De nio nordiska ljudkonstnärerna har tillsammans skapat en annorlunda konstupplevelse.
Vid Nääs Fabriker kan man nu lyssna till ljud, som på olika sätt förknippas med bruksorten Tollereds historia genom olika ljudupptagningar.

Mats Jansson, projektledare för ljudkonsten visar runt bland de sju platserna en varm dag. Han tar mig först till platsen utanför Nääs Fabrikers uteservering. Först hör jag ingenting, men ju närmare vattnet vi kommer ökar ljudet.

– Bilder kan naturligtvis vara abstrakta, men ljudkonst är det definitivt, konstaterar han.

– Ljudet här går förbi intellektet och direkt in i kroppen.

Och visst har han rätt. Tonerna som Kimmo Modig och Heidi M Wee från Finland skapat berör. Att stå nere vid vattnet och suga in tonerna är rent magiskt. I sin egen förklaring säger de att ljudbilden är lämplig för att filosofera över hur vi väljer att spendera vår tid.

Saknat ljudkonst

Idén till ljudkonsten fick Mats för något år sedan. Som projektledare på Nääs Konsthantverk har han sett mycket konst och kultur, men saknade just en ljudkonst. Som boende i Tollered kände han att han ville lyfta fram bruksorten och Nääs Fabriker. Han valde ut konstnärerna, som under några dagar besökte Nääs och tillsammans valde de ut platserna där ljudet skulle ljuda.

Vid en gamla bakstugan har svensken Mikael Bojen skapat ett diskret ljud och beskriver det som skärvor och fragment av stämningar och historiskt flöde vid Nääs Fabriker.

– Här är lätt att sätta sig ner och filosofera över vad som blir kvar av ens liv, konstaterar Mats.

– Här är väldigt tyst och jag kan fantisera om tystnaden här förr, då man mest hörde hästklapp.

Visuellt verk

Ett verk är visuellt och det är svenskan Helena Persson som står bakom det. De gröna trådarna som faller från kraftverket och ner i vattnet är en av de färger som användes i spinneriet. Här är ljudet dovt och tung, så som livet ibland kunde vara på fabriken.

En annan ljudkonst kallar Hannes Nilsson Kärl, där tuber hängts upp inomhus och genom att slå med en klubba mot dem försöka framkalla ljudet som kunde upplevas innanför dess väggar.

– Många pojkar började på fabriken i tidig ålder och den första arbetsuppgiften var oftast att göra rent tuberna på insidan, berättar Mats.

– De unga pojkarna fick då krypa de 300 meterna för att göra rent. Där var det både trångt och mörkt.

Yngvild Faeröy och Sössa Jörgensen från Norge har tagit fram ett ljudcollage med röster som baserats på möten med textilarbetare i Oslo, men den kanske roligaste ljudkonsten har troligen svensken Richard Wideberg skapat. Varje kvart hörs den långväga runt Nääs Fabriker.

– Ett par gånger om dagen ringde Vällingklockan i Tollered som signalerade att det var skiftbyte på fabriken, berättar Mats och fortsätter:

– En halvtimme före det hade en annan signal ljudit, som betydde att kvinnorna skulle gå hem för att se till att maten stod på bordet när männen kom hem.

Ljuder varje kvart

Och det är just detta som Richard Wideberg försökt återskapa med sin installation. Varje kvart sätter ljudet igång under två minuter och en kvinnoröst som med klang ropar: Maten är klar. Ett budskap så att alla barnen visste att det var matdags.

– Min dröm är att Lerums kommun en dag köper in en skulptur som på något vis gestaltar det liv som arbetarna på fabriken levde. Kanske kan ljudkonstutställningen, som vill spegla den gamla bruksbyns historia, kan vara en dörröppnare på den vägen, säger Mats Jansson.

– Jag hoppas naturligtvis också att den här utställningen kan bli permanent.

Det är Nääs Konsthantverk med stöd av Nääs Fabriker och Västra Götalandsregionen som står bakom utomhusutställningen, som ljuder fram till den 12 augusti. Den kan höras fredag till söndag mellan klockan elva och fram till klockan fyra. Den som vill ha en guidad tur kan höra av sig till Mats Jansson på Nääs Konsthantverk.

Många av ungdomarna på Sjöviksgården konstaterar att det gångna veckan är den roligaste på hela året.
De fyller inte bara sin vecka med spelandet av folkmusik utan knyter även nya kontakter eller återser gamla vänner.

– Det här lägret är så mycket bättre än vad jag vågat hoppas på och jag var faktiskt nervös för att åka hit, säger Ester Hakvoort, som bor i Västra Bodarna.

– Jag tänkte att alla andra skulle känna varandra, men alla är så öppna och här är en så stor gemenskap.

Hon får medhåll av fiolspelande Elise Plate Rosell från Alingsås, som även hon är på lägret för första gången.

– Det var min mamma och min fiollärare som rekommenderade mig att åka hit. Jag spelar mycket klassisk musik, men det är bra för den musikaliska allmänbildningen att även prova på folkmusik.

– Och så har jag fått massa nya kompisar.

Över 30 år

Kursverksamheten i Sjövik har hållit på i mer än 30 år. Det var 1986 som Billy Lätt och Gunnel Johansson kom på tanken med lägret. De var både spelmän och pedagoger inom folkmusiken.

– Det här är Sveriges äldsta spelmansläger för ungdomar. På den första kursen var vi bara 15 deltagare, idag är vi 52, säger Billy Lätt, som är en av de fem musikpedagogerna.

– Folkmusiken har blivit attraktiv för ungdomar.

Att kursen är attraktiv visar deltagarnas snabba anmälningar. Bara några minuter efter attt det gick att anmäla sig kom den första in.

Jenny Gustafsson är en av de fem musiklärare och riksspelmän som håller i lektionerna. Hon har själv varit elev under fyra somrar i början på 90-talet.

– Vi lär ut folkmusik från Västergötland och vi spelar på gehör utan noter, förklarar hon.

– Många av de som är här nu har varit här tidigare, eftersom de fått många fina vänner här. Sjövik har blivit en knutpunkt för dem.

Ungdomarna spelar inte bara tillsammans utan tre timmar mitt på dagen är egentid. Då uppstår spontana aktivieter, där naturligtvis badet står högt på listan och när kvällen kommer fortsätter de 52 ungdomarna att spela tillsammans.

När LT är på besök har alla ungdomarna samlats i matsalen och sjunger Jag må han leva för klarinettisten Oliver Fransson Lee, som denna dag fyller 18 år. Han uppvaktas dessutom med flera presenter och ballonger.

– Det är tredje året jag är här och de andra har uppvaktat mig varje år, säger han.

– De tror att de kan överraska mig, men det kan de inte.

Första valthornet

Redan första dagen delas deltagarna in i grupper efter sina förkunskaper och får bland annat lära sig harmoni­lära och grunderna i improvisation. För första gången spelar en elev valthorn, vilket aldrig tidigare skett sedan starten 1986.

– Jag spelar egentligen inte folkmusik utan klassisk musik och på musikhögskolan i Skövde var det några tjejer som brukar åka till Sjöviksgården. Jag tänkte att jag ska testa det och det har varit väldigt roligt och givande, även om jag inte är van att spela på gehör, men jag blir bättre och bättre, säger Hilda Melin.

– Jag tycker valthorn är ett intressant instrument och har en väldigt fin klang. Det går att göra väldigt mycket med ett valthorn, tydligen även spela folkmusik.

Det är Västergötlands spelmansförbund med stöd från Sveriges spelmäns riksförbund, ABF och Västragötalandsregionen som arrangerar veckan.

Lägerveckan avslutas med en konsert i Sjöviks kapell av ungdomarna för släkt och vänner. Den 11 augusti medverkar de i en konsert på Omungastämman.

Nästa torsdag hyllas och äras Elvis Presley på Lilla Ön i Floda med sång och musik.
Legenden har denna dag varit död i 41 år.
– För mig är Elvis den största superstjärnan och han kunde verkligen sjunga allt, säger Ulf Nilsson, på Lilla Öns Tcb café.

– Jag har bara haft en idol i hela mitt liv och det är Elvis, konstaterar Ulf Nilsson, som de senaste åren haft Elvismuseet öppet på Lilla Ön Tcb café och är trummis i Elvisinspirerade Cadillac Band.

– Syftet med museet är inte att tjäna pengar utan bara att det ska gå runt. Poängen är att hålla liv i Elvis musik.

Och nästa torsdag kommer Presleys musik verkligen att dominera på Lilla Ön. Förutom Cadillac Band kommer bland andra Janne Lukas, Little Gerhard och även Ebbot är tillfrågad. Och så Jerry Scheff, Elvis basgitarrist, som numera bor på Lilla Ön.

– Vi har byggt om lite i ett av husen här på ön, så här bor han i en trerummare, berättar Ulf.

– Han var även med oss under en spelning nyligen i Reykjavik, där Cadillac Band var inbjudna av ambassadör Håkan Juholt för att spela in pengar till Cancerfonden.

Spelat med de stora

Jeff Scheff har inte bara spelat med Elvis under många år utan även spelat med bland andra The Doors, Bob Dylan och Elvis Costello.

Förutom musiken som kommer att ljuda på Lilla Ön kanske den som vill få möjlighet att se delar av den uppmärksammade konserten från 14 januari 1973, som spelades in på Hawaii i den lilla biografen.

– Den konserten gjorde Elvis utan ersättning och skänkte pengarna till Cancerfonden, berättar Ulf.

– Målet var att samla in 25 000 dollar, resultatet blev det tredubbla. Konserten sågs av cirka 1,5 miljarder människor över hela världen vilket gör showen till den mest sedda TV-showen någonsin.

Nu hoppas Ulf Nilsson på en lyckad tillställning med Elvis i centrum och minns förra året som en magisk kväll.

NÄÄS: I onsdags fylldes Lekhuset på Nääs av en mängd kända skådespelare som är i full gång med att spela in den romantiska musikalen En del av mitt hjärta, som bygger på Tomas Ledins låtskatt.
Under två dagar i förra veckan var det liv och rörelse i och på gräsmattan utanför Lekhuset. Förutom de kända skådespelarna fanns ett 70-tal statister på plats.

– Vi började inspelningen i juni och håller på till september, berättade Mikael Landén, som ansvarade för att det var ordning och reda utanför Lekhuset, att alla var tysta när det var tagning och stoppade den som försökte ta sig in till filminspelningen.
– En del av mitt hjärta har premiär vid jul nästa år, eftersom det är en musikal och det är mycket material som ska mixas.

Tomas Ledin fick frågan för tre år sedan om filmen. Han var lite tveksam i början, men skickade ändå ett 40-tal av sina favoritlåtar till producenten Patrick Ryborn och manusförfattaren Lars ”Vasa” Johansson.
Till Dagens Nyheter har Ledin sagt att han blev väldigt gripen då han läste manuset och sa ja till att låtarna fick användas.

Filmen handlar om Isabella, 35 år, spelad av svenskan Malin Åkerman som bott hela sitt liv i Nordamerika och är ett stort namn i Hollywood. Isabella är en driven affärskvinna inom Stockholms finansvärld. När hon åker hem till sin barndoms småstad för att fira sin pappas sextioårsdag känner hon sig som en vinnare, den enda av det gamla skolgänget som det gått riktigt bra för. Isabellas självförtroende kommer av sig när hon inser att Simon, spelad av Christian Hillborg, hennes stora tonårsförälskelse, ska gifta sig med hennes barndomskompis Molly, spelad av Shima Niavarani och att hon inte ens är bjuden på bröllopet. Isabella är van vid att få som hon vill och det stör henne att se Simon så lycklig tillsammans med någon annan. En del av Isabellas hjärta kommer alltid att slå för Simon…

Filmen produceras av Patrick Ryborn på Unlimited Stories och samproduceras av Film i Väst. Den spelas bland annat in på flera platser i Västra Götaland. Förrutom Malin Åkerman, Christian Hillborn och Shima Niavarani ses skådespelarna Jonas Karlsson, Pernilla August, Johan Ulveson, Per Andersson och Johan Rheborg.

Edda Magnason blir ett av dragplåstren på Gretafestivalen på lördag. Förberedelserna inför dagen är i full gång.
Nytt för i år är att festivalen fått tillstånd att servera alkohol och den klassiska timmen med Afternoon tea i kompositören Tormod Tvete Viks trädgård.

– Det är roligt att den här parken, som vi nu kallar Gretabergsparken, får nytt liv, säger en av de ansvariga, Stefan Permanto, som bott i Tollered sedan 2001.
– Det startade med att jag och min granne Simon Ljungman funderade över möjligheten att ordna en festival. Han är ju med i Augustifamiljen, och känner väldigt många människor inom musikbranschen.
Det är tredje gången som Gretafestivalen ordnas i Tollered och arrangörerna säger att de börjar bli varma i kläderna. Att de det här året startade förberedelserna lite tidigare och att det varit mer organiserade. Ett 15-tal av de 1 000 boende i Tollered jobbar ideellt med förberedelserna.

De två tidigare åren har festivalen varit en succé med tunga artistnamn och slutsålda biljetter. Förra året var dragplåstren Miriam Bryant, Simon Ljungman och Nynningen och året dessförinnan Weeping Willows, Lillasyster och Nicki and the Dove.
– Första året var festivalen på en tisdagskväll, men det berodde på att Weeping Willows var i krokarna och frågade Simon om det fanns något gig i närheten, förklarar Andreas Bladini.
– Han föreslog Gretafestivalen och det blev en väldigt bra spelning.

Det här året sker alla aktiviteter runt dansbanan och börjar klockan elva med gratis barnaktiviteter. På plats finns bland annat Cirkus Unik och flera olika workshops.
– Nytt för i år är att vi kommer att ha en mat och här finns olika foodtrucks, men det går utmärkt att ta med sin egen picknick-korg, säger Cecilia Oldeqvist.

Ytterligare en nyhet är att kompositören Tormod Tvete Vik öppnar upp sin trädgård. Där blir det Afternoon tea samt en timmes klassiSk musik med en stråkkonsert, som är specialarrangerad av trädgårdsägaren. Konserten är kostnadsfri.
Inför kvällens spelningar tar arrangörerna ut en inträdesavgift på 400 kronor, för att bland annat betala alla banden. De i sin tur sänker sina gage, för många tycker det är mysigt att spela på dansbanan och anser att det är ett fräckt ställe att spela på.
– Många företag sponsrar oss och känner att de vill vara en del av festivalen, konstaterar Stefan Permanto.
– Det finns mycket talanger inom olika områden här i byn och vi har även en egen brandman.

Brandmannen Emil Källström jobbar till vardags som brandman på räddningstjänsten i Västra Frölunda, men har lördagen till ära fått det ärofyllda arbetet att se till att ingenting tar eld.
– Det är bra att en person kan fokusera sig på just den delen, säger han.
Omkring 15 band, bland andra Promo, Stina Velocette och Kristina Issa, kommer att framträda från två olika scener och diskjockeyn är brandmannen Emil Källström. Bland dragplåstren kommer Edda Magnasson och Augustifamiljen med Simon Ljungman att uppträda. Augustfamiljen är bland annat känt för att vara kompband i SVT:s På Spåret.

Edda Magnason är mest känd för sin tolkning av Monica Zetterlund i filmen Monica Z. Hon spelar titelrollen och sjunger på soundtracket, som hade premiär den 13 september 2013. Filmen handlar om musikern Monicas artistliv och stormiga kärleks- och familjeliv.
Under sex månader trängde Edda in i Monicas liv och tränade hårt för att förvandla sin skånska till stockholmska. Hon lyssnade på Monicas musik och studerade filmer för att lära sig artistens rörelser och ansiktsuttryck.

För sin roll har hon blivit prisad med en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll samt fått Såstaholmspriset för sin rollprestation.
Gretafestivalen har fått sitt namn efter Greta Berg, som bodde på Ekudden och drev spinneriet Nääs Fabriker tillsammans med sin bror Gunnar. Hon hade själv inga barn men brukade ge julklappar till alla skolbarn i Tollered på ett uppskattat evenemang i Österlyckan. Många vägar och platser i orten är uppkallade efter personer, men så vitt festivalarrangörerna vet var det inget som var uppkallat efter Greta tidigare.
Biljetterna till festivalen är redan släppta och närmare 400 har sålts. Finns det några kvar kan de köpas vid festplatsen, men tidigare år har de varit slutsålda.

Nu är äventyret i full gång för kocken Daniel Helsing Cederborg, som är uppvuxen i Gråbo.
I helgen klev han in i ett hus på Korfu tillsammans med fyra tjejer och tre killar för att söka efter kärleken.

Det något annorlunda konceptet innebär att tittarna har möjlighet att påverka programinnehållet via Love Island-appen. Där kan de vara med att påverka vad som sker i villan och på så vis bestämma allt från vem som ska få gå på dejt till vilket favoritpar man tycker ska stå som slutliga vinnare.
Under programmets gång, sänds varje dag i sex veckor, kommer ytterligare singlar att ansluta sig till gruppen, allt för att maximera möjligheten att kärlek uppstår.
Love Island Sverige hade premiär i söndags i TV4 play och kanal sju. Programmet direktsänds från Greklandsön Korfu.

Några dagar innan inspelningen fanns Daniel på plats med de andra sju som skulle starta upp Love Island Sverige. Han var inte tillgänglig och hade blivit fråntagen sin telefon, men via projektteamet kunde vi ställa några frågor.
Varför sökte du till programmet?
– Jag blev tipsad av en vän och tyckte att det lät som en kul idé, eftersom det var något helt nytt och något som inte funnits i Sverige tidigare. Jag tyckte också att det var häftigt att låta tittarna ha så mycket makt – jag vet ju själv att mitt intresse för ett program hade ökat om jag visste att jag kunde påverka utfallet och göra ett avtryck. Sedan kändes det såklart lockande att få chansen att träffa en riktigt najs tjej.

Vad hoppas du på av vistelsen?
– Jag hoppas att det ska öppna dörrar för mig. Jag vet inte exakt vad det kan vara ännu, men jag är nyfiken att ta reda på det. Sedan vore ju såklart pricken över i:et att träffa en tjej som jag klickar riktigt bra med. Jag har haft en tendens att träffa tjejer i miljöer där palmer växer och det finns färskt frukt, så mina erfarenheter av just det är goda.

Vilken kille kommer vi att få se i rutan?
– De första dagarna så tror jag att jag kommer att tänka på det här med att det finns kameror. Men, jag kommer verkligen försöka köra mitt eget spår och vara mig själv när jag väl är där. Jag är ju en ganska avslappnad kille som har lätt för att bara glida med och jag tror säkert att jag kommer bli clownen i villan ganska snabbt.

Vad är det för förhållande du söker?
– Det är svårt att säga. Jag är faktiskt väldigt öppen. Jag har ju haft ganska svårt att träffa tjejen i mitt liv men skulle jag göra det nu så är jag helt beredd på att inleda ett seriöst förhållande. Samtidigt så tycker jag också att det känns spännande med andra typer av relationer – att hitta vänner som man också kan umgås med när man kommer hem.

Hur ser drömtjejen ut?
– Jag är ju väldigt svag för ögon, busiga ögon. Om de sedan är bruna, blå eller gröna spelar mindre roll. En tjej som kan le med hela ansiktet och har lätt till skratt är också något jag faller för. Sedan får hon gärna vara i bra form och tatueringar är alltid ett plus.

Vad har du som gör att tjejer faller för dig?
– Jag spelar mycket på min charm. Jag är killen med glimten i ögat och sprider mycket positiv energi, vilket är något jag tror tjejer dras till. Det händer alltid mycket runt mig. I mitt utseende så tror jag att jag har vunnit mycket på min längd. Eller, jag har i alla fall aldrig hört någon som klagat på den.

Tidigare förhållanden?
– Jag har haft ett seriöst förhållande som varade i två år, men då var jag lite yngre.
Du är kock. Var jobbar du?
– Jag jobbar på en fransk bistro som heter Bon, och ligger ett stenkast från Avenyn i Göteborg. Jag började där i augusti 2015.

Favoriträtt att laga?
– Jag har nog ingen specifik rätt, men jag gillar när det händer saker i mat. Jag älskar till exempel chili och när jag lagar till mig själv så brukar jag laga sjukt stark mat. Det gör att jag också gillar att laga mat med asiatiska influenser, men också olika salsavarianter. Det är nog det jag brinner för mest just nu.

Vad har du gjort tidigare?
– Jag har gjort så himla mycket. Jag var på Rhodos och jobbade en sväng, och sedan har jag gjort allt från slakteri i Nordnorge och vikarie på olika skolor till E-fakturering.

Tre goda egenskaper?
– Jag är väldigt positiv, spontan och jag anser mig själv ha en väldigt hög social kompetens. Jag får människor i min omgivning att trivas.

Berätta lite om dig själv
– Jag är en glad kille på snart 25 år. För tillfället är jag bosatt i Göteborg, men jag är född och uppvuxen i Gråbo. Jag gick på Hjällsnässkolan, och sedan teaterlinjen på gymnasiet. Jag var ganska skoltrött så det kändes som ett enkelt val. Jag spelade också hockey i tolv år, både i Lerum och Alingsås.
– Det dröjde ganska länge innan jag började resa. Jag tror att jag var 15 när jag flög första gången, men då fick jag en längtan efter att se nya saker och det är lite på den banan jag har levt sedan dess.
– Det jobb jag har nu är egentligen min första fasta punkt på länge. Jag vill försöka se så mycket som möjligt och göra så mycket som möjligt och jag klarar inte av att sitta still. Att ha stort social umgänge är viktigt för mig – kanske till och med det viktigaste jag har – och jag står väldigt nära min familj.

Tollered blommade upp i lördags då Gretafestivalen stod i fokus.
Under dagen var det aktiviteter för barnen, sedan stråkkonsert i Tormod Tvete Viks trädgård och slutligen svängig musik från två scener i Gretabergsparken.

Under dagen fanns Cirkus Unik på plats i Gretabergsparken och hjälpte barnen att gå på lina, jonglera eller åka kängstyltor. De bjöd också på en egen show. Barnen verkade ha roligt när de provade på de olika konsterna eller deltog i de olika workshoparna.

Runt två-tiden samlade Markus Eriksson en skara på ett 20-tal personer för att göra en historisk vandring genom Tollered, där de fick spännande kunskaper om bruksorten, men också om Peter Wilhelm Berg. Slutstationen var Tormod Tvete Viks trädgård där det bjöds på klassisk stråkkonsert med Afternoon tea.

– Det är första gången vi gör en sådan här sak och det har varit lite av en dröm att öppna upp vår trädgård och bjuda på kammarmusik, förklarade kompositören Tormod, som själv komponerat ett av de framförda styckena.
– Min bror har gjort något liknande i Norge och lite av trenden just nu är ju att bjuda på musik ”hemma hos”. Det är ju också ett sätt att få folk att öppna upp öronen för en musikstil, som de annars kanske inte lyssnar på.
– De fyra musikerna är toppmusiker i Symfonikerna och är alla solocellister, berättar Petra Kloo Vik, som ansvarar för barn och ungdomsverksamheten i Symfonikerna.
– Det är kul att kunna bjuda på detta i vår trädgård.

Det var många som lockats till trädgården och det kändes som nästan halva Tollered var där. Detsamma gällde kvällen då Gretabergsparken fylldes av musik från två scener.
– Särskilt roligt tycker jag det var att Lerumstjejen Amanda Andreas gjorde ett imponerande framträdande med Augustifamiljen, säger Markus Eriksson, en av många arrangörer.
– Vi är mycket nöjda med hela festivalen.

Lerumsbaserade Idus Förlag har för första blivit nominerat till publishingpriset. Det är i kategorin kokböcker som Kokbok för gamers som inte orkar 2.0 är en av sex nominerade böcker.

– Så fantastiskt roligt, och stort, säger förlagets vd, Ulrika Slottner.

Beskedet om nomineringen kom i torsdags och vinnaren utses i november.

Ytterligare en av förlagets böcker, Marathonblod, är nominerad till Studieförbundet vuxenskolans författarpris och i maj fick man det nyinstiftade Stora e-bokspriset.

– Vi fick barnkategorin för Snipp och Snopp och David Lagerkranz fick vuxenkategorin, säger Ulrika Slottner.

Följ facklan är en vandring genom Gråbo och dess historia. I teater och musik vandrar publik och aktörer till den tredje anhalten, som är Korpakullen.

Iréne Johansson är projektledare, eller som hon på skämt säger, teaterdirektör, för bygdespelet Följ facklan som spelas den 8 september. Korpakullen blir resans stopp.
Det historiska skådespelet handlar om en verklig händelse som ägde rum 1611. Lundbyborna försökte hindra en dansk trupp från att plundra kyrka och prästgård och la sig på pass vid Korpakullen.
– Korpakullen är från början en bronsåldersgrav, därefter en offerplats där man förmodligen offrade åt Oden och under krigsåren var det en strategisk utkiksplats och enklare befästning, kan Iréne Johansson berätta.

Lokala aktörer
I bygdespelet medverkar ett 20-tal lokala aktörer, varav några är ganska vana vid att uppträda.
– Jag och min syster Maj Mod har förberett vissa givna händelser och repliker, men i stora delar är aktörerna fria att improvisera, berättar Iréne.

Vandringen äger rum på kvällen den 8 september, men först blir det konsert i kyrkan innan det bär av mot Korpakullen. För att komma i stämning spelas det renässansmusik av bland andra elever från Kulturskolan, lokala instrumentalister och Ronjakvartetten. Sammanlagt kan det handla om 20-talet musikanter.

Föreställningen startar på kyrkbacken och sedan går publik och skådespelare till Korpakullen. Spelet avslutas vid kyrkstugan med dansk/svensk förbrödning, enklare danser och varm korv. Det är Stora Lundby scoutkår som inte bara är fackelbärare, utan även står för förtäringen.

Vid regn blir det bygdespel inne i kyrkan och i kyrkstugan. Konserten börjar klockan 19.00.

I morgon börjar inspelningen av TV-programmet Antikrundan på Nääs, men Anders Axelsson har redan fått besök av en av programmets expert, Max Sjöberg.
Anders har ett skrymmande skåp från 1778, som han gärna vill få värderat.

– Jag är ett väldigt stort fan av programmet och förutom Sportnytt är den sändningstiden helig för mig, berättar Anders en lite stund innan experten anländer.

– Det här ska bli väldigt spännande.

Skåpet som Anders och hans fru Marlene vill få med i Antikrundan har året 1778 inristat. Utan tvekan har det många år på nacken.

– Skåpet har stått hos mina föräldrar i många år och jag vet också att det innan det stod hos min pappas faster, förklarar Anders.

– Jag tycker det är väldigt vackert.

Även Antikrundans vapen- och leksaksexpert Max Sjöberg tyckte det var ett fint skåp. Eftersom han bestämde att skåpet skulle fraktas till Nääs, och kanske komma med i programmet, ville han inte uttala sig om något, men sa att det var väldigt intressant.

– Det här skåpet är klart lite udda, och vi hämtar det dagen innan inspelningen, sa han och fortsatte:

– Därefter får vi se om det kommer med i programmet.

Max Sjöberg är en av fem experter som varit med sedan starten av Antikrundan för 30 år sedan. Varje år besöker teamet, som består av drygt 30 experter på olika områden, sex olika städer. Men först åker de runt till människor som skickat in bilder på sina skrymmande föremål, därmed besöket hos Anders Axelsson och hans familj.

– Jätteroligt att de tog sig tid att komma hit, säger Anders.

– Det ska bli spännande att höra vad de har att säga om det.

Programmet spelas in under de varma sommarmånaderna, men börjar sändas först i januari. Programledare är Anne Lundberg.

– Det tar oss tolv timmar att spela in på varje plats, som resulterar i två entimmesprogram, berättar Max Sjöberg.

– Det kommer mängder med människor som vill få sina föremål värderade och det handlar om alla åldrar. Det här är ett härligt sätt att sprida kunskap om den äldre generationen.

Och visst har programmet blivit populärt. Förra året sågs varje avsnitt i snitt av 1,6 miljoner tittare och omkring 1 500 personer brukar komma till inspelningarna för att få sina saker genomgångna och värderade.

– Vi har ett otroligt roligt jobb och får träffa mängder av människor och höra fantastiska historier, säger Max Sjöberg.

– En stol är alltid en stol, men historien bakom kan vara fascinerande. För oss är inte värdet det viktigaste utan just historien bakom. Jag kan gå i spinn när jag får se något intressant.

Alla är välkomna till inspelningen på Nääs, som börjar klockan tolv i morgon, torsdag. Men det finns ett krav.

– Entrébiljetter är att man måste ha med sig minst en sak att visa upp, men vi värderar inte frimärken, mynt eller instrument, konstaterar Max Sjöberg.

– Jag ser fram mot inspelningen där folket blir glada, besvikna, överraskade och ibland även chockade.

Konst, musik, film och litteratur.
Norsesundsgruppen har breddat sina konstvandringar till en konst- och kulturfestival till besökarnas och deltagarnas stora glädje.

I helgen ordnade Norsesundsgruppen sin konst- och kulturfestival.

En tillställning som omfattar öppna konstateljéer, platsspecifik konst, musik, poesi, film, odlingskonst, olika föredrag och det öppna utomhusprojektet ”En andra chans”.

Magasinet vid järnvägsstationen fungerade som en knytpunkt, och det var också där som festivalen invigdes i fredags.

Paret Helena Ekenger och Peter Loguin, som bor tvärs över gatan, har köpt Magasinet och rustat upp det.

– Vår intention är att det ska bli en plats för konst, musik och kultur, säger Helena Ekenger.

Väggarna därinne pryds nu av målningar, objekt och skulpturer. En av alla som visar upp sin konst i Magasinet är Agneta Segerfelt.

– Jag använder material som man inte ser så ofta nuförtiden, äggoljetempera på duk, säger hon, om sitt verk Seventh Continent, och fortsätter:

– Det är ett tidsödande men fantastiskt material. Det blir ett speciellt ljus.

”Otrolig kväll”

Och det råder ingen tvekan om att utvidgningen av arrangemanget är uppskattad.

– Det var en otrolig kväll i Magasinet med massa musik. Jag tycker att det är väldigt positivt, säger Leif Robertsson i Vässenbo, som visade upp datorgrafik, måleri och skulpturer i sitt hem.

– Jag jobbar mycket med fotografier som jag själv har tagit och arbetar i Photoshop. Det finns oändliga möjligheter, utvecklar han.

Barbara Matzdorf, som visade upp sin keramik i sitt hem, är av samma uppfattning om utvecklingen av arrangemanget.

– Det är jättetrevligt. Igår (läs: i fredags) var alla i Magasinet. Det är en konstnärsbygd, säger hon.

Slipade knivar

Deltagarna i årets utomhusprojekt ”En andra chans” fick stor frihet att tolka temat. Det kan handla om konstverk från huvudsakligen återvunna material eller ett idéverk som skapas av återanvända resurser.

Henrik Helin, som till vardags jobbar med skog och motorsågsutbildning, slipade knivar.

– Vi måste bort från det här med slit och släng. Ta hand om det vi köper och investera i kvalitet, säger han.

I helgen finns en ny chans att se utomhusprojektet ”En andra chans” samt utställningen i Magasin Norsesund.

På lördag inleds höstens säsong av Lördagsmusiken.

Först ut är Karin Klingenstjerna, sång och Lars Moberg, gitarr som framför guldkorn från The Carol King songbook. Konserten är i Equmeniakyrkan i Lerum på lördag.

Lördagen 6 oktober blir det jazz med Stolen Moments, då i Equmeniakyrkan Gråbo.

Höstens sista Lördagsmusiken är 10 november i Equmeniakyrkan Lerum. Där väntar World Musik Culture Club.

Samtliga konserter börjar klockan 15 och har fri entré.

Luften var full av förväntan när Antikrundan kom till Nääs. I den långa kön fanns mängder av hugade som hade kommit för antingen upplevelsen eller för att få sina fina antikviteter värderade.

Det var en härlig stämning på Nääs under inspelningsdagen förra torsdagen. Folk utbytte historier kring saker och upplevelser.

Kön med förhoppningsfulla besökare ringlade långt ut på fälten. Först i kön stod Thomas Olofsson. Han hade med sig en kinesisk skål, två tavlor och askar med tennstickor.

– Vi vet inte var tavlorna kommer ifrån men skålen och tennstickorna kommer från svärmor. Hon fick dem av några hon städade hos, säger han.

Marilyn

Cathrine Skoglund hade en plats längre bak i kön, och hon hade tagit med sig vad hon misstänkte var ett originalfoto på Marilyn Monroe och smycken. Programledaren Anne Lundberg kom förbi hennes sällskap innan sändningen satte igång.

– Roligt. Hon var mest intresserad av smyckena, och sa att hon kommer tillbaka. Det vore kul att få veta värdet på sakerna, säger Cathrine med ett leende.

Experterna tittar på några av sakerna som finns i kön innan inspelning, och en av dem är Bo Knutsson, som har varit antikexpert i programmet sedan 1989.

– Det är ungefär 500 personer i kön, det är bra, summerar han.

Vad hoppas du på att få värdera här?

– Man hoppas alltid på överraskningar, och det vet man att det finns i kassarna, svarar han och pekar med glitter i ögonen mot kön och fortsätter:

– Det är spännande.

Önskade

Antikexperten förklarar att han gärna skulle vilja att någon kom med något från Göteborgs glasbruk, som var igång mellan 1770 och 1800, och som är kända för sitt blåa glas.

– Sedan skulle jag gärna vilja se 1700-talsfajanser från Rörstrand eller Marieberg. Och så hade det varit roligt med Alingsåssilver. Företaget var aktivt från 1700-talet till 1800-talets slut och hade många duktiga mästare, säger han och fortsätter:

– Jag hoppas också att få se något med anknytning till Nääs slott, det är alltid spännande att få titta på något som kommer från inspelningsplatsen. Det har sålts saker från slottet genom årens gång och det finns dessutom målningar härifrån av skickliga konstnärer.

Tavla

Han får syn på ett par i kön och säger:

– Det var en spännande ram vad är det ni har med er?

Paret, Håkan och Marianne Johansson, visar sin tavla, som de har fått av Håkans faster som i sin tur fick den av en patient på ett äldreboende i USA som hon arbetade på.

– Mmmmhm, säger Bo Knutsson, den tittar vi närmare på senare.

Inspelningen från Nääs kommer att resultera i två tv-program som sänds i början av 2019 i SVT1.

En prognos på nästan dubbelt så många utgivna böcker 2018 och större monter med fler författare på den stundande bokmässan i Göteborg. Idus förlag växer så att det knakar, men målet är att behålla en familjär känsla.

En liten modell av kartong och papper visar hur Idus förlags monter ska se ut på bokmässan, som pågår under nästa veckoslut. Men det är också det enda synliga tecknet på att årets stora höjdpunkt väntar runt hörnet. Skillnaden är stor jämfört med tidigare år då travar med bokhögar fyllt förlagets kontor i Lerum.

Anledningen är ett avgörande beslut som företagets vd Ulrika Slottner fattade i slutet på förra året. Utmaningen att trolla fram plats och arbetsbördan att ta hand om alla inkommande böcker hade länge varit stor när pallar med 20 000 böcker plötsligt stod på garageuppfarten inför julhandeln.

Det var droppen som fick henne att börja samarbeta med en distributör i Falun.

– Vi kan fortfarande få hjärtklappning när vi hör ”pip pip pip” från sopbilen och tänker på lastbilarna som kom hit, säger hon.

Steget att anlita en distributör har dels frigjort plats som gjort att Ulrika Slottner har kunnat anställa ytterligare en grafiker, dels har det bäddat för möjligheten att ge ut betydligt fler böcker. Tillsammans räknar hon med att hennes två förlag, Idus och Visto, nästan kommer att fördubbla antalet titlar i år jämfört med 2017.

– På hela förra året kom vi ut med 34 böcker via Visto och i år är vi uppe i 43. Idus kom ut med 77 böcker förra året och till och med augusti i år gav vi ut 78 böcker och då kommer det mycket till julhandeln, säger Ulrika Slottner.

På bokmässan kommer man för första gången att ha över 100 författare och illustratörer på plats och montern blir rymligare och flyttar till den större b-hallen.

– Vi hoppas att det blir fler besökare än förra året och framför allt är det roligt att träffa alla våra författare, det är det absolut viktigaste, säger Ulrika Slottner.

Bland personerna som finns möjlighet att träffa hos förlaget finns Sune-författaren Anders Jacobsson och duon Jeanette Bergenstav/Nina Roegner som skrivit en bok om hundtricks. Jeanette tar dessutom med sig sina framgångsrika agilityhundar Gizmo och Kipper. För monterns mest udda inslag står romanförfattaren Rose Tillberg Mattsson.

– Vi brukar alltid fråga om det finns någon som kan bidra med något speciellt och det visade sig att hon kan buktala, så hon kommer dit med sina docka.

Idus förlag har som nisch att ge ut personliga skildringar om tuffa ämnen och en bok som i år berört många av medarbetarna till tårar är Värdet av en kram, som handlar om sjuårige William Fyhr som kämpar mot leukemi. Han har skrivit den självbiografiska boken tillsammans med sin mamma Sandra, som kommer till mässan.

– Hans vishetsord borde alla läsa och han är ett föredöme för andra.

Att känna mycket för både författarna och böckerna är nyckeln för Ulrika Slottner, som efter att ha skrivit en egen bok 2010 mer eller mindre kastade sig in i branschen genom att starta eget förlag året efter. Strategin har varit att inte följa i de etablerade förlagens spår utan att bryta mot traditioner.

– Jag får ofta höra att ”så där kan man väl inte göra?” och jag kämpar fortfarande med självförtroendet, men jag brukar tänka att ”det kan jag väl visst, jag bestämmer själv”. Vi har hittat vårt sätt att jobba.
– Till exempel är det personliga brevet lika viktigt som manus eftersom vi vill ha en nära relation till våra författare.

Därmed vill Ulrika Slottner heller inte att förlaget växer sig för stort.

– Jag känner alltid att det är lagom. Nu får det inte plats fler här, jag har mer än 400 författare på lönelistan och jag vill lära känna alla människor.

Ett brett höstprogram väntar den kulturintresserade. Bland mycket annat kommer Flodabördiga Åsa Fång tillbaka tillsammans med Christopher Wollter i föreställningen Brel möter Piaf, men redan på torsdag kommer Masthuggsteatern till Dergården.

Något som den nya kultursamordnaren Sofie Pheiffer Rittfeldt gärna lyfter fram är just teaterföreställningar, varav den första är redan nästa torsdag. På besök till Dergårdsteatern kommer Masthuggsteatern som bjuder på komedi om lögner och bluffar.
– De har under många år spelat teater om lögnen och vänder sig hela tiden mot olika åldersgrupper. Nu är det en föreställning för vuxna. De är jätteduktiga och jag rekommenderar dem verkligen, säger hon.
– Det känns jätteroligt att Masthuggsteatern gästspelar här i Lerum. Föreställningen, och även publiken, kommer befinna sig uppe på scenen. Vi bygger upp tillfälliga publikplatser så att publiken kan komma riktigt nära skådespelarna.

Den nya kultursamordnaren passar också på att slå ett slag för Riksteatern, som har en mängd fina föreställningar att erbjuda för sina medlemmar.
– Om någon vill starta upp en lokalavdelning öppnar sig en helt ny dörr i teatervärlden.
– Det hade varit väldigt roligt om någon vill ta tag i detta och jag stöttar gärna.

Sofie Pheiffer Rittfeldt har haft tjänsten som kultursamordnare i Lerums kommun på heltid sedan den 1 juni, men har haft det som yrke de senaste 20 åren. Hon är utbildad konstvetare och har bland annat jobbat på Öckerö och nu senast i Ale kommun.
– Jag bor i Gunnilse och är ofta i Lerums kommun, så när jag såg jobbannonsen blev jag nyfiken. Att vara kultursamordnare är ett brett jobb som passar mig utmärkt då jag har ett stort kulturintresse och tycker väldigt mycket om konst i alla de former.

Hon säger att hon är imponerad över hur stort engagemang som finns i kommunen och tycker att bredden är viktig.
– På gång inom en snar framtid är att vi ska köpa in stora konstverk till bland annat den nya idrottshallen och till Resecentret.
– Det känns spännande att få köpa in detta och det är riktigt roligt att det händer någonting i den offentliga miljön.
Nu finns den nya kulturkalendern ute, som Sofie varit med och utformat. Hon är väldigt positiv över vad som händer de kommande månaderna och att så många föreningar finns representerade i kalendern.
– Hösten är späckad av roliga grejer, inte minst fina konstutställningar och så har biblioteken en mängd föreläsningar. Jag tycker man kan gå på de olika föreläsningarna även om man inte vet så mycket om talaren. Många av dem som kommer hit är väldigt spännande.

Biblioteket startar en ny grupp med läsning som utgångspunkt för utveckling och läkande. Tanken är att deltagarna ska komma sig själva och varandra närmare med hjälp av gemensamma läsupplevelser och delade upplevelser.

Nu har ett gäng Lerumsbor möjligheten att utveckla sig själva genom det skrivna ordet. Det är Lerums bibliotek som startar den relativt nya formen av litteraturterapi, biblioterapi, den här hösten. Gruppen, som kommer bestå av åtta personer, ska träffas varannan onsdag förmiddag vid totalt sex tillfällen med start den 3 oktober. Några personer har anmält intresse men det finns fortfarande lediga platser.

Självvalt

Den första boken är Anna Fredrikssons Mellan himmel och hav, vilken nästa bok blir ska gruppen komma fram till gemensamt. Exempel på frågor som tas upp är stress, åldrande, våga ta plats, separationer samt sorg och saknad. Ledare är Liv Örneryd och Annika Österberg.

– När man sätter ord på tankar och känslor sker det något i en och gruppdynamiken ger en ytterligare dimension, förklarar Liv, bibliotekarie och socialpsykolog.

– Men det finns inga krav på hur mycket man måste dela med sig av, varje deltagare väljer själva vad och hur mycket de vill ta upp, tillägger Annika, bibliotekarie.

Exakt vad gruppen kommer att diskutera är inte bestämt ännu, det kommer att utkristalliseras tillsammans med deltagarna.

Fördjupning

Biblioterapi är en slags fördjupad bokcirkel. Metoden är helt ny på Lerums bibliotek och ganska ny i Sverige, medan den är mer utbredd i Finland, Storbritannien och USA.

– De flesta av oss har läst en bok som har påverkat oss, den kan ha hjälpt till med svåra val eller fått oss att reflektera över vår egen tillvaro. Och det är så biblioterapi fungerar, man läser en bok och diskuterar frågor som till exempel vad får den här boken dig att känna, säger Liv.

Vad är syftet?

– Att deltagarna ska få chans att reflektera över sitt liv och sin tillvaro, en fördjupad självinsikt, svarar Liv.

Cirkelledarna förklarar att en annan viktig aspekt är att lyfta litteraturens betydelse för människor.

Hur känns det inför starten?

– Jätteroligt, svarar Liv.

– Spännande, det är något helt nytt för mig, tillägger Annika.

Även om biblioterapi inte är starkt utbrett i Sverige är det några orter som har haft den här typen av läsecirklar, det har funnits i bland annat Norrköping och Alingsås. Biblioterapi är också på gång på flera olika håll i landet.

Det var Liv som höll i cirkeln i Alingsås:

– Det var en väldigt dynamisk grupp som diskuterade många viktiga frågor. Utvecklande, slår hon fast med ett leende.

Bibliotekarie Heidi Carlsson Asplund har åter blivit prisad för sina insatser i sitt arbete.
Den här gången har hon fått Bengt Hjelmqvists pris.
Priset instiftades 1964 och delas årligen ut för framstående insatser på folkbiblioteksområdet. Priset är döpt efter biblioteksideologen och humanisten Bengt Hjelmqvist. Vinnaren får ta emot ett diplom och ett stipendium på 25 000 kronor.

Hur känns det att få priset och hur reagerade du?
– Det var en stor överraskning, oerhörd glädje, hedrad över detta enormt fina pris. Jag fick veta det per telefon när jag var och handlade. Jag ropade rätt ut och tårarna kom av glädje.

Vad betyder det för dig?
– Det betyder oerhört mycket. Jag är väldigt glad över att tillgänglighetsområdet uppmärksammas i flödet av alla andra verksamheter inom biblioteken nationellt och internationellt. Är så stolt över motiveringen.

Vad driver dig i ditt arbete?
– Jag drivs av en önskan att alla människor ska upptäcka bibliotekets möjligheter just för dem. Jag är övertygad om att biblioteket kan göra skillnad. Att alla skall få möjlighet att läsa samma bok, men i ett format som passar den enskilde. Vanlig bok, storstil, talbok, ljudbok eller lättläst spelar ingen roll bara alla är inkluderade och kan delta i samtalet på lika villkor. Det är ett jämlikt och demokratiskt samhälle.
– Kontakten och samarbetet med våra låntagare/besökare som använder biblioteket har varit en stor drivkraft livet igenom. Vad kan vi lära av varandra? Vad vill medborgarna med sitt bibliotek? Man vill och behöver olika beroenden på var i livet man befinner sig. Barn- unga, unga vuxna, den åldrande människan, personer med funktionsnedsättning och allt däremellan måste få sin egen ”specialist” som bevakar och vårdar. Arbetet med det här har varit mitt driv.

Vilka frågor är viktigast på ditt jobb just nu?
– Hjälp, det är många frågor som är viktiga just nu. Men om jag väljer en så kanske det är att arbeta för det ”dyslexivänliga biblioteket”. Jag träffar i mitt arbete med registrering av appen Legimus, det vill säga talböcker, många personer med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi som verkligen kämpar dagligen med att hantera sina läs och skrivsvårigheter. Hur kan biblioteket förbättra för dem?
– Hela  samhället går ut på skriven text. Vad behöver vi göra? Informera om bibliotekets utbud och tjänster för just personer med läshinder är viktigt så klart. Men hur ser vår egna texter ut på affischer och broschyrer på webben. Kan vi göra på annat sätt? Hur hittar man i våra hyllor? Det finns mycket att göra. Detta är bara några exempel. Vi har ett dyslexiråd till hjälp.

– Jag är också engagerad i internationella organisationen IFLA och är medlem i Library Services to People with Special Need Section sedan 6 år tillbaka. Detta ligger mig varmt om hjärtat. Jag föreläste nu senast i augusti i Kulala Lumpur om hur vi arbetar med dyslexi på biblioteket i Lerum.

Du startade upp föreläsningen Vad gör din granne? Varför och hur har mötena varit?
– Jag började fundera över vad vi egentligen vet om våra grannar? Kanske har de något spännande eller intressant att berätta om sin vardag. Visst är det roligt att få veta lite om varandra. Och visst är det roligt som föreläsare att få berätta om sitt yrke eller intresse, att få en egen stund och att bli lyssnad på.
– Föreläsarna bidrar på detta sätt till stärkt gemenskap i lokalsamhället och de som lyssnar är oerhört uppskattande och intresserade. Det finns många spännande människor med sin historia och sin kunskap i Sjövik.
– Vi har haft så många fantastiska kvällar på biblioteket med så många underbara föreläsare. Det är nästan alltid fullsatt. Vem har jag missat? Hör av dig!
Kan nämnas att ingen får betalt.
Ann-Charlotte Edgar
ann-charlotte.edgar @lerumstidning.com

På fredag blir det vernissage för Konstrikets årliga konstrunda på Partille herrgård, även kallat slottet i folkmun.
Under helgen har sedan 73 konstnärer i fem kommuner, varav 25 från Lerums kommun, öppet hus i sina ateljéer och verkstäder.

– Vernissagen är väldigt trevlig och det är kul att träffa de andra konstnärerna, konstaterar Liane Leinsdorff, som är en av sju i AteljE 20, som håller till i Gamla kontoret i Tollered.
– Några av oss kommer att vara på slottet under delar av tiden för att vakta tavlorna.

Konstriket startade 2012 och har sedan dess årligen stått bakom konstrundan. I Tingshuset finns Sten-Åke Lundqvist, i Konstfabriken Hedefors bruk ställer en handfull konstnärer ut, dryga tio personer öppnar upp sina hem och så de sju kvinnorna i AteljE 20.
– Vi började med att måla för Kent Larsson nere på Nääs, men har funnits i den här ateljén de senaste fem åren, berättar Lena Magnusson.
– Det är trevligt att måla tillsammans och vi är duktiga på att ge varandra kritik. Fastnar man i sitt måleri är det alltid någon som kan komma med förslag hur man ska gå vidare.

Vännerna i AteljE 20 ser bara fördelar med att stå under samma tak. De säger att de inspirerar varandra, men också gör saker tillsammans. Bland annat åker de och tittar på utställningar och senast i augusti var de i Stockholm.
– Så åker vi på målarresor varje vår, men vår stadiga träff är på tisdagar, berättar Birgitta Olsson.
– Ibland går vi ut och målar i den fina naturen, som finns här.
Kvinnorna i AteljE 20 berättar att de alla har olika stilar och uttrycken i målningarna är många.
– Det är lustigt att vi efter alla dessa år behåller vår egen stil och inte tar efter någon annan, säger Liane Leinsdorff.
– Vi inspireras naturligtvis av varandra, men behåller vår egen stil.

På tisdagsmötena ger medlemmarna sig själva uppgifter. Det kan vara att göra en målning med vänster hand eller bara få använda tre färger. Vid några tillfällen har de ställt upp ett stort staffli och turats om att gå bakom för att sätta sin prägel på det vita pappret.
– Det kan bli alldeles fantastiskt, konstaterar Cecilia Lind Larsson.

De fem som möter upp i sin ateljé säger att de alltid ser fram mot timmarna tillsammans och att de blir väldigt produktiva när de träffas. Det finns ju ingenting annat som pockar på deras uppmärksamhet.
– Det är alltid mysigt att komma hit och träffas, konstaterar Lena Magnusson, men fortsätter:
– Ibland tar jag mig hit vid en annan tid än på tisdagen. Det kan vara skönt att vara ensam också.
Om några dagar är det alltså dags för alla 73 konstnärerna att visa upp sina verk i de fem konstkommunerna Lerum, Partille, Härryda, Mölndal och Alingsås. Under fredagens vernissagen på herrgården i Partille finns samtliga konstnärer på plats med ett av sina verk. De kan sedan beskådas under helgens två dagar. Konstnärerna arbetar inom en rad olika områden som måleri, textil, skulptur, smide, smyckekonst, glas, keramik och fotografi.

Kyrkoherde emeritus Daniel Sandén är redaktör för en nyutgiven bok om Aspenäs kyrka, där Gert Andersson stått för grafiken. Den lättlästa boken innehåller fyra prästers betraktelser, bakgrund om kyrkan och dess verksamheter. Ögat får också sitt genom textilkonstnären Gunilla Sjögrens fantastiska verk.

– Tavlorna som hänger i kyrksalen, som Gunilla tillverkat, är helt fantastiska och tittar man noga på silkestrådarna ser man vilket arbete som ligger bakom. De har en otrolig lyster, konstaterar Daniel Sandén.
– Det var främst konsten jag ville lyfta fram i den här boken.

Den lilla hemtrevliga kyrkan vid Aspens strand pryds av väldigt mycket fin konst. Redan då kyrkan byggdes skapade Tullan Fink ett litet fönster i glasmosaik, som föreställer de visa jungfruarna med brinnande lampor. Konstverket är en gåva från Ingrid Bergman och Lars Schmidt.
Textilkonstnären Inga-Karin Jonson har skapat en textil bild i batik, som föreställer hur Jesus bärs fram i Jerusalem av Josef och Maria. Den bilden hänger idag i den nybyggda sakristian.
Men det är textilkonstnären Gunilla Sjögren som på ett avgörande sätt präglat kyrkorummet med 16 bilder från Nya Testamentet och även de fyra kyrkoårstavlorna i de liturgiska färgerna vitt, rött, grönt och violett. Önskemålet var att bilderna skulle vara tydliga i sitt budskap.
– Hennes tavlor har en väldigt fin lyster genom ett otroligt arbete med silvertrådarna, konstaterar Sandén.

Aspenäs kyrka invigdes den 9 september 1966, så när den för två år sedan fyllde 50 år fick församlingen en donation så att boken kunde göras. Förutom konsten i kyrkan lyfts de olika verksamheterna fram och fyra präster som verkat genom åren berättar personligt om sin tid i kyrkan.
Aspenäs kyrka var tidigare en Konsumbutik, men idag är byggnadens livsmedel brödet och vinet, som man får gratis.
– För en tid sedan sa en kvinna till mig att hon sålt livsmedel där jag predikar och sålt mjukglass där dopfunten står, berättar Daniel Sandén.

Lerumsbygden har rötter i medeltiden men den villa- stad som växte upp vid Aspens östra strand skapades under 1900-talets fyra första årtionden. Många göteborgare som uppskattade skog och insjönatur flyttade till Aspenäs.
När biskop Giertz 1950 besökte Lerum konstaterade han att det vore önskvärt med en småkyrka i det snabbt växande Aspenäs. I samband med detta spreds ett rykte som sa att Konsumbutik på Strandvägen skulle säljas och i maj 1963 beslöt stiftelsen om köp av tomt och fastighet.
Kommunister Gilbert Weibull i Lerums församling var eldsjälen bakom Aspenäs kyrka och den som drog i många trådar.
Under arbetets gång att renovera huset var det många Aspenäsbor som skänkte gåvor för att pryda kyrkan. Den 9 september 1966 invigde biskop Giertz byggnaden.

Det är Torsten Andersson, som i stor generositet och kärlek till Aspenäs kyrka, testamenterade de medel som gjorde att boken kunde göras.