På Nationaldagen kommer Barnens Dag till Nääs slott.Bland mycket annat är Samir och Viktor på plats.
Dagen firas också i Dergårdens hembygdspark och på torget i Gråbo.

I Gråbo börjar firandet med att alla barn som vill tillsammans går från Actionsparken med scouter, musikanter och mössen Grå och Bo. Framme på Mjörnbotorget blir det flagghissning och nationalsången sjungs. Mattias Algotson talar och det blir musik av elever på Kulturskolan, bland annat av Nathalie Isaksson och Daniel Magnusson. Mycket annat utlovas som ansiktsmålning, pinnbrödsbakning och insamling till Min stora dag.

I Dergårdens hembygdspark firas det traditionsenligt. Trubadurerna Conny och Lars Warberg underhåller och det blir högtidstal av näringslivschef Åsa Qvist Ek. Kvällens andakt hålls av kyrkoherde Martin Jakobsson. I samband med flagghalningen spelar Per-Olof Jönbrink trumpetsolo.

Firandet vid Nääs slott blir av ett annat slag. Där kommer det att finnas ett lekområde för barnen och en av världens största leksakstillverkare finns representerade.
Dessutom syns figurerna Bamse och Lova, som sjunger och dansar på scenen, My Little Ponny och så Pettsson och Findus. Det blir också cirkusuppträdande med Richard, där barnen själva får prova olika cirkuskonster, trollkarlar finns på plats och likaså musikaliska liveframträdanden.

Men det stora dragplåstret är nog ändå Samir och Viktor. Duon har på bara fyra år varit med i Melodifestivalen tre gånger, streamats flera hundra miljoner gånger och slagit rekord i turnéer.
Senast sågs Samir i tv-programmet Farmen VIP och Viktor fick nyligen lämna Lets Dance.
Nu väntar ett nytt äventyr för de båda då de tillsammans med författaren Pascal Engman i november släpper sin bok om sina år tillsammans.

För första gången berättas Samir Badran och Viktor Frisk gemensamma historia. Det är en naken skildring av resan mot framgång och livet bakom rampljuset. Boken behandlar bland annat det som skett bakom kulisserna med många djupgående intervjuer och duons privata bilder.
– Det finns väldigt många saker som vi inte berättat om tidigare, saker och ting som inte varit som de ska bakom kulisserna. De grejerna tänker vi berätta nu, säger Samir och Viktor i ett pressmeddelande.

NÄÄS: På lördag är det dags för den årliga körfestivalen på området Nääs slott.
Festivalen inleds med tal och gemensam sång i byggnaden Lekhuset av alla körer.
Bakom arrangemanget står Nääs Konsthantverk. Körer och körsångare från när och fjärran uppträder utomhus och inomhus i de gamla kulturbyggnaderna på området. Festivalen inleds med tal och gemensam sång i byggnaden Lekhuset av alla körer.

– Lusten att sjunga de sånger vi älskar är övergripande för festivalen, säger projektledare Mats Jansson.
– Samtidigt som vi alltid har ett omvärldstema för Nääs Körfestival.

Årets tema är, Use Your Freedom, Defend Artistic Freedom. En rubrik som knyter an till att utvecklingen mot demokrati och yttrandefrihet som för första gången på mycket länge minskar i världen.
– En oroande utveckling för varje demokratisk humanist. Så vi

sjunger de sånger vi älskar i solidaritet med de som inte tillåts att göra samma sak, säger Mats Jansson.
Körfestivalen är öppen för alla. Nytt för i år är att arrangören också strävat efter att lyfta fram sång och körer med ursprung i andra länder och att förra årets uruppförande av dikten, Flykten valde oss, av Stig Dagerman, och tonsatt av Tormod Tvete Vik, framförs gemensamt av alla körer med nya inslag. Verket varar i åtta minuter. En dikt som projektledare Mats Jansson menar är minst lika aktuell idag.
Festivalen har ett bokat program som löper på tre scener inomhus över hela dagen. Ett tiotal körer ingår i programmet och Mats Jansson välkomnar fler körer till att komma och sjunga på Popuppscenen vid Nääs Konsthantverk eller var som helst i det vackra kulturlandskapet. Sol och 24 grader varmt är utlovat av SMHI till festivaldagen.

Det var ett stort ögonblick för barnen i Tollereds förskoleklass och årskurs ett när de i förra veckan spelade upp sin egenskrivna musikal Tiger i Tollered. Musiken är komponerad av Tolleredsbon Tormod Tvete Vik.

– De var jätteduktiga och har tränat väldigt mycket på slutet, berättar musikläraren Tomas Eriksson, som också är musiklärare i Kulturskolan.

– De har verkligen laddat inför det här i flera veckor och nu var det lite pirrigt, men de var nervösa på rätt sätt.

Arbetet började redan i vintras när eleverna började spåna om vad musikalen skulle handla om. Ganska snart kom de fram till att vänskap skulle vara temat och hur viktigt det är att ha en vän.

Att ha en vän betyder att man inte är ensam, att man får hjälp när man behöver det och att ha någon varje dag som alltid är där, var lite av innebörden i en av sångerna.

När barnen kommit fram till sitt tema kontaktade musikläraren Tomas kompositören Tormod Tvete Vik, han föll för idén och så började samarbetet. Barnen hittade på manus och Tomas, läraren Lisa Funevall och fritidspedagogen Annie Jortby bearbetade dem och skickade dem vidare till kompositören, som satte musik på texterna.

– För mig har det här varit ett lustfyllt projekt och det var jättekul att vara här på plats idag, säger Tormod Tvete Vik.

”Väldigt belåten”

– Jag har varit med från början och då var det lite kaotiskt och vi bollade idéer både högt och lågt. Jag är väldigt belåten och imponerad över arbetet och barnen sjöng verkligen från hjärtat.

Tiger i Tollered handlar om Tiger som blivit ovän med cirkusdirektören och rymmer till Tolleredsskogen. Där träffar han många olika djur, som alla vill bli vän med honom. Han vet inte vad en vän är, men blir snart varse det.

Tormod Tvete Vik är i grunden norrman, men kom till Sverige för 15 år sedan och har bott de senaste tio åren i Tollered. Han har tidigare skrivit musiken till bland annat En man som heter Ove och Saltön, skrivit Nääs brudmarsch och tonsatt en dikt av Stig Dagerman, som framfördes på den senaste Körfestivalen på Nääs.

– Just nu komponerar jag musik till den tredje barnfilmen Bamse och dunderklockan.

– I höst ska Göteborgssymfonikerna spela in den.

Projektet Tiger i Tollered delfinansieras av det statliga bidraget Skapande skola, som administreras av Kulturrådet.

– Det här har varit ett fantastiskt projekt och när eleverna får göra en sådan här sak tillsamman har jag sett nya sidor hos dem, konstaterar Tomas Eriksson.

Samir och Viktor. Hoppborg efter hoppborg efter hoppborg. Cirkusuppträdande. Och fint väder. Ett framgångsrecept för att locka barnfamiljer.

Här fanns aktiviteter för barn i olika åldrar, till exempel fanns chans att titta på trolleri, Pettson och Findus och Greta Gris.

Populära

Barnfavoriterna Samir och Viktor lockade en stor publik på Nääs i förra veckan. De flesta av barnen kunde låtarna, och samma gällde även en hel del av mammorna. När barnen fick frågan vilka låtar som var deras favoriter svarade de Shuffla, Bada nakna och Groupie.

Pontus Rasmusson spelade innan de stora dragplåstren. Han är relativt okänd men syns flitigt på event runt om i Sverige och har mängder av följare på sociala medier.

I övrigt fanns det långa rader med hoppborgar och annat roligt för barnen.

– Det är helt fantastiskt. Väldigt roligt för barnen, konstaterar Ewa Berg mormor till Livia.

Längtan

Livia tyckte allt var kul, men att få titta och hälsa på My little pony var nog ändå höjdpunkten.

– Det hade hon väntat på länge, förklarar mamma Mikaela.

Något annat som Livia uppskattade var en av hoppborgarna som inte var för stor.

Lerums Fotoklubb har under helgen sin tionde Vårsalong, en tradition som startade 2009.
I Tingshuset visas väggbilder, svävande bilder men också bilder liggande på golvet.

– Vi letade efter ett nytt sätt att visa bilder på, så nu har vi bilder från tak till golv, förklarar klubbens ordförande Mia Elnif, som tillsammans med David Lindblad är utställningsansvarig.

– Vi vill gärna att besökarna ska stanna upp, ge sin tid och känna sig avkopplade när de går runt och tittar på bilderna.

De senaste tre åren har utställningen haft svävande bilder, som hänger från taket, som blivit väldigt omtyckta. Även fotograferna har varit nöjda med den formen och fler har vågat ställa ut.

Stor variation

Lerums Fotoklubb har runt 60 medlemmar och flera av dem kommer att finnas i Tingshuset till helgen. Variationen är lika stor som antalet utställare. Här visas allt från natur- och djurbilder till dramatiska bilder. Klubbens bredd avspeglas i utställningen och här finns både amatörer som yrkesfotografer, vilket gör att det finns goda möjligheter att få inspiration och byta erfarenheter.

Meningen med utställningen var redan från början att visa på mångfalden av fotografiska stilar, samtidigt att ge den enskilde medlemmen kunskap att kunna hålla egna utställningar.

Medlemmarna i klubben, där många är väldigt aktiva, har månadsmöten, men träffas oftast flera gånger i veckan. Det ordnas workshop, kurser, föreläsningar och utflykter till intressanta fotoplatser, där de lägger fokus på praktisk fotografering och hjälper varandra med råd och tips.

Sedan januari månad har fotoklubben en egen lokal på Industrivägen i Gråbo.

Nääs står i vanlig ordning för kommunens största midsommarfirande. Men även i Gråbo och Stenkullen kommer det att firas.

Fredagen den 22 juni. Midsommarfirande på Nääs. Majstången reses klockan 17.00. Midsommardagen Bondbröllop med folkdansuppvisningar. Klockan 16.00.

Hembygdsföreningen övertar midsommarfirandet i Gråbo från Lekstorps IF. Det äger som vanligt rum vid hembygdsstugan på Hjällsnäs mo mellan 12.00 och 15.00. Det blir dans och lekar runt midsommarstången och dessutom servering och lotterier.

Det blir även midsommarfest i Stenkullen på Stenkullens IP. Det blir dragspelsmusik med Alf Hågedal och dansen runt midsommarstången leds av lekledare. Pilkastning, fiskdamm tombola och servering.

Flodabon Ola Hedén spelar buskis på Vallarnas friluftsteater i sommar. Han har en stor roll i uppsättningen Pilsner och pensel- drag, där han spelar Gösta Blomqvist.

I pjäsen, av Gideon Wahlberg, finns en galen streber, en förvirrad tant och två kärlekstörstande ungkarlar.

I ensemblen ses bland andra Claes Månsson. Han är känd från Lorry men också sin medverkan i pjäser som har satts upp på Dramaten, Chinateatern och Folkan. Just nu är han aktuell med Lingonligan i TV3 och snart med Lorry-gänget på bio.

– Det är väldigt roligt att få spela med någon som har fått mig och skratta och som jag uppskattar oerhört mycket – Claes Månsson. Han är väldigt rolig, konstaterar Ola Hedén.

Hur kom du med i föreställningen?

– Jag har arbetat tillsammans med Ulf Dohlsten i pjäsen Alla heter Allan. Han började regissera här på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg och nu har jag varit med tre år. Det har varit helt fantastiskt, svarar Flodabon och fortsätter:

– Det är roligt att spela och dessutom kommer 1 700 personer som bestämmer sig för att ha roligt. Det är en enorm kraft. Det är väldigt roligt att se glädjen och höra skratten.

Vad är din drivkraft?

– Att berätta. Sedan tycker jag om att göra folk glada och ge dem något att uppleva.

Ola är uppvuxen på Källö Knippla och jobbade som elektriker när han av en slump kom in på skådespelarbanan.

– Jag hade skadat mig och kunde inte spela hockey eller fotboll längre så jag behövde en hobby. Och då kom jag på att jag ville bli skådespelare. Jag ringde till Folkteatern, och skådespelaren Kim Lantz svarade. Jag sa att jag ville skådespelare och han sa att jag skulle komma ner till teatern. När jag kom dit gav han mig ett manus och sa ”du ska vara dörrvakt”.

Rolig upplevelse

Ola tog sig an uppgiften. Men så började det trilla in publik. Han undrade lite försiktigt om de skulle spela upp föreställningen för publik.

– Och Kim sa ja.

Det var ingen stor roll men en väldigt rolig upplevelse.

– Efteråt sa jag att jag aldrig hade skådespelat tidigare, att jag egentligen bara hade gått dit för att anmäla intresse, och Kim tyckte att det var väldigt roligt.

Ola fick utan att tveka blodad tand. Han sa upp sig från elektrikerjobbet och sökte in på en folkhögskola i Skåne. Och kom in. Under studieperioden gjorde han uppträdanden på ett ställe med öppen scen.

– Jag gick dit och sa att jag vill ha en halvtimme i veckan under ett år. Och det fick jag. Det var en väldigt bra erfarenhet.

Andra året på folkhögskolan kom han in på scenhögskolan i Göteborg, och därefter har rollerna trillat in.

Vad är det roligaste du har gjort?

– Det var nog Alla heter Allan med Ulf Dohlsten. Vi gjorde allt själva, hade ingen teater som backade upp oss. Sedan var vi uppe i 160 föreställningar och hade en succé.

– Men det här, att spela på Vallarna, är också oerhört roligt. Det är ett fenomen att spela på utomhusteatern inför en publik som är där för att skratta.

Förutom föreställningen kommer Ola fortsätta sin podd, Buskispodden, tillsammans med kompisen Lars Classon. Han ska också spela i uppföljaren till Alla heter Allan, Allan 2.

– Just nu är livet fantastiskt. Jag har mycket roligt.

Att han hamnade i Floda beror på frun, Malin. Hon läste på HDK och under studietiden gick hon av tåget i Floda för att promenera till Nääs. Både hon och Ola förälskade sig i orten. För tio år sedan, 2008, gick flyttlasset till drömhuset i Floda. De trivs väldigt bra.

Han uppmanar kommunbor som kan att komma till Falkengberg och titta på föreställningen.

– För att den är rolig, och det är roligt att ha roligt, summerar han med ett skratt.

Lerumskonstnären Rickard Ölander har en utställning, benämnd Där i mellan, på Lysekils konsthall 30 juni till 14 juli. Han visar sjutton nya målningar och fyra bronsskulpturer.

– Det ska bli kul och intressant, säger Ölander och fortsätter: 

– Efter många ensamma månader i ateljén ser jag nu fram emot vernissagen och öppningen. Många kommer nog känna igen mitt måleri men det finns också en hel del nya saker som är lite mer avskalade. 

I september kommer han ha ytterligare en separatutställning på Galleri Nord i Örebro, och arbetet med den pågår för fullt.

GRÅBO: En av årets stora begivenheter ägde rum på midsommardagen på Björboholms fotbollsplan. Då spelades den traditionsenliga matchen mellan Annekärr och Björboholm.

Båda lagen var laddade till tusen och kämpade hårt under hela matchen. I år var Björboholmslaget överlägset och vann med hela 6–0.

Två unga killar, Wilhelm Johansson och Oscar D’souza, har bestämt sig för att satsa på kulturen i Lerums kommun och har nu startat Stationsteatern.
Startskottet blir med familjeföreställningen Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren, som kommer att spelas på bakgården av Jernbrukets café i Floda.

– Målet för oss är att få en fast plats i Lerums kommun i eventuell kombination med viss mobilitet, säger Wilhelm Johansson, som bor i Floda.

–Vi vill skapa en kontinuerlig verksamhet och plats som erbjuder en scen där ”fin- och fulkultur” blandas.

Stationsteatern är en nystartad förening i Lerums kommun med visionen att öppna och driva en teater, kultur och underhållningsarena för alla åldrar. De vill stimulera kulturen i kommunen genom att skapa en plattform för både nya och etablerade kulturarbetare och artister.

Skara skolscen

Bakom Stationsteatern står Wilhelm Johansson och Oscar D’souza. De är båda utbildade på Skara Skolscen och har en gedigen teaterbakgrund.

– Sedan vi slutade skolan har vi båda jobbat som vårdbiträde, men kom på den här idén att sätta upp en familjeföreställning, berättar Oscar D’souza.

– Sedan tänkte vi satsa vidare på projektet inom kulturen och hoppas att det slutar med en underhållningsarena. Det handlar inte bara om teater, utan all konst som du kan tänka dig.

Setts i tv

Wilhelm är uppvuxen i Marstrand men bor idag i Floda. Han är utbildad på Skara skolscen och har bland annat synts i Viva Hate, #hashtag och Vår tid är nu på SVT, samt medverkat i uppsättningarna Karlsson på taket och Markurells i Wadköping på Göteborgs stadsteater och Dramaten. I Stationsteatern är han regissör samt spelar Konstapeln Larsson och Korvgubben i familjeföreställningen.

Oscar är 22 år och uppvuxen i Göteborg och är också utbildad på Skara skolscen. Han har arbetat både som regi­assistent samt medverkat i flera barnteaterproduktioner. Senast i Charlies teaters Karlsson på taket som 2017 gjorde succé i Skara. Även han är regissör i Stationsteatern och spelar Tjuven Gustav och morfar i familjeföreställningen.

– Vi har anställt fyra skådespelare och förutom att vi båda regisserar och producerar har vi några små roller. Som det ser ut i dag kommer vi att spela åtta föreställningar med start klockan fyra.

Världens bästa pappa

Loranga handlar om världens bästa pappa, som inte bryr sig om någonting. Trots att han är vuxen, älskar han popmusik och vägrar att arbeta – för vem skulle då leka med sonen Masarin?  På deras gård finns också tigrar i en lada och Lorangas pappa Dartanjang, som bor i vedboden för att det inte ska hoppa baciller på honom. 

Föreställningen spelas på bakgården av Jernbrukets café i Floda. I de fall väderleken tillåter sker teatern under bar himmel och övrig tid sker föreställningen under en regnsäker teatertältduk.

​Tom Ljungman, som spelar huvudrollen som Loranga, är uppvuxen i Stockholm och debuterade som skådespelare på TV redan som 12-åring. Han har efter sin debut medverkat i ett 30-tal olika film- och TV-produktioner. Han är kanske mest känd för sin roll som ”Patrik” i biosuccén ”Patrik 1,5”. Andra produktioner är bland annat De halvt dolda, Wallander – Skytten, Johan Falk: Barninfiltratören, Viva Hate, Oskyldigt dömd, Livet enligt Rosa, Låt den rätta komma in och Jag saknar dig.

Uppvuxen i Lerum

Filip S Bergqvist är uppvuxen i Lerum och har studerat på musiklinjen på Lerums gymnasium. Han debuterade som skådespelare under Cabaret 2015. 2018 gjorde han succé i Lerumsrevyn ”Alla skall gå”. Filip arbetar som musikproducent/låtskrivare och speaker/röstskådespelare och har även hållit i sändningar på radio pE20.

– Vi hade aldrig kunnat få till en föreställning på den här nivån utan engagemanget från det lokala näringslivet som bemött oss väldigt positivt. Inte minst Solkatten som är vår huvudpartner, konstaterar Wilhelm.

​​– Nu är vi så sugna på att dra igång och få spela vår föreställning, säger de i munnen på varandra

Övriga medverkande är Olga Lantz och Minna Tägil. Premiär blir det den 13 juli och föreställningen spelas sedan fram till den 5 augusti.

I samarbete med Nääs Fabriker arrangerar Nääs Konsthantverk en ljudkonstfestival i den gamla bruksbyn Tollered vid och i de historiska fabriksbyggnaderna vid sjön Sävelången.

– Vi bjuder in till en inspirerande tidsresa med ljudkonst, konserter och performance. Platsspecifika ljudkonstinstallationer som utgår från platsens historik och betydelse för människan i ett större sammanhang, säger projektledaren Mats Jansson.

Nio ljudkonstnärer från Finland, Norge och Sverige är inbjudna och arbetar på plats med installationerna under veckan före vernissagen.

– Vi vill lyfta fram den tidigare textilfabrikens historik och relevans för den tid vi lever i nu.

Flera av konstnärerna har också gjort intervjuer med arbetare som jobbat på den tidigare textilfabriken som startade 1833 och var igång till 1981.

– Det finns många skäl att lyfta fram denna industriella epok och ett brukssamhälle som Tollered utifrån olika utgångspunkter. Det var en svindlande tid i vår historia, säger Mats Jansson och fortsätter:

– Jag tror att ljudkonst kan förmedla många av de skiftande aspekter som ryms under den perioden.

Ljudkonst är en relativt ung konstform som betecknar det intermediala konstslag i vilket ljud sammansmälter med andra konster eller medier till ett konstverk.

– Det är ett vitt begrepp som omfattar olika, ofta genreöverskridande, konstuttryck där ljud och lyssnande är i fokus. Ljud påverkar våra känslor direkt det går förbi vårt intellekt och skapar bilder och stämningar utan omvägar. Jag hoppas att utställningen kommer att beröra besökarna på många olika plan.

Utställningen öppnar lördag den 30 juni och pågår till den 15 augusti. På vernissagedagen får publiken uppleva musikinstallationer, föredrag. videos, live performance och många olika genrer: från ambient, drone och noise till electroakustisk musik – och dessutom samarbeten mellan ljudkonstnärer och artister i live-akter.

Deltagande konstnärer: Heidi M Wee, Finland, Kimmo Modig, Finland, Siri Austen, Norge, Sössa Jörgenssen, Norge, Helena Persson, Sverige, Hannes Nilsson, Sverige, Dan Fröberg, Sverige, Mikael Bojen, Sverige, Rickard Widerberg, Sverige.

Ett gäng artister är klara för årets upplaga av Gretafestivalen, Bland de största namnen återfinns Promoe och Augustifamiljen. Festivalen är den stora kulturhändelsen i den lilla bruksorten Tollered.

En av grundarna till festivalen, Simon Ljungman, uppträder med sitt band Augustifamiljen. Bandet är bland annat känt för att vara kompband i SVT:s På Spåret. De kommer att uppträda med gästartister, och bland dessa återfinns exempelvis Promoe, som spelar i Looptroop Rockers och Sedlighetsroteln.

Övriga artister så här långt är Stina Velocette och Kristina Issa.

Ett specialarrangemang

Nytt för i år är scenen Tormods Trädgård, där en klassisk stråkkonsert äger rum. Konserten är specialarrangerad av Tormod Tvete Vik, kompositör som skrivit musik till bland annat orkestrar och film.

Festivalens huvudscen är Tollereds dansbana. På dagen arrangeras det också ett gediget barnprogram med konserter och aktiviteter.

De två tidigare åren har festivalen varit en succé med tunga artistnamn och slutsålda biljetter. Förra året var dragplåstren Miriam Bryant, Simon Ljungman och Nynningen och året dessförinnan Weeping Willows, Lillasyster och Nicki and the Dove.

Ett välvalt namn

Inför första Gretafestivalen förklarade arrangörerna att festivalen har fått sitt namn efter Greta Berg, som bodde på Ekudden och drev spinneriet Nääs Fabriker tillsammans med sin bror Gunnar.

– Vi är väldigt nöjda med vårt namn, konstaterade Simon Ljungman och fortsatte:

– Det var Markus Eriksson, som kan väldigt mycket om Tollereds historia, som kom med förslaget.

Gubbarna har vägar

Greta Berg hade själv inga barn men hon brukade ge julklappar till alla skolbarn i Tollered på ett uppskattat evenemang i Österlyckan. Många vägar och platser i orten är uppkallade efter personer, men så vitt festivalarrangörerna vet var det inget som var uppkallat efter Greta tidigare.

– Gubbarna fick sina vägar och nu får Greta en festival. Det känns väl bra, jag vet vad jag själv hade valt att få uppkallat efter mig, sa Klara Telsgård med ett skratt.

De nya ägarna till Solkatten skapade en folkfest på Bagges Torg igår. Istället för att kommuninvånarna skulle sitta hemma och titta på gårdagens match mellan Sverige och Schweiz satt mängder av dem tillsammans på torget. 

Det var ett stort gäng fotbollsintresserade som tog sig till torget i Lerum för att titta på matchen på storbildsskärm. Arrangörerna, ägarna till Solkatten, hade ordnat 200 stolar men antalet åhörare var betydligt fler. Det var dock inga problem utan folk hade tagit med sig egna stolar eller filtar att sitta på.

Johan Holst, engagerad Gråbobo, var på plats.

– Det var en härlig känsla att stå där på torget med alla andra, säger han och fortsätter:

– Jag brukar tycka att det inte händer så mycket på Bagges Torg men det här var verkligen en jätteroligt initiativ. Det var en folkfest. En riktigt go gemenskap.

Pricken över i:et var att Sverige vann matchen med 1-0

– Det var det man stod och väntade på, säger en glad Johan Holst, som också har tagit fotografierna som LT publicerar.

På lördag finns en ny chans att se matchen med andra kommunbor, då visas nämligen kvartsfinalen i storbild på torget.

– Och så kommer vi att sända finalen också, oavsett hur det går, säger Christer Harling, delägare till Solkatten.

Det var egentligen Ulf Nilsson på Lilla Ön i Floda som kom med idén om att visa matchen på storbildsskärm. Han tänkte först ha arrangemanget på Lilla Ön, men det blev snart klart att det skulle komma betydligt fler åskådare än utrymmet tålde.  Då flyttade man arrangemanget till Flodala och sedan tog Solkatten upp idén.

– Vi tänkte att vi ville göra något roligt på Bagges Torg, det behövs trevligheter i Lerums centrum. Man kan inte bara tänka på blommor och att det är rent och snyggt utan måste också se till att ha innehåll, säger Christer Harling med ett skratt.

Hur var det?

– Helt underbart. Allt löpte på väldigt bra.

– Alla hade trevligt och alla var trevliga.

Medarrangörer är Systemteknik, Lerums Kommun, Radio pE20, Sparbanken Alingsås, Jutabo, Nyföretagarcentrum Lerum och Lerums Energi.

undefined

Denna klassiga rubrik passar alldeles utmärkt för att beskriva den efterlängtade premiären på sommarteatern ”The Good Old Days” på herrgårdsscenen vid Jonsereds trädgårdar.
– Jag är mer än nöjd med kvällen. Premiären gick jättebra och publiken var fantastisk, säger Claes Malmberg.

Kön av bilar och fotgängare på vägen upp till Jonsereds herrgård ringlade lång förra fredagskvällen. Vädret var underbart och förväntan var stor på en smått historisk första sommarföreställning på ett helt nytt ställe.

En av åskådarna var Lasse Kronér som var med i uppstarten av teatern.

– Claes och jag var här och rekade och vi blev på en tiondel totalt förälskade i platsen. Trots att jag bott flera år i Partille hade jag faktiskt aldrig varit här vid Jonsereds trädgårdar tidigare. Vi bestämde oss direkt och sedan har vi fått bästa bemötandet av kommunen. Jag ser fram emot kvällen något otroligt, säger Lasse.

Och Lasse Kronér och resten av den tusenhövdade publiken blev verkligen inte besvikna. Ensemblen med Claes Malmberg, Jan Malmsjö, Hanna von Spreti, Eva-Lotta Bernström, Nina Hammarklev och Ellen Lindström levererade på högsta nivå.

Det blev en synnerligen underhållande kväll med massvis med skratt. Humorn och monologerna blandades med ljuvlig sång och musik och sommarkvällen visade sig från sin allra bästa sida.

Man kan konstatera att 86-årige Jan Malmsjö är still going strong och att rösten fortfarande håller högsta klass. Malmsjö hann med de allra flesta av sina riktigt stora nummer från ”En sång en gång för länge sen” till ”Vår bästa tid är nu”.

– Jag är jättenöjd med kvällen och vilken otroligt härlig publik vi hade, säger Jan Malmsjö när han pustar ut i logen efter föreställningen.

Claes Malmberg drog naturligtvis ett stort lass under kvällen. Den folkkäre artisten är en mästare på att få med sig publiken. Han hade många otroligt roliga nummer där orden fullkomligt forsade ur honom. Ett var när han spelade saxofon och visade vad jazz egentligen är. En annan höjdpunkt var när han presenterade bandet. Claes Malmberg är verkligen en improvisationernas kung.

– Jag tycker vi fått ihop en fin sammansättning av det hela, säger en märkbart nöjd teaterdirektör.

En ny klassiker fick också se dagens ljus på premiären när en lysande Hanna von Spreti sjöng en version av ”A Nightingale Sang in Berkeley Square” men med ny underbar text – ”En näktergal sjöng i Jonsered”.

– Spelplatsen var bedårande och det var så roligt att sjunga låten om Jonsered. Det är Stefan Livh som har skrivit texten och den låten får vi nog spela in efter det här gensvaret, säger Hanna.

Eva-Lotta Bernström var den fjärde glänsande hörnpelaren i ensemblen och hon drog ner skratt framförallt med sina monologer och sketcher. Tungvrickningsberättelsen om Rabarber-Barbara var bara ett av numren man sent kommer att glömma.

– Det är en föreställning med en annorlunda blandning av både högt och lågt. Vi sa till varandra innan att nu ska vi bara gå ut och ha roligt och det hade vi. Nu har vi beställt bra väder till resten av de kvällar vi uppträder också, säger Eva-Lotta som tidigare har gjort stor succé på Falkenbergsrevyn.

I publiken fanns många inom underhållningsbranschen, många som kom från andra ställen än Partille och givetvis också många från vår egen kommun.

– Det är så roligt att det händer något så här stort hos oss på kulturområdet. Sommarteatern är viktig för hela Partille kommun och för att få Jonsered mer känt. Konstigt nog är det många som inte varit här trots att det är ett så vackert ställe, säger Kristina Svensson som är kultur- och fritidschef i Partille.

Ensemblen fick stående ovationer efter avslutningsnumret och efter varietén var det många som nöjda gick hem med ett stort leende i ansiktet.

– Jag bara satt och njöt. Det var en enastående kväll. Premiärer kan vara jobbiga men den här var jätte-jättebra, säger Lasse Kronér.

Emma von Brömssen visar sina mönster i sommarens designutställning på Nääs fabriker. Tio utvalda mönster sammanfattar hennes tio år som formgivare.

Emma von Brömssen firar tio år som mönsterformgivare med en jubileumsutställning i gallerian på Nääs Fabriker, hon visar tyglängder och klädda möbler.

På Nääs fabrikers hemsida berättar formgivaren om att hon länge har drömt om att visa sina mönster i en konst-kontext och att sätta mönstren i ett större sammanhang, i det här fallet naturligt som en inredning. Hon förklarar att varje mönster är tryckt på unika material just för utställningen.

Emma von Brömssen gick för tio år sedan ut från Högskolan för Design och Konsthantverk. Hon väljer nu att visa tio av sina mönster, som är personliga och lite extra betydelsefulla och som har ingått i kollektioner av lyckade samarbeten. 

– Det finns möjlighet att komma över några unika möbelpjäser klädda i några av mina mönster. Jag gillar själv gamla möbler och har mest second hand hemma. Det är roligt att skapa något nytt av en gammal möbel och ett nytt mönster. Jag gillar kombon. Dessutom är gamla möbler oftast i solida material med hög kvalitet värt att satsa på, ta hand om och klä om, säger hon på företagesområdets hemsida och fortsätter:

– Sen kommer det finnas en limiterad och signerad upplaga av kimonos, kuddar i utvalda mönster och färger unikt för utställningen och numrerade väggprints av mönsteroriginal.

Utställningen sitter uppe till den 19 augusti

Lerumskonstnären Sten-Åke Lundqvist ställer ut sina akvareller i Ronneby i sommar. Den som vill se hans måleri på närmare håll har chansen till hösten, då det blir en utställning i Tingshuset.

Sten-Åke Lundqvist ställer ut 40 akvareller i Galleri Kvarnplan, som ligger i en äldre kulturbyggnad intill Ronnebyån i Blekinge.

Utställningen, benämnd Naturliga bilder, pågår från 7 juli till 29 juli. I den visas flera större målningar med motiv från Lerumstrakten med omnejd.

Nästa utställning av Lerumskonstnären blir under den traditionella konstvandringen som äger rum första veckan i oktober. Då kommer han att ha sin utställning i Tingshuset.

Sten-Åke Lundqvist har utbildning i måleri, teckning, tusch samt pastell. Och är utbildad inredningskonsulent där även färglära ingått. Han har även illustrerat tekniska handböcker. Och tar beställning på akvarellmålningar av äldre hus och gårdar efter kundens önskemål.

Anna Ihrén blev refuserad av 23 olika förlag, men bestämde sig för att ge ut sin debutbok själv. Fyra år senare har hon gett ut fem deckare, sålt över 100 000 böcker och är nominerad som Årets deckarförfattare.

Anna Ihrén är en av tolv som har nominerats till Årets deckarförfattare – läsarnas pris. Bland övriga nominerade finns kända namn som Camilla Läckberg och Mari Jungstedt.

– Det är fantastiskt roligt, jag blev ganska chockad. De andra författarna är etablerade på stora förlag. Jag är en egenutgivare som precis fått ett förlag. Det har visserligen gått väldigt bra det senaste halvåret, men det var ändå fantastiskt att bli nominerad, säger Anna Ihrén.

Just nu kan läsarna rösta på den författare de tycker gjort sig mest förtjänt av priset. Vem som vinner avslöjas på deckarfestivalen Crimetime Göteborg som anordnas under bokmässan i Göteborg 29-30 september.

Romandebuterade 2014

Anna Ihrén romandebuterade 2014 med Strandsittaren – en kriminalroman från Smögen, och har därefter släppt ytterligare fyra deckare. Men författarkarriären har inte varit utan motgångar.

Efter att ha fått nobben av inte mindre än 23 olika förlag i Sverige bestämde sig Anna Ihrén för att ge ut sin debutbok på eget förlag.

– Det var tufft men samtidigt var jag väldigt revanschlysten, säger hon.

Anna vill inspirera andra att våga göra det som känns svårt, som att ge ut en bok eller förverkliga en svåruppnåelig dröm.

– Låt inte andra hindra dig från att nå din dröm, du kan själv kämpa dig förbi det etablerade om du är målinriktad.

Numera ges Anna Ihréns böcker ut av Stockholmsbaserade förlaget Mima förlag, och totalt har hon sålt över 100 000 böcker.

Skriver på bussen

Hon jobbar fortfarande heltid som kommunikatör i Göteborgs stad. Och det är just på pendlingen på Gråbosnabben, mellan Sjövik och Göteborg, som hennes deckare blir till.

– Jag upptäckte för länge sedan att bussen var min egentid. Sitter man med en dator är det heller ingen som stör dig. Jag har en timme på väg till och från jobbet där jag skriver och redigerar. Jag tycker att bussresan har blivit kortare och mer angenäm sen jag började skriva deckare.

Hittills har det blivit fyra delar i serien Morden på Smögen om poliserna Dennis Wilhelmson och Sandra Haraldsson.

Ny bokserie

För en månad sedan släpptes Anna Ihréns senaste bok Nattvakten. Det är den första delen i den nya Jubileumsserien, som Anna beskriver som lite mörkare än hennes tidigare böcker. Handlingen har flyttats från Smögen till Göteborg, Stockholm och Amsterdam, men huvudkaraktärerna har fått följa med.

– En liten flicka hittar en död man infrusen i en av isskulpturerna på Gustaf Adolfs torg. Sandra, som har blivit erbjuden en ny tjänst i Göteborg, får i uppdrag att utreda det här isblocksmordet som visar sig vara på en politiker i Göteborg, berättar Anna Ihrén och fortsätter:

– Dennis beger sig till Stockholm för att läsa musikhistoria. Där lär han känna Jasmin som plötsligt försvinner spårlöst. Han bestämmer sig för att följa spåren efter henne.

Tavla i Amsterdam

En del av boken utspelar sig i Amsterdam, där Rembrandts tavla Nattvakten förvaras på Rijksmuseum.

– Kan tavlan ha något med mordet på politikern och Jasmins försvinnande att göra?

Och liksom i de tidigare böckerna utspelar sig en del av handlingen i Sjövik, där Dennis syster bor.

– Hon bor där med sin man och deras barn och har alltid ett finger med i spelet.

Hur stora likheter finns det mellan dig och den karaktären?

– Extremt stora enligt mina vänner, säger Anna och skrattar.

Tanken är att det ska bli fem böcker i serien som ska vara klar till Göteborgs 400-årsjubileum år 2021.

Nästa år ska Anna Ihréns serie om morden på Smögen översättas till tyska för att ges ut i Tyskland, Schweiz och Österrike.

– Det är häftigt, det är en otroligt stor marknad. Min tyska förläggare har bott nära Smögen i perioder, hon är eld och lågor.

Utställningen Gamla leksaker i Hallsåshuset i Dergårdens hembygdspark väcker många minnen hos besökarna, där de bland annat kan beskåda dockhusen gjorda av sockerlådor eller dockorna som tillverkats av vedträ.
Gamla leksaker visar bland annat att kreativiteten hos dem som för länge sedan var små var stor.

– Jag tycker att barn var mer kreativa förr och hittade på egna lösningar, säger Anita Borke, den som med stor iver visar runt bland de gamla leksakerna.

– Fantasin var helt enkelt större och många gånger fanns det inte så mycket pengar utan barn och föräldrar tvingades att tillverka sakerna själva.

Hemmagjorda dockor

Anita visar upp fina dockor, men också vedträdsdockor med hemmasydda kläder.

– Det var vanligt att pappan täljde kroppen och att sedan mamman såg till att dockan fick kläder av några tygtrasor, berättar Anita.

– På den tiden kunde man också köpa ett dockhuvud och sedan tillverka kroppen själv.

Anita fortsätter att guida runt i hembygdsstugan och visar barkbåten, den hemmagjorda slangbellan samt kottarna med tändstickor som ben.

– Idag är allt så tillrättalagt, så kreativiteten får inte utlopp på samma sätt som tidigare. Genom den här utställningen vill vi visa vilken fantasi som fanns.

Hon får medhåll av besökaren Margit, som berättar att hennes pappa byggde ett dockhus i två våningar till henne. Under dockhuset fanns en låda med olika möbler, så hon kunde möblera om när hon ville.

– Jag vävde mattor till huset med den lilla vävstolen som jag fick i julklapp när jag var fyra år, minns hon.

– På den tiden fick man inte arbeta på söndagar, så under juldagen höll jag mig, men på annandagen kunde jag inte hålla mig och började väva.

Populära nallar

När den lilla skaran som vandrar runt i bygdestugan kommer till rummet där nallarna sitter konstaterar Anita att på 50-talet var de väldigt populära och de flesta barn hade en egen nalle. Då kommer fler minnen från Margit.

– I början av 30-talet skulle pappa köpa en nalle till mig och hittade en som kostade 1.25. När han sedan hittade en för 75 öre köpte han den och jag fick dessutom en tröja.

Bland de många föremålen fanns naturligtvis bokmärken, men också skolböckerna Bland tomtar och troll, samt den mycket omtyckta Nu ska vi sjunga.

– Jag fick den boken när jag hade påssjuka, minns Anita Borke.

– Jag är inte bra på att sjunga, men sjöng alla visorna i boken. En del kunde jag inte melodin på, så då hittade jag på en egen.

Bland tomtar och troll är en sagosamling som sammanställdes av Erik Åkerlund 1907. Den första illustratören var John Bauer och bland de många författarna ses bland annat Hjalmar Bergman och Gösta Knutsson. Boken Nu ska vi sjunga trycktes 1943 på initiativ av Alice Tegner och illustratör var Elsa Beskow. 2004 hade sångboken sålts i två miljoner exemplar.

Lekte utomhus

När vi kommer till bordet med bland annat en jojo skiner Anita upp och berättar att hon inte var någon hejare på konsten, men att hon kunde Ut och gå med hunden och Jorden runt.

– Vi hoppade också väldigt mycket hopprep och hystade boll, där vi skulle gå igenom tolv olika kurser. Det var väldigt roligt och kostade ingenting.

I slutet av rundvandringen hamnar vi i ett litet rum där besökande barn kan få lite utlopp för sin kreativitet. Där fanns tillverkade pappersplan och flera vikta loppfångare.

– Barnen som varit här har tyckt det var roligt att vika dessa papper, konstaterar Anita Borke.

– Lite annorlunda mot den uppsjö av leksaker som barn har idag. Vad ska de med allt till?

Utställningen Gamla leksaker i Hallsåshuset  i Dergårdens hembygdspark är öppen de närmaste två torsdagarna.

Varje måndagskväll mellan maj och september rullar det in hundratals veteranbilar och motorcyklar till platsen vid byggnaden Mellannääs vid Nääs slott.

Konsthantverket håller cafét öppet och motorälskarna kollar in varandras fordon, snackar motorer, umgås och fikar.

– Vi har hållit på sedan 2008 och träffen är så inarbetad så det behövs ingen annonsering. Folk kommer från Alingsås, Göteborg, Trollhättan och överallt runt omkring här. Idag är det lite färre än vanligt eftersom det är mitt i semestern och dessutom kom en liten skur vid femtiden, säger Lena Nilsson från föreningen Nääs Konsthantverk.

– Det hela började med att ett gäng kom och frågade om vi inte kunde hålla öppet cafét på måndagskvällarna.

Började i liten skala

– I början var det bara 5-6 bilar och det har sedan växt av sig självt. Vi försöker hålla det enkelt och nu är det ett par hundra bilar och nästan lika många motorcyklar varje gång. Totalt är det 500-600 besökare här en vanlig måndagskväll, säger Mats Jansson från den arrangerande föreningen.

Bilarna står uppställda i rader för allmän beskådan. Äldst på fältet är nog en 95-årig T Ford.

”Speciell att köra”

– Jag har haft den i arton år och den är väldigt speciell att köra. Den kommer upp i sjuttio kilometer i timmen och det mesta i bilen är annorlunda. Full fart kallas för ”slaka mustascher” för då pekar reglagen runt ratten snett neråt, säger ägaren Tomas Lundgren, från Floda.

En av de beundrade bilarna är en Opel Kapitän från 1959. Anette Welander och Peter Andersson från Upphärad brukar åka på veteransbilsträffar med dyrgripen.

– Den är lite ovanlig för det är den enda årsmodell som ser ut så här. Nu har tyskarna köpt tillbaka de flesta så det finns inte så många kvar i Sverige. Vår bil var avställd mellan 1974 och 2014 men den gick igenom besiktningen med blanka papper, berättar Peter Andersson.

Bland alla gamla bilar fanns en och annan som var för ny för att få kallas veteranbil. Bland annat stod tre skinande läckra 20-åriga TVR uppställda bredvid varann.

– TVR är en engelsk bil som det bara finns ungefär 200 av i Sverige. Vi som har detta märke brukar mötas på sådana träffar, säger Lars-Gunnar Börjesson från Göteborg som är ordförande i TVR-klubben.

På träffen fanns det också gott om motorcyklar och mopeder. Ingela Hammarberg hade tagit hojen från Kungsbacka.

Älskar motorer

– Jag älskar motorer och sådana här träffar. På måndagar är jag här på Nääs, på tisdagar åker jag till Råda Säteri och på onsdagar blir det en tur till Färjenäs, säger Ingela.

Det är ändå inte bara bilar och motorcyklar som är viktigt vid cafét. Just nu pågår en konstutställning med glasverk av Lotta Söder och akvarellmålningar av Lars A Persson. Dessutom ordnas regelbundet konserter. Näst på tur är en kväll med Johnny Cash-musik den 4 augusti.

– Vi är en konstförening men kultur är brett så det är väldigt kul med veteranbilsträffarna också. Det är roligt att ha fått vara med och skapa en plats där så många människor möts, säger Mats Jansson.