Tankar, sammanhang och känslor tar form i symboler och färger. Människan och gemenskapen står i centrum för Gun Eld Sandströms konst.
Nu firar hon att hon funnits i sin ateljé i Hedefors bruk under tio års tid med öppet hus under den kommande helgen.

– Jag har haft den här traditionen de senaste fem åren och det brukar komma många glada människor som vill ha en lucka i vardagen och få lite färgfägring, säger hon.
– Jag ordnar lite stämning med go julmusik och glögg.
Gun Eld Sandström har målat i större delen av sitt liv och lever sedan länge på sin konst. Hon konstaterar med ett skratt att det alltid finns mat på bordet. Ateljén besöker hon för det mesta sex dagar i veckan.
– Att vara konstnär är ett ensamt jobb, men jag trivs med det. Att måla här i Hedefors bruk är fantastiskt och väldigt inspirerande.

Gun målar i olja och använder kniven som sitt huvudsakliga redskap i skapandet. Hela hennes symbolvärld kretsar kring människan och gemenskapen mellan människor. Färgerna i verken är oftast intensiva, allt från djupaste rött till mer jordnära. I Gun Eld Sandströms verk är motiven aldrig ensamma.
– Jag vill väcka känslor hos betraktaren och vill vara både personlig och privat i mina bilder. Det jag inte visar i mina verk, vill jag också hålla privat.
– Att jag har ett färgstarkt bildspråk är för att jag är övertygad om färgens makt över oss alla. Vi blir starkt påverkade av färg, oavsett om vi inser det eller inte.

Gun Eld Sandström berättar att hon är en spontan och direkt målare, som låter tavlorna växa fram genom att måla lager på lager. Därmed kan varje tavla ta några månader att skapa.
– Jag målar alltid på flera verk samtidigt, konstaterar hon.
Tankar, sammanhang och känslor tar form i symboler och färger, där människan och gemenskapen står i centrum. Dock aldrig ensamma symboler, utan alltid flera.
– Min övertygelse är att vi alla behöver varandra. Vi behöver finnas i ett sammanhang.
Gun Eld Sandström arbetar flitigt med sina symboler, som bland annat är glas, stegar, hus och vallmoblomman. Så här förklarar hon vad de betyder för henne.

GLAS
– Jag samlar själv på glas och fascineras hur det är både skört och starkt. Precis som vi människor är. Mina glas är för mig symbolen för gemenskap, som firas runt skålen. Ibland skålar vi i champagne och ibland höjer vi kaffekoppen. Centralt är att vi höjer en bägare när vi träffas.

STEGAR
– Stegarna står för den personliga utvecklingen. Den mänskliga strävan efter balans och utveckling.

HUSEN
– Husen står för oss människor och huskroppar som står tätt tillsammans, så som människor gör. Husen är olika, precis som vi människor till form, färg och storlek. Fönstren representerar människans ögon.

NOTER
– Noter är också som människor. Mellan vissa människor uppstår det härlig musik och harmoni och mellan vissa stämmer det inte alls. Det är det vi kallar personkemi.

VALLMOBLOMMAN
– Vallmon har alltid betytt mycket för mig och jag blev direkt förälskad i den blomman. I all sin sprödhet och styrka tycker jag den är själva symbolen för oss människor. När jag målar vallmoblomman på en äng kan den liknas vid oss människor – rotade i ett sammanhang, beroende och oberoende av varandra.
Under åren har det blivit en mängd utställningar, inte bara i Sverige utan även i flera europeiska länder samt i USA. Gun Eld Sandström finns också representerad på många platser runt om i Sverige.
Till helgen finns det möjlighet för Lerumsborna att besöka Hedefors bruk och beskåda de olika symbolerna.
ann-charlotte edgar

Två av de 40 artisterna som ska tävla om att bli Sveriges representant i Eurovision Song Contest 2019 har koppling till Lerums kommun.
Det är Arvingarnas frontfigur Casper Janebrink, som i våras vann Stjärnornas stjärna, och Mikaela Samuelsson, uppvuxen i Lerum och en av de tre artisterna i Dolly Style.

– Vi tror på vår låt och känner att den är stark och kan bli en hit, säger Casper Janebrink om låten I do.
– Vi hoppas på att gå till finalen, så klart. Det hade varit skitkul att vinna och få åka till Tel Aviv för att representera Sverige.
Casper, som flyttade till Floda för något år sedan, säger att bandet tycker det ska bli fantastiskt roligt att få vara med i Melodifestivalen. Att det har funnits ett sug att få tillbaka Arvingarna i tävlingen under några år, men att de inte tyckt att de haft den rätta låten. Förrän nu.
– Att vara med i Melodifestivalen är det bästa fönstret ut i Sverige, att få visa upp sig och sin låt. Bra exponering, konstaterar han.

Arvingarna har haft en intensiv höst med bland annat krogshow på Kajskjul 8 och nu väntar julshow på nya kongresshuset i Borås.
– En hektisk vår väntar oss, men vi ska också hinna med ett nytt EP-album med några nya låtar. Till sommaren blir det nog turné med Diggiloo och så firar vi att Arvingarna funnits i 30 år.
Musiken till Arvingarnas bidrag i Melodifestivalen är skriven av Mikael Karlsson, en Ica-handlare från Skåne och texten har Casper skrivit tillsammans med Nanne Grönvall.

Dolly Style slog igenom 2014 med sin första singel och tävlade året därpå i Melodifestivalen. De tog sig till Andra chansen och svenskarna hade fått upp ögonen för dem. Fansen kallar sig Dollys.
Molly, Mikaela Samuelsson uppvuxen i Lerum, Holly och Polly startade i september en färgsprakande turné. Det efter att de spenderat lång tid i studion för att spela in nytt material, men också gästat Lotta på Liseberg.
Dolly Style framför melodin Habibi, som är skriven av Jimmy Jansson, Palle Hammarlund och Robert Norberg.

Totalt framförs 28 bidrag i Melodifestivalen, med stor variation.
– Det är väldigt bra låtar, bra artister och kul material att jobba med, säger tävlingsproducenten Christer Björkman i ett pressmeddelande och fortsätter:
– Jag tror att alla kommer att leva upp till förväntningarna. Oavsett vilken slags artist eller musik du gillar kommer du att kunna hitta något du tycker är bra.
Programledare är Sarah Dawn Finer, Marika Carlsson, Kodjo Akolor och Eric Saade. Melodifestivalen startar den 2 februari i Göteborg. Dolly Style med Mikaela Samuelsson tävlar i deltävling tre den 16 februari i Leksand och Arvingarna med Casper Janebrink tävlar i deltävling fyra, som är den sista, den 23 februari i Lidköping.
Nu återstår att se om vi får se en kommuninvånare stå på scenen i Eurovision Song Contest i Tel Aviv i maj.
Ann-Charlotte Edgar

LERUM: Ett köpcentrum utgör kulissen och som vanligt avlöser de komiska inslagen varandra i Lerums gymnasiums cabaré. Imorgon väntar en intensiv finaldag med tre föreställningar.

Efter den långa traditionen med uppsättningar på våren förlades den senaste cabarén i december i fjol. 2018 har man fortsatt på spåret med en föreställning innan jul. Estradpoeten Olivia Bergdahl, som skrev manus förra gången, deltog återigen i arbetet men nu tog hon ett steg tillbaka och fungerade som skrivcoach åt Ella Lundgren, Julia Kihlberg och Anna Mårtensson – tre elever på det estetiska programmet.

– Jag tror att de har tyckt att det har varit en väldigt kul utmaning och de har lärt sig mycket om hur en text fungerar på papper kontra scenen, och vi utvecklade texten mycket under repetitionsperioden, säger Tinna Ingelstam, teaterlärare och ansvarig för cabarén.

45 elever från olika program ingår i teamet och de är indelade i fem områden – musik/band, sång, skådespeleri, scenografi och kostym/smink. Titeln är Lost in the Köpcentrum och butikerna som utgör fonden har en tydlig Lerumskoppling med namn som Säljmans och Zoopunkten.

– Scenerna har hög igenkänning, bland annat genom kända memes (internetskämt) och genom komiska situationer. Allting är inramat och förstärkt av musik av Avicii, som en hyllning till hans minne, säger Tinna Ingelstam.
Cabarén är anpassad för ungdomar på gymnasiet och högstadiet och hon tycker att man hittat rätt ton för målgruppen.

– Det känns som att den går hem. Sen tror jag att alla åldrar kan tycka om den, även barn om de inte är för små. Är de under sex år får de nog inte ut så mycket.

Efter flera dagar med föreställningar väntar de tre sista framträdandena imorgon, torsdag. Två skolföreställningar följs upp med en föreställning för allmänheten på kvällen, då det även blir ett extranummer i form av ett luciatåg.

– Det blir grande finale och eleverna är taggade och vill ge allt, säger Tinna Ingelstam.

Susanne Hellström, i countryvärlden kallad Whippoorwill, har gjort en fantastisk resa i sin musikvärld.
Det ena mötet har lett till det andra och nu har hon släppt sin debut-EP med sex egenskrivna sånger, producerade av countrylegenden Rich Eckhardt i Nashville.

– Det startade med att jag av en slump började lyssna på Alan Jackson och blev helt såld på countrymusik. Jag blev jätteintresserad av hela den livsstilen och lånade böcker om musikhistorien.
– Jag blev helt enkelt sugen på att börja spela själv.

Susanne var i 25-årsåldern och hade egentligen inte spelat gitarr tidigare, men började nu ta lektioner, även i banjo. Hon insåg att det krävdes mycket tid, men gick helhjärtat in för sitt nya intresse. Hon berättar att hon under många år spelade mest för sig själv men började även skriva egen musik.
– Jag upptäckte ganska snabbt att jag hade lätt att få låtidéer. Det kan vara när jag kör bil eller är ute med hunden i skogen och då spelar jag in dem direkt på mobilen. Jag har skaffat mig en telefon som har det absolut största minnet, så mina låtar får plats.För i skogen är hon mycket, Susanne. En något udda egenskap är att hon inte kan låta bli att sjunga. Inte bara hemma, utan även ute på sina promenader.
– Det är inte så att jag nynnar utan jag sjunger verkligen högt. Det är så befriande.

Sedan Susanne började skriva egen countrymusik har hon drömt om att få åka till USA och countryns huvudstad Nashville. För fyra år sedan var det dags att uppfylla den drömmen. Hon fick inte med sig någon vän, utan bestämde sig för att åka själv.
– Det har jag aldrig tidigare gjort, men det visade sig vara ett lyckat beslut. Det gjorde mig öppen för nya kontakter och jag fick ett varmt välkomnande överallt.
– Den ena mötet ledde till det andra och det verkade som det var en sed att hjälpa de som var nya i staden. Många av dem hade själva nyss varit nya.

Susanne stannade i området runt Nashville under en månads tid. Hon träffade mycket människor och knöt musikkontakter.
– Många tyckte det var coolt att jag reste ensam och det blev en annan resa än jag tänkt mig. Bland annat spelade jag mina egna sånger på legendariska Bluebird Café, där många blivit upptäckta.
– Det var också där jag kände att jag fick en egen identitet som countrysångare och den här månaden var en väldigt avgörande tid för mig och musiken.
Hur kom du på artistnamnet Whippoorwill?
– Många låttexter handlar om whippoorwill, som är en fågel som finns i sydstaterna och som har en speciell sång. Mytomspunna sägner hävdar att fågeln känner kontakt med andevärlden.
– Jag fastnade för namnet och konstig nog var det ingen som tagit det tidigare.
Sommaren efter månaden i Nashville kunde Susanne inte hålla sig borta från countryns huvudstad. Vid första besöket hade hon träffat några spanska musiker, som hon hållit kontakt med under året. Nu skulle de ut på en treveckors turné, med start i Nashville vidare mot Texas för att avsluta i Las Vegas, och undrade om Whippoorwill ville följa med.
– Jag tvekade aldrig och det blev en fantastisk upplevelse. De spelade sin musik och jag sjöng stämsång.

Året därpå, också i Nashville, träffade hon sin blivande producent Rich Eckhardt, genom en gemensam bekant. Det var Thorsten Jakobsson en gammal vän från Floda, som tog med Susanne på middag med Rich. Det mötet ledde till samarbete året därpå och i slutet av förra året spelades hennes skiva in i en studio i Nashville med duktiga amerikanska musiker och riktiga countrysound.
– Tur att jag gick på den där middagen med Thorsten.

Susanne Hellström föddes i Mariestad för 37 år sedan. Efter gymnasiet ville hon åka utomlands och tog jobb utanför London där hon under ett år jobbade med hundar. Tillbaka i Sverige flyttade hon till Göteborg, där hon utbildade sig till socionom.
– Jag har alltid varit självständig och har väldigt starka idéer och valet av yrke var inte så svårt då jag alltid stått på de svagas sida. Genom jobbet har jag också mött människor med starka livsöden.
– Countrymusiken handlar mycket om känslor och den berör mig djupt.

Whippoorwills första singel släpptes den 25 maj och någon månad senare stod det klart att hon skulle medverka i Törebodafestivalen, där många folkkära artister gärna vill uppträda. Hon blev den enda countrysångerskan som äntrade scenen.
– Det är oerhört kul att spela live och här fick jag framföra mina nya låtar från skivan som släpptes i november. Jag har nått en milstolpe med att ge ut den, så ett mål är uppfyllt.
– Det känns som det här bara är början och jag fortsätter att skriva musik. I Nashville skriver man tillsammans med andra och det vore kul att starta upp något liknande i Sverige.

Under sju år bodde Susanne i Göteborg, men hamnade därefter i Jonsered. Valet gjordes då hon kände närheten till Göteborg, men också till naturen, som hon älskar.
– I somras hittade vi vårat drömhus i Tollered och flyttade dit. Jag gillar orten med all kultur. Det är en bra plats att bo på.
– Jag uppskattar det lilla i livet, inte det materiella. För att vara lyckligt är det viktigt hur man mår i själen.
Ann-Charlotte Edgar

Bristen på kommunikation är temat på årets Lerumsrevy.
Förra året var det politikerna, nu är det tjänstemännen, som får stå till svars för sina handlingar.

– Att revyn skulle heta Noll koll var ganska självklart, säger L Per E Pettersson, som tillsammans med Håkan Klamas står för regin och är en av huvudförfattarna.
– Ganska snart stod det klart för oss att det var de lokal fadäserna som skulle stå i centrum.
Lerumsrevyn satsar, som den lokalrevy den är, först och främst på lokalt material och uppskattar att två tredjedelar av numren är just det.

Brister
Det dåliga vattnet i somras skojas det naturligtvis om, men också om kommunen som sålde sitt hö två gånger och om kastanjen vid Tingshuset som sågades ner av misstag i början av året. Verksamhetschefen för teknisk service svarade på frågan om varför med att det brustit i kommunikationen.
– Jag läste om det här med den nedsågade kastanjen och skrev texten till första numret i andra akten, berättar Filip S. Bergqvist.
– Chefen skylde på brist i kommunikation och kom undan med detta.

Flera veteraner
Åtta aktörer står på scenen och det är samma gäng som förra året bortsett från en av killarna. Några var debutanter förra året, men det finns också flera veteraner. Anette Gemberg med sina 23 år har varit med längst, men långkörare är även Jessica Gustavsson med 18 revyer och Christian Ehrman med 17 stycken.
Håkan Klamas är den som skrivit flest sångtexter och L Per E Pettersson och Robert Cronholt har skrivit de flesta sketcherna, men har också fått hjälp av Pär Nymark, Ola Bergström, Victoria Sandblom och Filip S Bergqvist. Regin står Håkan och Per för.
– Kul att det är flera manusförfattare för då blir det stor variation, konstaterar Håkan Klamas.
– Vi levererar ett 40-tal sketcher, 20 i varje akt, och satsar på ett högt tempo.

Programmet ingår
Vem som får årets Bagge är inte klart, men Anders Johansson, ordförande i föreningen, har sina funderingar. Han berättar också om en nyhet i år. Att alla besökarna får ett program gratis.
– I programmet finns lite information inför föreställningen som gör att besökarna får ut mer av revyn, säger han.
– Vi tycker det är en bra satsning.

Lerumsrevyn är en fristående teaterförening som varje år spelar nyårsrevy med start på trettondagsafton. Föreningen startades i början av 1970-talet av Rolf Klang och i år spelas den för 41:a gången. Föreningen består av ett 20-tal medlemmar som alla jobbar ideellt för att skapa Lerumsrevyn.

Förutom kommunens förehavanden kommer revyn också att innehålla liv och död, TV och rymdkapslar, Jesus och krig. Och så dyker en bekanting från förra året upp, den oförbätterliga Britt-Marie, som spelas av Victoria Sandblom, som är orolig för det mesta.

Noll koll har premiär på lördag kväll. Föreställningen spelas därefter vid nio tillfällen under januari och början av februari.

De har båda skrivit krönikor i Lerums Tidning och även gett ut böcker tidigare.
Nu har Susanne Schemper och Catarina Söderqvist blivit skrivarvänner och släpper var sin ny bok i det närmaste samtidigt

Svinstian är Susanne Schempers andra spänningsroman, som är en mörk psykologisk berättelse som utspelar sig mitt i den halländska sommaridyllen i det fiktiva lilla samhället Solinge. Det är en berättelse om skuldkänslor, bitterhet och hämnd, där obehaget anas hela tiden under ytan.

Ingen debutant
Susanne Schemper debuterade för några år sedan i Älskanoveller och i våras var det dags för debutboken Osynlig närvaro.
– Jag är nöjd med mottagandet av Osynlig närvaro, men visst är det svårt att nå ut som okänd debutant, men jag har fått många fina recensioner och omdömen, säger Susanne Schemper.
– Flera bokbloggare har kallat den en spännande bladvändare som är svår att lägga ifrån sig och det gör mig självklart otroligt glad.

Mycket av råmanuset till den nya boken Svinstian skrev Susanne redan 2015 när hon var tjänstledig för att gå en skrivarkurs under ett halvår.
– Under det här året har jag jobbat om berättelsen och den blev antagen av WAPI (World Audio Publishing international) i höstas.

Bott utomlands
Susanne är utbildad reseledare och bodde under många år utomlands. Tillbaka till Göteborg blev hon utvecklingsledare i Göteborgs stads idrotts- och föreningsförvaltning, men tog för några år sedan tjänstledigt för att ägna sig åt skrivandet på heltid, men är nu åter tillbaka i tjänst.
– Under hösten har jag varit tjänstledig på 20 procent för att hinna med att skriva. Det har varit fullt fokus på att skriva klart Svinstian. Jag har också påbörjat nästa bokmanus, även den en psykologisk spänningstriller med arbetsnamnet Håll mitt hjärta.

Fortsättning om Fingal
Catarina Söderqvist har tidigare gett ut Isvaken, Carpe Diem För helvete och Fingal Olsson och hans sällsamma katt. Den nya boken Fingal Olsson – Harald och kärleken är en fortsättning om Fingal och Haralds liv.
– Fingal bor kvar på Brobacken i Lerum och är ofta inne i Rallar-Rosen, där Solbritt arbetar. Hon gör stort intryck på Fingal, men det passar sig inte att bli förälskad vid hans höga ålder, berättar Catarina.
– Under den sista delen av livet ska man ju mest doppa skorpor, tänka på refrängen och planerar den himmelska hädanfärden, tänker Fingal.

Vad inspirerar dig?
– Jag inspireras av allt som gör att jag har roligt. Musik, dans, film, böcker och trevliga människor.
– Andra människors kämpande i livet ger intryck, men läsarna är mitt bränsle. Det är till dem jag skriver.
Catarina Söderqvist är utbildad bagare, men aldrig arbetat som det. Istället blev det jobb i skolkök under många år. Hon fortsatte sin verksamhetsbana med att plugga administration, men sa upp sig för drygt fyra år sedan som personaladministratör på kommunen för att skriva på heltid.

Är hobbyförfattare
– Numera är jag hobbyförfattare, men är tacksam för att jag kunde ta mig tiden att prova på författarskapandet mer på allvar under en tid, men jag vill inte arbeta med det på heltid.
– När det man älskar att göra blir kommersiellt är jag rädd för att förlora kärleken och lusten till skrivandet.
Catarina släpper sin bok i slutet av december och Susanne släpper Svinstian i början av januari.

Nu är Biograf Vågen åter öppen med ny inredning och lite nya tankar.
Platserna har blivit en stol färre på varje rad, vilket betyder att de nya blå fåtöljerna är lite bredare och djupare än de gamla.

Biograf Vågen har haft stängt under några veckor för att i lugn och ro montera upp de 112 stolarna, samt handikappanpassa den första raden, där fåtöljerna kan rullas bort till förmån för en rullstol. Biografen har också fått nytt plastgolv, vilket ska ge bättre akustik och väggarna har målats om, men i samma lugna, ljusa färg.

– Det känns som en nytändning och vi har redan fått många positiva kommentarer, konstaterar Thom Hunter, föreståndare för biografen sedan 15 år.

– Som filmintresserad har jag det bästa jobbet man kan ha.

Nytt är också numreringen av sittplatserna. Tidigare fanns det nummer på biobiljetten, men inte på stolarna.

– Från och med nu får besökaren den plats som de bokar och det blir inget mer strul med platserna, konstaterar Ulf Hellberg, delägare i Videovox som driver Bio Vågen.

Stort bioutbud i stan

De flesta föreställningar lockar ett hundratal besökare, medan andra filmer är smala och inte lika välbesökta. Konkurrensen till Göteborgs stora bioutbud är givetvis stor.

– Vi har bara en salong här i Lerum och får därmed välja vilken film som ska visas. Det är lite skillnad mot Göteborg där det finns olika palats, som kan visa hur många filmer som helst, konstaterar Ulf Hellberg, och Thom tillägger:

– Ungdomarna åker ju gärna till Göteborg för att göra mer än bara gå på bio. Vi har ändå en trogen publik här och vi lockar främst de som inte är tonåringar och vi får också besök av många barnfamiljer.

– Det är ju supersmidigt för familjer med barn att ta sig hit och de flesta har ett förhållande till Vattenpalatset.

Varannan måndag och torsdag visar biografen smalare filmer, något som legat nere under hösten, men som nu återupptas. Filmklubben för barn fortsätter och även föreställningar för skolelever och pensionärer.

Den 25 januari börjar Filmfestivalen i Göteborg. Det gör den på sitt sätt även på Vågen.

– Istället för att den filmintresserade tar sig till Draken för att se film där, sänder vi live i Lerum, berättar Thom.

– En satsning vi ser fram mot.

Under några veckor förra hösten spelade Leo Artborg in sin roll i den nya filmen Sune vs Sune.
Han minns veckorna som väldigt roliga, eftersom han tycker om att stå framför kameran.

– Jag tycker om att filmas och det är kul att vara någon annan och att lära känna sin egen roll. Det är som att gå in i en annan värld.

Leo har alltid gillat att skådespela och redan som fyra-åring gick han med i Barnfilmskolan. När han gick i fjärde klass på Östad ­skola blev han uttagen att ta emot Gullspiran innan själva Guldbaggegalan.

– Det var jättekul och en stor dröm att få se alla kändisar, som jag sprang på hela tiden, sa han i en intervju för två år sedan.

Men idag är det Leo själv som är lite till kändis i Sune-filmen som nyligen hade premiär. Förövrigt hans debutfilm som skådespelare.

”Skumt att se sig själv”

– Det var kul att vara på premiären och träffa alla trevliga människor igen, men först var det lite skumt att se sig själv.

– Inspelningen var ju för ett år sedan så jag kände inte riktigt igen mig själv. Kläderna var annorlunda och även frisyren.

Det var Leos mamma som anmälde honom till provfilmningen, som han själv inte tyckte gick så bra.

– Jag tyckte inte mina repliker gick något vidare, men jag kom med i alla fall. Klart jag blev jätteglad.

Inspelningen där Leo var med skedde i Mölndal och månadsskiftet oktober/november var väldigt kall. Men i filmen om Sune skulle det vara tidig höst, vilket ställde till det en aning.

– Jag hade på mig korta byxor och en t-shirt. Det var väldigt kallt och jag fick svepa in mig i en filt mellan tagningarna.

Leos medverkan skiftar något då han ibland bara syns i bild och ibland har repliker. När han inte skulle agera i en scen kunde väntan bli lång, då det gjordes många omtagningar.

– Shima Niavarani, som medverkade i adventskalendern, spelade lärare i filmen och när hon inte hade repliker att sätta sjöng och dansade hon för oss. Bjöd på fin underhållning.

Leo säger att maten under inspelningen var väldigt god jämfört med skolmaten och sista dagen blev det något extra.

– Det var den 8 november och jag fyllde år. Visst var det tråkigt att det var över, men jag var ändå väldigt stolt.

Vad händer nu?

– Ingenting är planerat, men det är klart att jag vill fortsätta spela in mer film, men just nu måste det vara här i närheten för jag kan inte pendla till Stockholm och så har jag skolan att tänka på.

Sett filmen flera gånger

I dag går Leo i sjuan på Ljungviksskolan. Hans klasskamrater och eleverna på Östad skola vill gärna se Sune vs Sune tillsammans med honom.

– Jag har redan sett den två gånger och fler lär det bli. Jag tycker den här Sunefilmen är bättre än de andra, som jag förstås sett.

Naturligtvis fick Leo betalt för sin insats i filmen, men vill inte säga hur mycket. Han avslöjar dock att han kunde köpa en ny dator till sig själv och en skrivare till sin mamma i julklapp.

– Jag hade gjort rollen även om jag inte fått betalt, konstaterar Leo.

– Jag gör det för att jag tycker det är kul.

Huvudrollspersonerna är helt nya ansikten i sammanhanget. Pappa Rudolf spelas av Fredrik Hallgren, känd från Bonusfamiljen, mamma Karin spelas av Sissela Benn, känd som Filippa Bark och Sune själv spelas av Elis Gerdt.

Sune vs Sune hade premiär den 30 november.

Lerumsfilmen Den gula jackan har premiär i dagarna och förhoppningen är att filmen ska visas på de stora festivalerna.
– Vårt mål är att sikta på stjärnorna, så kanske vi iallafall landar bland molnen, säger Johan Falklind, producent och filmare.

Lerumsbon Johan Falklind och vännen Andreas Mortensen har nyligen blivit klara med filmen Den gula jackan. I dagarna har den smygpremiär på Bio Vågen i Lerum, visningen är dock inte för allmänheten utan för team, skådespelare, statister, vänner och familj.

Därefter är det premiär för allmänheten på kulturungdomsfilmdag på Frilagret i Göteborg den 2:a februari, i samband med Göteborgs Filmfestival.

Den gula jackan är en novellfilm på 29 minuter som är inspelad i Lerum och Göteborg. Huvudperson är Tova, som är ensam tills hon finner sig själv i en ung kvinna vid namn Agnes i ett par gamla hemvideor. När videobanden inte slutar som Tova förutsatt börjar hon klippa om i Agnes liv.

En del sponsorer

Finansieringen har skett genom pengar ur egen ficka, ett ideellt arbetande team och genom sponsorer som Göteborgs Stad, Göteborgs Spårvägar, KulturUngdom och FilmCloud. Även ett antal restauranger i Lerum och Göteborg har sponsrat med luncher under inspelningsdagarna.

Vad vill ni förmedla med filmen?

– Vi vill att publiken ska känna igen sig i ett irrationellt och märkligt beteende. Den gula jackan är en film som ställer frågor om hur vi människor speglar oss i varandra och om hur vi kan bilda oss en uppfattning om någon utifrån endast små fragment ur deras liv. Vad som händer i filmen kan enkelt kopplas till moderna saker som sociala medier och bloggar, men hur hon isolerar sig är egentligen tidlöst. Vi hoppas att alla kan se att när hon beter sig helt orimligt finns känslan av igenkänning, svarar Johan Falklind.

Helt mänsklig

– Vi vill berätta om en karaktär som gör saker du kanske aldrig skulle göra, men samtidigt visa att hon är helt mänsklig. Ett empatiskt drivet berättande, inte ett dömande.

Varför ska kommunborna gå och titta?

– Lerumsbor borde se den här filmen för att den till stor del är skapad i och av Lerum och dess invånare.

Varför är den det?

– Jag har bott i Lerum i 21 av mina 22 år och vi valde att lägga en stor del av vår produktion i min hemkommun för att jag redan har så många vänner, bekanta och familj som gärna hjälper till. Vi har fått så otroligt mycket stöttning från personer och företag runt om i Lerum. Vi har spelat in hos Enter Data, i Torpskolan, i en kohage vid Säveån och hemma hos min farfar och bonusfarmor på Idrottsvägen.

– Utöver alla personer och företag som stöttat oss med lokal och mat har vi haft ett otroligt utbud av statister. En anledning för lerumsborna att gå och se vår film är för att man kanske får se sig själv eller sin vän på silverduken.

Vad händer härnäst?

– Vi har en lång lista med festivaler som vi skickar filmen till i förhoppning om visning i deras program. Längst upp på listan har vi de allra största festivalerna. Vårt mål är att sikta på stjärnorna, så kanske vi iallafall landar bland molnen.

Har ni några andra projekt på gång?

– Andreas har skrivit fyra nya kortfilmsprojekt som vi utforskar olika produktionsmöjligheter med. Dessa filmer är 5-15 minuter var, till skillnad från ”Den gula jackan” som är 29 minuter. Utöver kortfilmsproduktioner försörjer jag mig på att frilansa som filmfotograf och Andreas arbetar på Lorensberg- och Stadsteatern.

Robin Sundvall fick av en händelse se att Elin Näslund skulle vara en av de tre mammorna i Ensam mamma söker och tvekade aldrig att lämna in sin intresseanmälan.
Sökte gjorde han med anledning av gamla känslor, som aldrig försvunnit.
I andra programmet fick han lämna Ensam mamma söker.

Han ligger bakom flera mycket uppskattade Sommar- och Vinterprat och är trippelt aktuell med bok, skiva och föreställning. Den 7 mars gästar Emil Jensen Lerum.

44-årige Emil Jensen är verksam som artist, radiopratare och poet och har bland annat gjort flera mycket uppskattade Sommar- och Vinterprat. Han är född i Hjärup i Skåne men är idag bosatt i Stockholm och Malmö. Emil Jensen skriver krönikor i olika tidningar och medverkar regelbundet P1:s Tankar för dagen och Godmorgon, världen. Tidigare har han bland annat skrivit teaterpjäser och även medverkat i film.

Över 20 föreställningar

Under hösten spelade Emil Jensen sin föreställning En gemensam galning i städer som Göteborg, Malmö och Stockholm. Den 28 februari inleder han sin vårturné där över 20 föreställningar väntar från norr till söder. Ett av stoppen är Dergårdsteatern i Lerum den 7 mars. Emil Jensen ser fram emot att ge sig ut på vägarna igen.

– Jag längtar verkligen. Det gick så himla bra i höstas och vi fick ett så fint mottagande. Det var härligt att se att det blev en uppföljning och en massa extraföreställningar, säger han och fortsätter:

– Som soloartist och författare är man mycket ensam i sitt jobb, men jag har ett så underbart turnésällskap i form av mitt band och mina tekniker som jag tycker så mycket om. Därför längtar jag alltid tills vi ska ut igen, vi är som en liten familj.

Premiär i Lerum

Emil Jensen har inte uppträtt i Lerum tidigare, och ser fram emot att gästa Dergårdsteatern. Men det är inte hans första besök i Lerum.

– Jag gjorde en hel turné på cykel och med gitarren på ryggen för några år sedan, och då cyklade jag faktiskt genom Lerum. Jag kan till och med ha ätit en pizza i Lerum om jag inte minns fel, säger han och skrattar.

Musik, komik och lyrik

Föreställningen ”En gemensam galning”, som även är namnet på hans senaste skiva, beskriver Emil Jensen som en blandning av musik, komik och lyrik där personliga berättelser blandas med mer globala teman.

– Det är lite som ett sommarprat live kan man säga.

Han säger att det är en politisk, dock inte partipolitisk föreställning.

– En viktig rad i föreställningen, och även titeln på en av låtarna, är att ”varje dag är en valdag”. Nu har det varit oerhört mycket kring regeringsbildningen i Sverige, men det finns ju så många andra val vi gör varje dag. Det är viktigt att komma ihåg dem och att inte tro att allt står och hänger med riksdagsvalen vi gör vart fjärde år.

Vad menar du med titeln?

– Vi pratar ofta om ensamma galningar men jag tänker att den mesta galenskapen i världen är något gemensamt, och något som finns i oss alla. I föreställningen går jag lite till botten med vår gemensamma galenskap.

Hur då till exempel?

– Den allra största gemensamma galenskapen är förstås vad människan gör med naturen på denna jord. I föreställningen pratar jag bland annat om hållbarhet och miljö. Men även där försöker jag, min vana trogen, att vända och vrida och hitta perspektiv och lite ljus, hopp och komik även i det. Språkets betydelse

Emil Jensen har en lekfullt och innovativt sätt att använda orden, vilket man får exempel på i hans Sommar- och Vinterprat. Jag frågar vad språket innebär för honom.

– Vissa använder bara språket som en form för att uttrycka saker. Men hur vi använder ord och begrepp betyder mycket. Vi kan faktiskt förändra inte bara meningar, utan också världen med hur vi väljer att använda språket och orden, säger han.

Kompositioner med ord

Emil Jensen berättar att han som liten älskade att spela piano och att skapa melodier. Att skriva avskydde han dock, framför allt eftersom hans handstil var så dålig att ingen kunde tyda vad han skrev. Men så småningom vände det.

– I tidiga tonåren upptäckte jag att det gick att använda ord på samma sätt som musik. Att det gick att skapa kompositioner med ord, och att ha samma intuitiva och lekfulla ingång till språket som jag alltid hade haft till musiken. Där någonstans började jag upptäcka möjligheterna och därefter har jag alltid jobbat med språket på det viset.

Kulturvåren bjuder på ett fint utbud av bland annat musik i olika stilar, författar­besök och föreställningar. Stor tyngd ligger dock på satsningen att locka barnfamiljer till aktiviteter.

– Det känns roligt att vi satsar på barnen och familjen, då de kan uppleva någonting tillsammans, säger Lena Torquato Lidén, vikarierande kultursamordnare, men som i dagarna fått en fast tjänst som detsamma.
– Barn och ungdomar är intresserade och tycker det är roligt med aktiviteter. De bjuder också på fin respons.

Lena Torquato Lidén säger att det alltid är många människor som kommer på föreställningar som spelas för barn. Tidigare var det främst mammor som följde med sina barn, men idag är det lika vanligt att pappor är med eller att mor- och far­föräldrar går tillsammans med sina barnbarn.
– Att efter en föreställning höra barns reflektioner är kul, konstaterar Lena.
– Deras upplevelser kan variera, men gemensamt är att de lärt sig någonting
Först ut bland barnteatrarna är Räven i den kolsvarta natten med Teater Pero den 15 februari. Det sägs vara en varm och pyttelite otäck saga som ackompanjeras av en ståbas. Eftermiddagen därpå bjuds det på familjeföreställningen Dampshowen med Niklas Nicke Lurig Jäder­berg.
– Jag har sett den föreställningen och han är jättebra och jättekul, konstaterar Lena.
– Niklas berättar om sitt liv med ADHD och hur hans liv förändrades efter att han väl fått diagnosen. Att få det berättat ur hans synvinkel är väldigt spännande.

Förutom att Stationsteatern gör en standup-serie under våren, att Emil Jensen gör ett liveframträdande i Dergårdsteatern (se artikel här intill) och att musikstilar i olika former framförs blir det ett antal författarbesök.
Många författare
Bland annat kommer Majgull Axelsson, känd och prisad för romanen Aprilhäxan, Henrik Berggren berättar om sin bok, ungdomsförfattaren Sara Bergmark Elfgren berättar om sin och Aleksa Lundberg berättar om sin självbiografiska bok ”Bögtjejen”.

Den 17 april är det ungdomsförfattaren Maria Engstrand som kommer till Lerums bibliotek.
– Det blir säkert välbesökt för hennes bok Kod: Orestes är väldigt populär bland de unga, säger Lena.
– På biblioteket får de också möjlighet att testa att göra sin egen oknäckbara kod.
Mycket arbete ligger bakom vårens planering, då alla kommunens kulturföreningar blivit kontaktade. I december skulle de återkomma och berätta vad som stod på just den föreningens agenda. Allt för att ha möjlighet att finnas med i kulturkalendern, som släpptes i början av januari.
– Naturligtvis kunde inte alla lämna in kompletterande uppgifter, så det finns mycket som kommer att hända utan att det står i kalendern, konstaterar Lena Torquato Lidén.

Ann-Charlotte Edgar
ann-charlotte@lerumstidning.com
0302-510 62

Det är över för den här gången. Efter tio föreställningar, 400 spelade sketcher och drygt 2 000 besökare har de medverkande i Lerumsrevyn levererat och gjort det bra.

– Det har varit fantastiska veckor med härlig respons, säger Håkan Klamas, en av revymakarna och regissör tillsammans med L Per E Petersson.

– Alla har varit väldigt duktiga och något som fungerat extra bra är karaktären Britt-Marie som gjort sina nedslag och oroar sig över det mesta. Hennes insatser har prisats högt av publiken, fortsätter Klamas.

Bakom karaktären Britt-Marie står Victoria Sandblom, som nu gjorde sin femte revy. Med sina löständer, intensiva blick och hängbröst lockade hon till många skratt. Inte minst roades publiken av hennes benföring, både som Britt-Marie, men också som det skadade charkbiträdet.

Nedsågade trädet

Bristen på kommunikation har varit ledord för årets revy och revymakarna har försökt att satsa på så många lokala nummer som möjligt. Det dåliga vattnet i somras skojades det naturligtvis om, där Filip S Bergqvist fick många skratt när han drabbats av magsjuka och åstadkom många kräkreflexer. Förstås stod det nedsågade kastanjeträdet i fokus i några nummer.

Förra året var Lerumsrevyn med och tävlade i Revy-SM bland 114 andra teatergruppen. De klättrade rakt in på topp-20-listan.

– Vår ambition och förhoppning är naturligtvis att vi får med bidrag även i år, konstaterade Håkan Klamas.

– Jag tycker vi har många bra nummer att tävla med och vi har filmat hela föreställningen.

20 aktiva år

Även Eva Svelin prisades av Lokalrevyers Riksförbund i Sverige för sina 20 aktiva år. Det var Andreas Zetterberg som gav henne diplomet för hennes insatser som kassör, foajéansvarig och den som står för kostymerna.

Varje år delas Rolfs Skriv(ark)låda ut till någon som förutom att vara med på scenen även bidragit med manus till revyn. I år var det Filip S Bergqvist, som skrivit numret om det nedsågade kastanjeträdet, Fällskräll. När ensemblen skrek tacktal till honom sa han:

– Jag vill tacka mig själv för att jag är så enveten. Jag har skrivit mycket skit, så det är roligt att något kommer till användning.

Många fina nummer bjöds publiken på men Robert Cronholts Leva Livet fick nog några ögon att tåras. Det blev en hyllning till några artister som under 2018 lämnat jordelivet. Lill-Babs, Kim Larsen, Jerry Williams, Avicii och inte minst revyns egen Lasse Örn, som med sina fantastiska karaktärer underhållit under 20 års tid.

– Tack för all kraft och kärlek. Utan dig hade vi inte stått här idag och du har alltid varit ett kugghjul i revysammanhang, sa man från scenen.

I fredags var det dags för den allra första stå-upp-klubben på Garveriet. Arrangörerna Wilhelm Johansson och Oscar D’souza hade lyckats locka tunga affischnamn. Och kvällen blev riktigt lyckad.
Även till nästkommande arrangemang har duon lockat riktigt stora stjärnor till Floda.

De mycket nöjda arrangörerna konstaterade att över 320 personer kom på premiärkvällen. På scen fanns Carl Stanley, Marcus Thapper och Ina Lundström.

Hur var det?

– Det var väldigt mycket jobb, men helt klart värt det då det var så roligt att få se publikens respons och se hur uppskattat det var, svarar Oscar D’souza.

Vad var roligast?

– Helt klart komikerna, men också att arrangemanget blev så himla lyckat och att så många blev roade och tyckte att det blev en bra kväll. Det var också väldigt roligt att vi på Stationsteatern fick feedback av många från publiken som sa att de verkligen uppskattade att inte behöva åka in till Göteborg för att se på stand up och att de absolut vill ha mer i framtiden. 

Något särskilt som hände?

– Nej, egentligen inte. Överlag var det en väldigt fin och humorfylld kväll för alla inblandade.

Ärofullt

Något annat ni vill säga?

– Stort tack till komikerna och konferenciererna som vi fick äran att ha på denna väldigt lyckade premiär. Garveriet är en perfekt plats för såna här typer av evenmang och vi uppskattar samarbetet med dem, säger Oscar.

Avslöjande

Nästa Stå upp-klubb sker den första mars. Då uppträder Marcus Berggren, Ludde Samuelsson och Tina Bergèrus, och det finns fortfarande några biljetter kvar.

Arrangörskollegan Wilhelm Johansson avslöjar två komiker som är klara för det tredje tillfället.

– John Gillberg och Emma Knyckare, men det finns ett eller två namn till som stolt kommer att presenteras inom kort. 

Hur funkade platsen?

– Platsen är egentligen perfekt. Vi måste bara prova oss fram hur vi ska använda den på bästa sätt. Det är en väldigt stor lokal och man vill gärna ha den så kompakt som möjligt så att gäster inte börjar småprata i hörnen. Men bättre lokal har jag nog inte ens varit i på stand up i Göteborg, säger Wilhelm.

Potential

Hur kändes det när första kvällen var över?

– Tomt och urladdat. Nästan overkligt. Sjukt när man tänker att det var vårt första evenemang. Succè hörde vi runt omkring oss, men vi slappnar inte av för det utan jobbar konstruktivt för att göra nästa kväll ännu bättre, om det ens är möjligt. 

Den närmaste tiden är det fokus på kärleken och bröllopet på Nääs fabriker. Till helgen kommer två digniteter – designern Lars Wallin och Årets konditor Disa Molin. Och på alla hjärtans dag är det traditionsenlig drop-in-vigsel.

Just nu pågår en två veckor lång bröllopssatsning på Nääs Fabriker. Bland annat finns möjlighet att se utställningen Bröllopsfabriken, producerad av Isabelle Östman på Brique. I denna visas bland annat blomsterdesign, klänningar och kreativa dukningar.

På lördag, 9/2, blir det ett fullspäckat program med det mesta som går att önska för den som går i bröllopstankar. På plats finns den kända designern Lars Wallin, som kommer att tipsa om smycken. Nääs Fabrikers konditor Disa Molin, som vann utmärkelsen Årets konditor, är också på plats och bjuder på smakprov och tips kring bröllopstårtor.

På Alla hjärtans dag, torsdagen den 14 februari, anordnas drop-in-vigsel. Detta har blivit en uppskattad tradition på Nääs Fabriker.

Vigselförrättare finns på plats. De som vill gifta sig ska ansöka om hindersprövning hos skattemyndigheten där endera parten är folkbokförd. Personer som inte fyllt 18 år, men som ändå vill gifta sig måste begära tillstånd hos länsstyrelsen. De som vigs kan ha två vittnen med sig, desa ska kunna legitimera sig. För dem som inte har med egna vittnen har Nääs Fabriker personer på plats som kan ställa upp som vittnen.

PROGRAM 9/2

11.00-15.00, 

Lars Wallin är Ernst Forssell och visar sin fantastiska smyckeskollektion

12.00 och 14.00

Visning av bröllopskläder

11.00-15.00

Årets Konditor Disa finns på plats och pratar tårtor samt bjuder på smakprov.

10.00-16.00 – HELA DAGEN

Bröllopsutställning i Briques orangeri

Nääs Fabrikers food truck serverar mat utanför entrén

Träffa utställare inom bröllop

Nääs Fabrikers bröllopsmonter

Få naglar fixade i nagelbaren

Livemusik från Myrans Orkester

Ett steg ifrån att få sin film visad för Oscarsjuryn. Det är nu verklighet för filmskaparen Christian Zetterberg, då hans kortfilm Skoldiscot blivit uttagen till den Oscarskvalificerande New York International Children’s Film Festival.

– Det var egentligen först igår, när jag skrev om det på Facebook, som jag fattade. Och då kände jag extrem eufori säger Christian Zetterberg, om tillkännagivandet av hans kortfilm blivit uttagen till New York International Children’s Film Festival.

I Skoldiscot, som hade premiär 2018, tar Christian Zetterberg med åskådaren till ett mellanstadiedisco, som blir spelplatsen för en skildring av en ung pojkes förpubertala liv där identitet, sexualitet och den första kärleken står i fokus.

New York International Children’s Film Festival är en av de festivaler som är Oscarskvalificerande. Om Skoldiscot blir utsedd till bästa kortfilm av festivalens jury kommer den att skickas till Oscarsjuryn, som därefter utser vilka som ska nomineras till en Oscar.

– Tanken på att det skulle kunna bli så att Skoldiscot visas för Oscarsjuryn är otrolig. Det här är en liten film från lilla Alingsås och Gråbo, säger Christian.

Men du måste ha löpt linan ut i tanken, tänkt att du skulle kunna bli Oscarsnominerad, och kanske till och med vinna en Oscar?

– Ja, men det är en bisarr tanke! Jag tänker att jag är för långt ifrån det nu, min filmkarriär har tagit fart först senaste året.

New York International Children’s Film Festival inleds den 22 februari och pågår till och med den 17 mars. Den 7 mars reser Christian till New York, för att vara på plats under den veckan Skoldiscot har premiär.

– Det känns väldigt häftigt att få visa sin film i New York, och inte bara en gång utan fem gånger under festivalen. Egentligen är det tillräckligt för att jag ska vara nöjd. Men om vi skulle vinna…då skulle jag nog dö!  

En dag i augusti fylldes Nääsområdet av antikviteter, tv-kändisar och en lång rad förhoppningsfulla. Det var inspelning av Antikrundan.
På torsdag kväll sänds det första av två program från Lerum.

Antikrundan är ett av Sveriges mest sedda tv-program. När programmet kom till Nääs var stämningen god och förväntningen hög. Kön med människor som hade kommit för att få sina presumtiva guldgruvor värderade ringlade långt ut på fälten.

Vad tycker du om Nääs-området?

– Det är jättefint. Jag har varit där mycket förut också, tv-programmet Konstnärsdrömmar spelades in på Nääs. Tycker också att det är väldigt fint vid Nääs fabriker, svarar Anne Lundberg, programledare.

När hon ska säga något särskilt som stack ut under inspelningsdagen svarar hon:

– Dels en gammal randig herrbaddräkt och dels en marmorskulptur som hette knäsittande Venus, deras ekonomiska värde skiljer sig oerhört men båda föremålen är en stor del av vår kulturhistoria.

Har du någon egen favorit­antikvitet?

– Jag är intresserad av konst och 1900-talsdesign. Jag har ett gammalt slitet rött matbord i Tricia Guildstil som jag har köpt på loppis som jag tycker väldigt mycket om, och till det har jag Arne Jacobsens myranstolar, svarar Anne Lundberg.

Går du på loppis?

– Ja, jag går jättemycket på loppis men jag köper bara saker jag använder, jag är ingen samlare.

Största fyndet?

– Det är nog det där matbordet. Jag köpte det för 800 kronor och får nog inte mycket mer om jag skulle sälja det så det är inte ett stort ekonomiskt fynd men jag älskar det, och sitter vid det varje dag.

Nyfiket

Under inspelningsdagen gick hon och antikexperterna runt och pratade med dem som hade kommit, för att höra om någon historia var särskilt spännande eller om någon av alla kassar och paket innehöll något av särskilt stort intresse.

När det första av två program med inspelat material från Nääs sänds nu på torsdag finns en hel del riktigt fina och spännande saker med. Bland annat visas en fin men lite obehaglig skulptur – som visar sig vara gjord av Georges Gardet. En trollask med spännande innehåll blir också värderad. En vacker glasskål av Tapio Wirkkala inspirerade till ett inslag om den finska designern. Och så visas en spegel i unikt format. Till avdelningen kuriosa hade en kvinna tagit med sig en baddräkt, slutledningsförmåga ledde henne och värderaren fram till att det nog var kvinnans farfar som hade badat i baddräkten någon gång runt 1910-1920-talet. Och det hade med alla sannolikhet skett i Mjörn. Det var också denna som var en av Anne Lundbergs favoriter.

Lokalhistoria

I programmet berättas också om Nääs historia, och om Selma Lagerlöf.

Bo Knutsson, som har varit antikexpert i programmet sedan 1989, var nöjd på inspelningsdagen.

– Det är ungefär 500 personer i kön, det är bra, summerade han.

Vad hoppas du på att få värdera här?

– Man hoppas alltid på överraskningar, och det vet man att det finns i kassarna, svarade han och med glitter i ögonen pekade han mot kön och fortsatte:

– Det är spännande att få titta vad de har med sig.

Antikexperten förklarade att han gärna skulle vilja att någon kom med något från Göteborgs glasbruk, som var igång mellan 1770 och 1800, och som är kända för sitt blåa glas.

– Sedan skulle jag gärna vilja se 1700-talsfajanser från Rörstrand eller Marieberg. Och så hade det varit roligt med Alingsåssilver. Företaget var aktivt från 1700-talet till 1800-talets slut och hade många duktiga mästare, sa han och fortsatte:

– Jag hoppas också att få se något med anknytning till Nääs slott, det är alltid spännande att få titta på något som kommer från inspelningsplatsen. Det har sålts saker från slottet genom årens gång och det finns dessutom målningar härifrån av skickliga konstnärer.

Huruvida alla eller någon av hans önskningar uppfylldes återstår att se. Inspelningarna i Lerum resulterade i två program, det andra sänds den 21 mars.

Dolly Style har varit ett färgsprakande inslag vid två tidigare Melodifestivaler. På lördag är det dags igen.

Dolly Style slog igenom 2014 och deltog året därpå i Melodifestivalen. Då tog de sig till Andra chansen och svenskarna hade fått upp ögonen för dem.

Molly, Mikaela Samuelsson, är uppvuxen i Lerum. Tillsammans med Holly och Polly har hon varit ute på turné sedan september. Detta efter en lång tid i studion för att spela in nytt material, men de har också hunnit med att gästa Lotta på Liseberg.

I årets Melodifestival framför Dolly Style melodin Habibi, som är skriven av Jimmy Jansson, Palle Hammarlund och Robert Norberg.

Totalt framförs 28 bidrag i Melodifestivalen, med stor variation. Programledare är Sarah Dawn Finer, Marika Carlsson, Kodjo Akolor och Eric Saade. Melodifestivalen startade den 2 februari i Göteborg. Dolly Style med Mikaela Samuelsson tävlar i deltävling tre den 16 februari i Leksand och Arvingarna med Flodabon Casper Janebrink tävlar i deltävling fyra, som är den sista, den 23 februari i Lidköping.
Nu återstår att se om vi får se en artist med Lerumskoppling stå på scenen i Eurovision Song Contest i Tel Aviv i maj.

Svenska hits är temat när Kulturskolan sätter upp sin årliga konsert i Dergårdsteatern. Sångare, dansare och en stor orkester kommer att spela allt från Europe till Zara Larsson. I år var det inte pedagogerna som ensamma bestämde tema utan en elevgrupp som fick komma med förslag.

– Elevgruppen fick sedan vara med och komma med förslag på låtar de ville ha med, och till slut hade vi valt 13 stycken plus att orkestern inleder konserten med ett nyskrivet potpurri bestående av kända svenska låtar, säger sångpedagogen Jenny Schaub.

Nästa vecka väntar uppträdanden onsdag och torsdag, skolföreställningar på förmiddagarna och för allmänheten på kvällarna.

– Det känns som ett tacksamt och roligt tema. Såväl medverkande som publiken känner till den här musiken så den är lätt att ta till sig, säger Jenny Schaub.

Den färgglada trion Dolly Style gick inte vidare i Melodifestivalens tredje deltävling. När röstningen var över fanns dock Dolly Style bland de fem, som antingen kunde gå till final, till Andra chansen eller tvingas lämna tävlingen. Där sprack det för Molly, Polly och Holly som fick lämna tävlingen. De övriga fyra som hade chenen var Jon Henrik Fjällgren, Lina Hedlund, Martin Stenmark och Rebecca Karlsson. Direkt till final gick Lina Hedlund och Jon Henrik Fjällgren.