kommer det att bjudas på konstverk med bredd och variation. Målningar kommer att visas i Konstfabriken och Gun Eld Sandströms ateljé och silversmycken, skulpturer och konstsmide i Hotell Dahlias lokal.

Kan bli fler tillfällen

– Vårens evenemang blir förhoppningsvis det första i en lång rad, vi vet inte säkert ännu men hoppas att arrangemanget ska bli återkommande, säger Inger Jedenberg, en av konstnärerna vars målningar kommer att visas i Konstfabriken.

Huruvida det blir ett återkommande evenemang eller inte beror bland annat på om besökarna uppskattar initiativet.

Varför gör ni detta?

– För att vi vill göra en rolig aktivitet på våren, och för att vi vill nå ut med vår konst, svarar Viva Hildingsson.

Podcasten Lester fyllde i dagarna fem år. Nu sätter gänget bakom programmet upp en föreställning på Avenyn.

Initiativtagare till humorpodden Lester är Lerumsbon Markus Qvist, som själv spelar huvudpersonen Lester Hjerdt.
Gråbobon Lester är en ganska högljudd person som sänder från det fiktiva Gullans Café på Kungstorget i Göteborg. Han är svårt lokalpatriotisk och hyser inga varmare känslor för Stockholm eller stockholmare. Till sin bostadsort Gråbo har han en hatkärlek, vilket resulterar i att orten ofta förekommer i olika sånger i programmet.
– Lester hade kanske andra mål från början än att sitta på Gullans och sända radiopodd. Han är medveten om att programmet inte har några lyssnare och att han sänder för döva öron så att säga, så det spelar egentligen ingen roll vad de sänder ut. Därav också den bristande kvaliteten på innehållet, säger Markus Qvist.

Det hela började som studentradio på Högskolan i Halmstad en gång i tiden.
– Det var egentligen samma upplägg, fast vi satt inte på Gullans då utan i nån byscha ute i skogen, säger Markus Qvist.
Vid sin sida har Lester sin sidekick Dick Hero, spelad av Fredrik Wingbro som anslöt sig till ensemblen för ungefär ett år sedan.

Lester och Kulturvarietén kallar sig gruppen bakom podden, och i ensemblen finns totalt ett tiotal personer. Bland gängets inspirationskällor finns Galenskaparna, Kurt Olsson och Rally.
– Det vore tjänstefel att i Göteborg inte ha Claes Eriksson som en husgud om man sysslar med humor, säger Fredrik Wingbro.
– Kurt Olsson och Galenskaparna växte man upp med och de är stora inspirationskällor, även radioprogrammet Rally som format. Det är åt det hållet vi siktar, och det är väl därifrån humorn är sprungen på något vis, säger Markus Qvist.

Varje vecka gästas programmet av en gäst som får finna sig i att utsättas för en lite annorlunda intervju av programledaren. Podden har bland annat gästats av Özz Nûjen, Jakob Eklund och Alexandra Zazzi. Och som intervjuoffer får man vara beredd på att ha ett öppet sinne.
– Det är väl där vi skiljer oss lite från andra intervjupoddar, gästen vet inte vad som väntar. Det finns givetvis jättemånga bra intervjupoddar, men där man oftast ställer de vanliga frågorna. Vi ställer inga vanliga frågor, nästintill, säger Fredrik Wingbro och fortsätter:
– Däremot kommer vi in på seriösa ämnen ändå och våra gäster vågar vara sig själva. Med Özz Nûjen satt vi till exempel och pratade om hur han flydde hit, och det varvades med att han satt och asgarvade. Det är den mixen som är jäkligt skön att få till.

Frågorna varvas med olika inslag, bland annat med ”actionreportern” Anders ”Pipistrello” Rönnefors som fått rapportera om allt från eldkastarjudo, amatör-SM i motorsågsjonglering och längdhopp i pirayagrop. Även Glenn Hysén medverkar återkommande i podden med inslaget ”Glenn på miljonen”.
Har ni någon drömgäst i podden?
– Vi satt och pratade om Håkan Hellström på vägen hit, säger Fredrik Wingbro.
– Men det är ju omöjligt, säger Markus Qvist.
– Nej nej, det är inte omöjligt. Men sjukt svårt troligtvis, man har ju inga sociala kanaler att nå honom på. Förutom nu då, om Håkan läser det här, säger Fredrik med ett skratt.Den 12 april går det att se Lester och hans gäng live, då sätter de nämligen upp föreställningen Orolig humor på nattklubben 8ight på Avenyn i Göteborg. Showen gästas av komikerna Ann Westin och Niklas Andersson.

Redan förra året satte Lestergänget upp föreställningar, först på Kajskjul 8 under sommaren och därefter på Konserthuset under hösten. Och att det är en annan sak att göra en föreställning live än att sända podd fick gänget vackert lära sig.
– På konserthuset fick vi känna på hur allting kan hända live. Jakob Eklund skulle vara en av gästerna, men han lyckades bli magsjuk så han fick ställa in med två timmars marginal. Plötsligt var vi en gäst kort, och Markus låg i fosterställning och halvgrät, säger Fredrik Wingbro och fortsätter:
– Då var det tur att man hade Pipi (Anders Rönnefors, reds. anm.) på plats som känner folk. Han ringde Harald Treutiger som var ute och cyklade och svarade ”Okaj, jag kan la komma förbi”. På en halvtimme fick vi skriva frågor åt Harald, men det blev skitbra ändå och publiken märkte ingen skillnad.

Föreställningen Orolig humor som gänget nu sätter upp på Avenyn är helt ny, men upplägget är bekant för den som sett någon av gängets tidigare shower.
– Var man på Kajskjul 8 eller Konserthuset känner man igen sig, även om det är en ny föreställning nu. Det är Lester som är programledare och han har med sig Dick Hero och Anders som gör en massa olika karaktärer.
– Sen blir det en liten tävling, en quiz givetvis. Man måste ju ha en quiz för att locka till sig folk idag till ett evenemang. Men det går inte att vinna i quizzen, det går helt enkelt inte att svara rätt på frågorna, men den är ganska underhållande, säger Markus Qvist och skrattar.I dagsläget är det bara en föreställning inbokad, den 12 april. Men Markus ”Lester” Qvist öppnar för att det kan bli aktuellt med fler shower.
– Det är ett tillfälle inbokat nu, men om det är någon som kommer och som uppskattar det kanske det blir fler tillfällen.

Fotnot. Lester sänds på Radio 88 på fredagar klockan tolv och på Radio Pe20 på lördagar klockan tio. Programmet går även att ladda ner som podd och lyssna på.
Här finns podden att lyssna på: www.kulturvarieten.se
Biljetter till föreställningen finns på www.biletto.se

Lerumsbon Lisa van Ginhoven sökte till TV-programmet Biggest loser mest som en rolig grej och kom med. Det blev en tuff tid, både psykiskt och fysiskt, men hon fick en helt ny livsstil och hon vann livet tillbaka.

– Jag var tidigare innebandyspelare och rörde mycket på mig, men så slutade jag och kilona började komma. Jag flyttade också hemifrån och åt lite vad som helst som var rätt onyttigt.
– Jag kan väl säga att det var lättare att ligga hemma på soffan och äta än att ta sig ut och röra på mig. Jag struntade i att ta hand om min kropp.
Deltagarna i den nionde säsongen av Biggest loser har alla länge kämpat med övervikt och svikande hälsa och de bär på olika erfarenheter – och olika tungt bagage. En sak har de dock gemensamt, de kämpar för sina liv. Det är nu eller aldrig, sista utvägen.
– Om det finns någon som övervägt att söka till programmet men inte vågat så kan jag säga att det är så himla värt det.
– Det är något av det bästa jag gjort.

Lisa berättar att hon aldrig varit med i tv tidigare och inte hade några förväntningar på hur det skulle bli. Hon misstänkte att det skulle bli tufft och det visade sig stämma. Hon säger också att hon fick ut mer än vad hon trodde och fick bearbeta psykiska saker som hon inte planerat att ta itu med, men som hon nu fick kämpa sig igenom.
– Det var en otroligt påfrestande miljö att leva i både för kroppen och för psyket, men jag lärde mig att ta itu med jobbiga saker som jag inte orkat eller valt att inte ta itu med innan.

De 14 deltagarna bodde på Ekolsunds slott för att tävla i viktnedgången. Med dagliga träningspass, insiktsfulla hälsokontroller och tuffa tävlingar mötte de rejält motstånd, men byggde också en stark gemenskap och hittade stort stöd hos varandra.
– Jag var inte beredd på hur tajt jag skulle bli med de andra. Vi blev som en liten familj, så det var en jättepositiv överraskning.
– Vi stöttade varandra för det var ju jobbigt att inte ha någon kontakt med yttervärlden. Direkt tog de ifrån oss våra mobiler och sedan fick vi inte prata med någon. Det var som att leva i en bubbla.
Programledare för Biggest loser Sista utvägen är Anna Brolin som tillsammans med coacherna Mikael Hollsten och Pischa Strindstedt, doktor Mikael och näringsfysologen Kristina Andersson hjälper deltagarna att göra livsviktiga förändringar när det gäller mat och träning.Vad har du lärt dig under den här tiden?
– Jag har lärt mig att jag klarar så fruktansvärt mycket mer än vad jag har trott och att jag har mer viljestyrka än vad jag trodde.
– Idag är träning en större del av livet för mig än tidigare och jag har fått större kunskap om mat. Jag har också lärt mig att inte glömma att ta hand om mig själv.

Lisa van Ginhoven har bott hela sitt liv i Lerum med undantag från en tid i Göteborg och i Gråbo. Efter gymnasiet åkte hon till USA i ett år för att jobba som au pair. Tillbaka i Sverige jobbade hon drygt fyra år som tulladministratör innan det var dags att söka till lärarhögskolan i Umeå, för att bli gymnasielärare i svenska och engelska.
– Det var de ämnena som jag älskade när jag själv gick på gymnasiet och jag har alltid älskat skolan. Jag tycker även att undervisning är väldigt roligt och jag tycker det är kul att prata inför folk, så jag dras väldigt mycket till läraryrket.
Lisa berättar att när utbildningen är färdig kommer hon att bli kvar i Umeå, där hon har vänner och pojkvän. En pojkvän hon alltså inte fick prata med under hela inspelningstiden.

I Biggest loser Sista utvägen bjuds det på tårar och motgångar, deltävlingar och avsked. Starka viljor och mycket kamp tar till sist ett fåtal kämpar till invägningen i finalen, som sänds i juni. Där är det den största förloraren av vikt som vinner. Programmet hade premiär i måndags och sänds på måndagar och tisdagar i sjuan och i TV4 Play. Hur det går för Lisa får vi se under resans gång.
ANN-CHARLOTTE EDGAR

Amatören Per Ekdahl var som den berömde katten bland hermelinerna när åkte till Drammen och tävlade mot proffsen i VM i fotografi. Men hans bild från sommarens skogsbrand i Ljusdal räckte ända till ett silver i kategorin reportage.

Fotografer från 32 länder fanns på plats när årets VM, World Photographic Cup, avgjordes under pampiga former i en storslagen hall i Drammen Theater. I den svenska landslagstruppen fanns två Lerumsbor, John Hagby och Per Ekdahl, som togs ut av förbundskaptenen efter höstens SM där båda tog guldmedaljer.

– Jag tänkte att det skulle bli jätteroligt att vara med i tävlingen och representera Sverige om de tyckte att min bild platsade. Att det sen skulle bli en silvermedalj är jättestort, säger Per Ekdahl.

LT har tidigare berättat historien om när han som nybliven deltidsbrandman åkte för att bekämpa skogsbränderna i Mellansverige i somras och fick ett infall att ta en bild av det rökfyllda, öde landskapet i Ljusdal. Per, vars fotograferande tidigare inte sträckt sig längre än till de sedvanliga familje- och naturbilderna med mobilkameran, lade upp bilden på Facebook. Därefter har han fått uppleva en snöbollseffekt av stora mått – viral succé, SM-guld och nu sensationen i VM. De tio bäst placerade bilderna i varje kategori visades upp på en storbildsskärm i Drammen Theater och plötsligt dök Pers foto upp som näst sista bild i kategorin reportage.

– Det var en jättelycka, sedan fick jag medalj och diplom och så blev det middag på kvällen. Det var väldigt intressant att sitta och prata med alla internationella fotografer och höra hur de jobbar.

Svårt att förstå

Medan Per näst intill tog sin bild i farten på väg tillbaka till brandbilen, fanns det de som arbetat betydligt mer målmedvetet.

– Jag tror inte att jag har förstått hur stort det här är, det är en stor tävling och många fotografer som kämpat hårt för att komma dit. Jag tog min bild med en Iphone, så spred den sig på sociala medier och sen har det rullat på. Jag pratade med en fransman som tävlade i kategorin grafisk bild som hade jobbat med sin i ett och ett halvt år.

Silvermedaljen blev Sveriges bästa placering i mästerskapet där laget kom åtta. John Hagbys bild blev oplacerad i kateegorin porträtt.

Även i Sverige har Pers foto fortsatt att väcka uppmärksamhet.

– Det är många personer och företag som hört av sig och vill köpa den. Jag tror att jag har sålt runt 30 tavlor som sitter uppe hos privatpersoner, räddningstjänster och markägare.

Har du några fotoprojekt framför dig?

– Inte som jag har planerat nu. Vi har en systemkamera i familjen så jag tror att jag ska ut och leka lite med den nu när det börjar bli varmt. Sen är min svärfar duktig, jag kan lära mig av honom och så hoppas jag att jag får till någon kvällskurs så jag får lära mig grunderna.

Så först tar du VM-silver, och sen lär du dig grunderna?

– Ja, jag går baklänges, det är lite speciellt.

Ett steg ifrån att få sin film visad för Oscarsjuryn. Det är nu verklighet för filmskaparen Christian Zetterberg, då hans kortfilm Skoldiscot blivit uttagen till den Oscarskvalificerande New York International Children’s Film Festival.

– Det var egentligen först igår, när jag skrev om det på Facebook, som jag fattade. Och då kände jag extrem eufori säger Christian Zetterberg, om tillkännagivandet av hans kortfilm blivit uttagen till New York International Children’s Film Festival.

I Skoldiscot, som hade premiär 2018, tar Christian Zetterberg med åskådaren till ett mellanstadiedisco, som blir spelplatsen för en skildring av en ung pojkes förpubertala liv där identitet, sexualitet och den första kärleken står i fokus.

New York International Children’s Film Festival är en av de festivaler som är Oscarskvalificerande. Om Skoldiscot blir utsedd till bästa kortfilm av festivalens jury kommer den att skickas till Oscarsjuryn, som därefter utser vilka som ska nomineras till en Oscar.

– Tanken på att det skulle kunna bli så att Skoldiscot visas för Oscarsjuryn är otrolig. Det här är en liten film från lilla Alingsås och Gråbo, säger Christian.

Men du måste ha löpt linan ut i tanken, tänkt att du skulle kunna bli Oscarsnominerad, och kanske till och med vinna en Oscar?

– Ja, men det är en bisarr tanke! Jag tänker att jag är för långt ifrån det nu, min filmkarriär har tagit fart först senaste året.

New York International Children’s Film Festival inleds den 22 februari och pågår till och med den 17 mars. Den 7 mars reser Christian till New York, för att vara på plats under den veckan Skoldiscot har premiär.

– Det känns väldigt häftigt att få visa sin film i New York, och inte bara en gång utan fem gånger under festivalen. Egentligen är det tillräckligt för att jag ska vara nöjd. Men om vi skulle vinna…då skulle jag nog dö!