Det var en lyckträff av arrangörerna av Nationaldagen i Lerum att bjuda in filmaren Ahang Bashi som talare. Hon höll ett starkt tal om hur det har präglat henne att komma till Sverige och Lerum som flykting, och manade alla kommunbor till solidaritet.

Efter talet kom det fram många som ville hylla talaren – hennes ord hade berört.

Ahang Bashi är dokumentärfilmare. I den senaste filmen, Skörheten, visar hon sig själv i panikångest och depression men också glädje, och den enorma kärlek som hennes familj och vänner omger henne med. En av de tidigare filmerna utspelar sig på äldreboendet Hedegården i Stenkullen, den heter Paradiset och handlar om Ahangs mormor Simin och svårigheterna att kommunicera utan ett gemensamt språk. Filmerna handlar på olika sätt om migration, Ahang Bashis hjärtefråga.

Nu bor hon i Stockholm men hennes familj finns kvar i Lerums kommun, och därmed är hon här ofta. Rötterna finns i Shiraz i Iran och i Lerum. Hon flydde med sin familj när hon var tre år. Nu ser hon andra som tvingas fly från sina hem, och en del av dem hamnar, likt Ahang, i Lerum. Hon berättar att hon är tacksam över att hennes familj tog beslutet om flykten, för det har gjort henne till den hon är idag. Men hon berättar också om svårigheter som det har inneburit, som att bli kallad svartskalle i skolan.

Hon påpekar att för över hundra år sedan flydde svenskar till Amerika på grund av svåra förhållanden här. Och att det var alla flyktingar som var med och byggde upp Amerika.

– Det bästa jag vet med Sverige är mångfalden, för mig är mångfald rikedom, säger Ahang.

Hon avslutade talet med att uppmana till ett fyrfaldigt leve för solidaritet. Och massan slöt upp.

Nattionaldagsfirandet i Dergårdsparken i Lerum innehöll välkomnande av nya svenskar, tal av Anita Borke, sång av Hannas glada refränger samt musikandakt under ledning av Christine Jidsten.

Det var Lerums Bygdegille och Lerums församling som arrangerade tillställningen.

Till helgen blir det nostalgifestival i Vårgårda med äkta rockabilly.
Samtidigt har Retro Pinup Sweden sin Sverigefinal. En av de elva i tävlingen är Maria Allerdahl alias Hedvig von Hell.

– Mitt namn Hedvig fick jag när min man för några år sedan var kreativ och kom på det. Jag tyckte det var jätttekul så jag har behållit det.
Retro Pinup Sweden är ett nätverk för rockabellas som strävar efter mångfald, både vad det gäller yrke, utseende och ålder. Nyligen ordnades en öppen tävling i att visa upp sig och bli fotograferad och för två veckor sedan blev Maria uttagen.
– Det är lite märkligt för jag har varit kameraskygg i hela mitt liv, men nu är jag med i nätverket sedan september månad.
– Jag tycker bara det är roligt och det ger en guldkant på tillvaron.

Samlar in pengar
Förutom att träffas och ha roligt tillsammans samlar Retro Pinup Sweden in pengar till Willefonden, som vänder sig till barn med odiagnostiserade hjärnsjukdomar och för att bedriva forskning för detta.
– Det går att behandla symtomen, men inte veta grunden till hjärnjukdomen. Vill vill att barn ska få veta varför de successivt blir sämre och sämre.
Den kommande nostalgifestivalen lockar den genuina publiken med rätt kläder och stil och naturligtvis har veteranbilarna en given plats.
– Jag har en Buick från 50-talet och en cadillac från -59.
– Jag bestämde mig för att köpa veteranbilar när jag pluggade till lärare. De här bilarna är äldre och kurvigare än vad jag är. Jag kör dem så mycket som tiden tillåter.

Raggare vid 15 år
Maria Allerdahl, som ursprungligen kommer från Örebro, blev raggare redan som 15-åring och har varit det sedan dess. Hon älskar sina bilar och sin 50-talsstil med röda läppar, lösögonfransar och uppsatta frisyrer.
– Jag ändrar ständigt hårfärg, för jag tycker det är roligt. Det här är min stil till vardags och jag lägger ner en dryg halvtimme på morgonen för att se ut som jag gör.
Maria är lärare i svenska och engelska på Torpskolan, där hon arbetat i två år. Tidigare jobbade hon i Kungälv, vilket passade den bilglada Maria bra.

Stort rockabillyfan
Förutom sina fina bilar är Maria, förstås, ett stort rockabillyfan och musiken är jätteviktig i hennes liv.
– Jag äter mycket musik och skrålar gärna med.
– Jag önskar att jag kunde sjunga, men det är bäst att låta bli.
Som den rockabilla Maria är har hon under åren tatuerat sig vid fyra tillfällen.
– Visst gör det ont, men det är bättre än att gå till tandläkaren.
Till helgen väntar så några intensiva dagar med tjejerna och mycket musik. Och så shopping så klart.
– Jag vill köpa allt som har med nostalgi att göra. Jag kommer nog att komma hem med mer än vad jag egentligen behöver.

Den 8 juni invigdes festivalen West Pride i Göteborg, och även på Lerums bibliotek var det West Pride-program. Biblioteket invigde bland annat sin nya Regnbågshylla.

I Regnbågshyllan finns litteratur av, om och med HBTQ-personer; faktaböcker och skönlitteratur, nya böcker såväl som klassiker (HBTQ står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera).

Det bjöds på bubbel och tilltugg, och bland publiken fanns flera av kommunens politiker. Bibliotekarie Elin Boardy hälsade välkomna och inledningstalade. Hon citerade ur den regionala biblioteksplanen för Västra Götaland, där det bland annat står att ”Nya och gamla biblioteksanvändare har rätt att möta en biblioteksverksamhet som inte diskriminerar någon”.

– Just att visa att biblioteket är till för alla har varit en av bibliotekets riktlinjer i arbetet med att ta fram regnbågshyllan, sa Elin Boardy.

Gårdfeldt gästade

Lars Gårdfeldt, präst, teologie doktor och vice ordförande i West Pride, var kvällens gäst. Han höll ett invigningstal som bland annat handlade om att växa upp som homosexuell i ett Sverige där det enda stället man kunde hitta information om sådana som var som en själv var på biblioteket – i läkarböckerna.

– Men även att läsa något dåligt om sig själv är bättre än att inte kunna läsa någonting alls, sa Lars Gårdfeldt.

Han gratulerade Lerum till att vara tidiga bland Sveriges bibliotek med att ha regnbågshylla, och önskade att den ska bli mycket använd.
Därefter klippte han bandet – regnbågsfärgat förstås – och förklarade Regnbågshyllan invigd, till en fanfar som spelades av Gustav och Emil, två trumpetelever från Kulturskolan.

Efter invigningen höll Lars Gårdfeldt en föreläsning med rubriken ”Det finns väl inga homosexuella på vår lilla skola”, om HBTQ-ungdomars utsatthet och om hur attityder i skolan, bland både elever och skolledning, än idag bidrar till att många unga människor känner sig tvingade att dölja sin sexualitet.

Snart 17-åriga Erika Saar är en av tio som är med och tävlar i riksfinalen Ung kultur möts.
Hennes musikkarriär började med en barngitarr i plast.

– Mitt intresse för musik har alltid funnits och jag var nog bara sju år när jag fick en riktig barngitarr med sex strängar.
– Jag stämde den själv genom att lyssna på ljudet. Det visade sig att jag redan då hade ett utvecklat gehör. Jag tog fram tre ackord, även om jag inte visste vad jag gjorde.
Något år senare började hon spela på allvar och plötsligt hade den självlärda Erika gjort en låt.
– Jag var åtta år och jättenöjd för att det lät som en riktig låt. Idag tycker jag den är gullig och kan kanske utveckla den vidare.
Erika är glad att hon är självlärd och har aldrig varit intresserad av att ta lektioner, utan börjat sin musikaliska karriär från början.

Gitarren kommer först
Gitarren är hennes första instrument, men det finns också ett piano hemma i rummet.
– Jag spelar gitarr varje dag för att det är kul och har många låtidéer och många texter som inte är färdiga. Tror jag har fem stycken som är klara.
– Jag har spelat in mina låtar i många år och nu går jag tillbaka och rensar det jag inte är nöjd med.
Erikas texter bygger främst på självupplevda händelser ur hennes eget perspektiv eller från någon annans. Mycket handlar om känslor.
– Jag får inspiration från vardagen och att skriva blir lite av att bearbeta en händelse. Lite terapi, kan man säga.
– Men musiken och texterna är också en energikälla för mig.
Sitt första framträdande hade hon för drygt ett år sedan, då hon uppträdde på en julavslutning.
– Det gick inte alls bra, och jag var förkyld.
– Nu har jag utvecklats och kom med i Lerumshitten för några månader sedan. Jag var en av fem man kunde rösta på. Det var ju en liten bekräftelse på att jag är på rätt väg.

Fick tips om ny tävling
Trots att hon inte vann Lerumshitten fanns det krafter som tipsade henne om att söka till regionsfestivalen i Ung kultur möts.
– Jag är naturligtvis glad för att det gick den vägen. Nu ska jag göra allt för att göra ett bra framträdande i riksfinalen.
Riksfinalen går också i Alingsås den 19 till 22 juni, där tio av 30 bidrag framförs. Det var för några veckor sedan som de 30 uttagna ungdomarna hade sitt framträdande i Alingsås.
– Det gick bättre än väntat och jag hade ju inte stått på scenen så många gånger. Jag var inte alls stressad eller nervös och är väldigt nöjd med att jag kom med till finalen.
I dag går Erika i ettan på Lerums gymnasium, där hon studerar på estetprogrammet med inriktning musik. Vad som händer efter åren i skolan vet hon inte, men vill självklart syssla med musik i någon form.
– Först och främst vill jag se hur långt min egen musik tar mig, men jag är realistisk så jag får ha en plan B.
– Men i första hand vill jag ägna mig åt musik.

Den 12 juni avslutades allsången i det gröna i Dergårdens hembygdspark. Under tre tillfällen, 29 maj, 5 juni och 12 juni, har många kommit för att sjunga tillsammans under trevliga former och under ledning av musikanter från Nääs dragspelsklubb.

Konst i kvadrat – det är temat för det öppna konstprojekt som är en del av Norsesundsgruppen Konst & Kulturs årliga konstvandring. Här ges alla som är sugna på att skapa möjligheten att bidra till konstrundan.

Det återkommande konstprojektet i Norsesunds natur, som alltså är en del av konstvandringen som äger rum i september, är öppet för alla som vill delta. Hittills har arrangören Norsesundsgruppen Natur & Kultur fått in runt femton anmälningar från människor som vill delta i projektet, som i år har temat Konst i kvadrat.

Från barn till konstnärer

– Vi ser gärna femton till som vill delta! De som har anmält sig hittills är allt från förskolebarn till erfarna konstnärer, men den stora gruppen är återkommande konstamatörer som deltagit tidigare, säger Leon Lewandowski från Norsesundsgruppen Konst & Kultur.

Fyrkantigt tema

Det är fritt för deltagarna att själva tolka och forma temat, välja material och gestaltningsteknik. Grundförutsättningen är att varje konstverk ska vara kvadratisk och minst 1 x 1 meter, eller motsvara en kub på minst 1 x 1 x 1 meter. Verken kommer att placeras i naturen längs konstvandringslederna.

– Det är aldrig bra med helt fria händer, man måste ha några utmaningar, säger Leon Lewandowski, om att det fria temat ändå innehåller vissa ramar.

Anmälan är öppen till och med den 27 juni, och verken ska vara klara i augusti.

– De som är med i projektgruppen ställer upp och coachar och för en dialog om vad som går att göra. Det öppnas möjligheter när man är flera som tänker! Kanske kan vi även bidra med lite material, säger Leon Lewandowski.

Det ser ut som att det trots allt blir en midsommar utan regn. Runt om i kommunen finns det flera firanden att välja emellan.

Nääs

Meteorologer har under hela veckan rapporterat om osäkra väderprognoser, men enligt flera vädersajter tycks det kunna bli ett varmt midsommarfirande utan regn. Lerumsbon Bo Sundstrand, som har en egen väderstation och driver sajten Vädret i Lerum rapporterar följande: ”Övervägande molnigt under morgonen som övergår till delvis till mestadels sol under eftermiddagen… Maximum: 25°”

På Nääs hålls traditionsenligt Västsveriges största midsommarfirande. Precis som förra året inleds det hela klockan nio då lövningen av midsommarstången sker. Sedan reses stången klockan 17 och efter det följer sång och dans.

I Lekhuset blir det därefter gammaldans, gillesdans och polskor och vid 23.30 väntar fackeldans. På midsommardagen fortsätter firandet med bondbröllop, dansuppvisning och Nääsmarsch.

Hembygdsstugan i Gråbo

Precis som tidigare år anordnas också midsommarfirande i Gråbo av Lekstorps IF. Mellan klockan 12 och 16 pågår festligheterna vid hembygdstugan vid Hjällnäs Mo. Det blir bland annat dans kring midsommarstången och dansuppvisning av Stora Lundby Folkdansgille.

Sjöviks torg

På Bohlins torg i Sjövik firas midsommarafton mellan klockan 13 och 15 på dagen. Inte helt oväntat blir det dans kring stången men det blir också fikaförsäljning, lotterier samt fiskdamm för de minsta.

Dragspel i Stenkullen

På idrottsplatsen i Stenkullen anordnar Stenkullen Goik sitt årliga midsommarfirande. Från klockan ett till klockan tre pågår festligheterna där det blir dragspel, lotterier och grillat.

Åparken

Aspenäs villaägarförening tar i rejält på sitt midsommarfirande som hålls i Åparken i Lerum. Förutom den givna dansen kring stången blir nämligen även dragkamp. Stången reser de redan klockan 9 på morgonen men själva firandet kommer igång först vid 15 på eftermiddagen. Bullar och saft till barnen.

Henrik Kjellberg
Daniel Elfvelin

I lördags släppte Lerumsartisten Isak Rizell sin nya singel Angel.
Nu har han siktet inställt på USA.

20-årige Lerumsartisten Isak Rizell släppte i lördags sin nya singel Angel. Poplåten finns nu tillgänlig på alla större musiktjänster.

– Det började med att jag satt i min källare och experimenterade med lite nya ljud i min studio. Sen kom min kompis Samuel Nordbring och sa att ”det här är ju skitbra, den borde du fortsätta med”, så jag skrev klart låten, producerade den, skapade alla ljud och spelade in sången i studion.

Låten har mastrats och mixats av Gustav Efraimsson och Henrik Jonsson, som tidigare jobbat med namnkunniga artister som bland andra Abba, Kygo, Laleh och Robyn.

Medverkar på singeln gör även Samuel Nordbring på gitarr, August Svärdström på trummor och Gabriel Cederborg som körar.

Spelar live

Den 6 juli spelar Isak live i Nimbuskyrkan på Öckerö. Med sig på konserten har han ett fullt band och även två dansare.

– Jag är uppvuxen i kyrkan och det är en stor konferens på Höno och Öckerö där mycket kyrkfolk brukar träffas. Då brukar alla ungdomar hänga där mitt i natten så vi drar en spelning där.

Trots att singeln bara funnits ute i några dagar har Isak redan fått fin respons på den.

– Jag har fått en del fina sms och medddelanden på Facebook, och en som jag träffade på väg från jobbet sa att låten var grym.

Målet med singeln är ett manegment- och skivbolagskontrakt, och att nå ut till fler, berättar Isak.

Ny utbildning

Nästa mål för honom är att komma in på en tvåårig utbildning på musikproduktionsskolan Musikmakarna i Örnsköldsvik. Drömmen i framtiden är att kunna leva på musiken och att flytta till USA.

– Drömmen är att pendla mellan Los Angeles och Stockholm. Man måste drömma, men vi får se vad som blir verklighet.

Under hösten 2014 och våren 2015 studerade han vid Berklee college of music i Boston.

– Jag kom in där med ett stipendium. Det var ett fantastiskt år, jag har aldrig träffat så duktiga musiker och fick fantastiska vänner för livet.

Hans sånglärare på Berklee, Linda Balliro, är upplärd av Seth Riggs som var sångpedagog åt bland andra Michael Jackson. Och det var framför allt sången som Isak utvecklade under sin tid i USA.

– Hon var en fantastisk sånglärare och jag fick en helt ny röst.

Lerumsbon Marie de Verdier Persson, som driver en fotostudio i Alingsås, finns nu representerad på hundarnas eget konstgalleri i London med sitt porträtt på den franska bulldoggen Askur.

Brittiska Kennelklubbens Dog Photographer of the Year firar i år tioårsjubileum. Det är världens största tävling inom hundfotografering, med närmare 13 000 bidrag från över 90 olika länder.

Hedersomnämnande för sitt porträtt

I år har Marie de Verdier Persson lyckats knipa hedersomnämnandet i porträttkategorin genom sitt sätt att fånga hunden Askur. Hennes bild kommer nu visas tillsammans med 30-talet andra i Brittiska Kennelklubbens konstgalleri i London under perioden 28 juni-12 september.

”Känns jättehäftigt”

– Jag fick nys om tävlingen av en slump och hade en bra hundbild som jag bestämde mig för att skicka in. Då insåg jag inte vilken stor konkurrens det var, så det här känns jättehäftigt!, säger Marie de Verdier Persson.

Vad är utmaningen med att fotografera djur?

– Det är egentligen samma sak som när man fotograferar människor – att få en kontakt så att det blir ett ömsesidigt utbyte. Det får inte bara bli ett dokumenterande, utan det är viktigt att personligheten kommer fram. Det är verkligen en utmaning, men jag tycker jag har lyckats ganska bra. Askur är väldigt närvarande i bilden.

Ett sätt att utvecklas

Marie har även tidigare tävlat med sina bilder, bland annat i SM i porträttfoto.

– Det är kul att få se hur andra uppfattar ens bilder. Som i SM, där är det meriterade fotografer som är domare. Man får bra feedback, så det är ett sätt att utvecklas. Sedan kan det också sporra en att hitta på nya saker.

I söndags ljöd nostalgiska toner ut över fälten på Nääs.
Det var rockfest. Och på scen stod Cadillac Band med musikaliska storheter som W.S Holland, trummis i Johnny Cash band, Ebbot Lundberg och Alicia Helgesson.

Rockkvällen skulle ha ägt rum på Lilla Ön i Floda men flyttades till Lekhuset på grund av vädret.

Arrangören TCB House of Musik hade satt ihop ett fullspäckat schema. Rockabillybandet Revival inledde kvällen. Sedan gjorde Rockfolket ett uppskattat framträdande. Bandet, som var som störst på 1970-talet, blandar musik och humor i sina uppträdanden.

Sedan var det dags för dragplåstret Cadillac Band, som bland annat består av de lokala musikerna Ulf Nilsson och Janne Lucas Persson. Repertoaren består av låtar av bland andra Elvis Presley, Carl Perkins, Roy Orbison och Johnny Cash.

Publiken fick också se Ebbot Lundberg, känd från Soundtrack of our life och tvprogrammet Så mycket bättre, när han framträdde med bandet.

Internationella

Cadillac Band har inte bara uppträtt med nationella storheter utan även internationella. De har turnerat med en rad amerikanare med tung 50-talsförankring, som DJ Fontana, Elvis Presleys trummis, BB Cunningham, som spelade keyboard med Jerry Lee Lewis, och James Burton, som har spelat med bland andra Elvis och Jerry Lee Lewis. Nu hade Ulf Nilsson lyckats locka hit W.S Holland, trummis som även han har spelat med Elvis Presley, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins. Mest känd är han nog dock för att ha spelat i Johnny Cash komband Tennesse Three sedan 1960-talet.

Han gjorde ett bejublat inhopp med ett långt solo i Lekhuset.

Hur lyckades du få hit honom?

– Jag har träffat honom när vi har haft spelningar i USA och vid något tillfälle frågade han om han kunde få komma hit och spela. Nu blev det tillfälle, så jag ringde och frågade och han tackade ja. Väldigt roligt, säger Ulf Nilsson, Cadillac Band.

Ikväll, onsdag, finns det en ny chans att träffa W.S Holland. Han kommer nämligen att berätta om sitt liv som musiker i Elvismuseet, en kopia av Elvis barndomshem, på Lilla Ön i Floda.

Hur summerar du kvällens arrangemang?

– Häftigt och kul. Vi höll på från 18 till 22, och publiken kom igång ordentligt i slutet av kvällen, svarar Ulf Nilsson.

Vad var bäst på spelningen?

– Det allra bästa var helheten.

– Vi hade en rolig blandning med folk som sjöng med oss, allt från mannen som hade skrivit visan om Sävelången till Saxdals-Elvis, som åkte ända från Dalarna för att sjunga en enda sång. Sedan hade vi Alicia Helgesson, som sjöng med oss för första gången för tio år sedan, och 16-åriga Rebecka Karlsson, som också har en fantastisk röst.

Något annat du vill säga?

– Tack till publiken, det är de som gör att det blir så bra.

Toppnamn som Weeping Willows, Gabriel Kelley och Lillasyster gästar Tollered i augusti.
Då är det nämligen dags för den fösta Gretafestivalen.

Festivalen sker under en dag, den 9 augusti, och det kommer att bli en rad akter på två olika scener, dansbanan och Smedjan. Ingen av spelningarna krockar dock, så den som vill se alla band har möjlighet att göra detta.

Det kommer att bli uppträdanden för både barn och vuxna. Barnuppträdandena sker dagtid, även här har arrangörerna lockat hit toppnamn som Häjkon Bäjkon. På eftermiddagen och kvällen blir det dags för bland annat Weeping Willows, Gabriel Kelley och Maud Lindström.

Varför på en tisdag?

– Magnus Carlsson, som sjunger i Weeping Willows, hörde av sig och frågade om det fanns någon vacker plats att spela på i Alingsåsområdet just det datumet. Han frågade om Gräfsnäs, men jag sa att det finns en fin dansbana i Tollered och lyckades få honom att vilja spela här.

– Det känns som att Weeping Willows kommer att passa in väldigt bra i Tollered, både dansbanan och bandet andas lite gammalt – på ett bra sätt, säger Simon Ljungman med ett leende.

Först av flera

Det var där bollen till det som kom att bli Gretafestivalen kom i rullning. Det blir med all sannolikhet den första i en lång rad festivaler i bruksorten.

– Vi har redan börjat planera för nästa års festival, den kommer att hålla på under två dagar, säger Simon Ljungman.

Han bor i Tollered och är själv känd musiker som spelar med Augustifamiljen och Håkan Hellström. Tolleredsbon uppträder på festivalen med punkbandet Staten som han har tillsammans med sina syskon Tobias, Helena och Nils.

Samtidigt som Simon Ljungman fick igenom att Weeping Willows spelning funderade Cecilia Oldenqvist, Klara Telsgård och Stefan Permanto på idén om en sommarfestival i Tollered.

– Vi slog oss ihop, det kändes ganska snart som att vi ville få med alla som är engagerade här på något hörn. Det är alltid roligare om man är fler, säger Simon Ljungman.

– Det finns en tradition här i Tollered om att skapa saker tillsammans, och vi följer i den banan, tillägger Stefan Permanto.

Bor i Tollered

En annan av arrangörerna är Andreas Bladini, som också kommer att uppträda med sitt band Lillasyster, ett hårdrocksband som bland annat har släppt en cover på Katie Perrys Roar.

Många av banden har någon form av koppling till orten. Så också amerikanska Gabriel Kelley.

– Vi lärde känna varandra under gymnasietiden. Han var utbytesstudent i Sverige, och bodde i Tollered och gick på Lerums Gymnasium under ett år, säger Cecilia Oldenqvist.

Gabriel Kelley, som bland annat har blivit känd för svenska folket efter sin medverkan i svt-produktionen Jills veranda, har uppträtt i Tollered tidigare. Han var första musikern som spelade på Smedjan, en scen som en rad tunga musikernamn har följt efter honom på.

Hur lockar ni hit så bra artister?

– I början jagade vi namn, säger Stefan Permanto.

– Men nu får vi frågor från artister som vill komma hit och spela, de uppskattar lokalen och läget, inflikar Cecilia Oldenqvist.

– Artister som har varit här och spelat har snackat med andra, och så har ryktet om att det är bra att spela här spridit sig, tillägger Simon Ljungman.

Gubbar får vägar

Festivalen har fått sitt namn efter Greta Berg, som bodde på Ekudden och drev spinneriet Nääs Fabriker tillsammans med sin bror Gunnar.

– Vi är väldigt nöjda med vårt namn, konstaterar Simon Ljungman och fortsätter:

– Det var Markus Eriksson, som kan väldigt mycket om Tollereds historia, som kom med förslaget.

Greta Berg hade själv inga barn men hon brukade ge julklappar till alla skolbarn i Tollered på ett uppskattat evenemang i Österlyckan. Många vägar och platser i orten är uppkallade efter personer, men så vitt festivalarrangörerna vet var det inget som var uppkallat efter Greta tidigare.

– Gubbarna fick sina vägar och nu får Greta en festival. Det känns väl bra, jag vet vad jag själv hade valt att få uppkallat efter mig, säger Klara Telsgård med ett skratt.

En personlig utställning om det goda 70-talet visas just nu i Dergårdens hembygdsstuga.
– Det har hänt mycket sedan det årtiondet. Både i heminredning och kläder konstaterar Anita Borke, ordförande i Lerums Bygdegille.

Många av sakerna som ställs ut har Ingela Svärdström som ägare och det var också hon som födde idén om att lyfta fram 70-talet. Tidigare har bland annat 40-talet, 60-talet och årets högtider haft framträdande roller i hembygdshuset.
– Jag tyckte att vi skulle lyfta fram årtiondet innan det blivit för sent och människor gjort sig av med alla sina kläder och prylar, säger Ingela och fortsätter:
– Det har redan hunnit bli lite inne med de här prylarna och jag tror trenden kommer tillbaka.

Besökarna möts i hallen av herrkläder där långa och breda slipsar var på modet. Så även rutiga byxor, farfarströjor, skinnväst och manchesterkavajer.
– Vi har jobbat mycket med utställningen och jag är den som ställer fram medan Ingela designar så det blir snyggt, förklarar Anita Borke.
– Vi har haft väldigt roligt under tiden, men det ska inte bli lika roligt att plocka undan allting.
För kvinnorna var det inne med platåskor, vida byxor och stora smycken.
– Många kvinnokläder var tillverkade i konstfiber, som var lätta att tvätta, men äckliga att ha på sig, säger Anita.
– Mysoveraller var vanliga både bland män och kvinnor och alla hade träskor. De äldre gillade också att gå runt i träningsoveraller.

I hembygdsstugans fönster hänger tidsenliga gardiner. Någon är grön, och gärna i batik, men det mesta går i brunt och orange.
– Taperna skulle gärna vara i dessa färger och många hade stora medaljonger, berättar Anita vidare.
– Mycket i hemmet var tillverkat av damerna som var väldigt flitiga på att handarbeta. De vävde, sydde, virkade och stickade.

På väggarna hänger blomstertavlor av Aimo Nietosvuori, som var en storsäljare och i en bokhylla står finansminister Gunnar Sträng, som Lisa Nilsson skulpterat. Fyndigt nog är han en sparbössa.
På en stol hänger pläden med mormorsrutor, som tillverkades av restgarn.
Även tallrikar och plastbunkar domineras av de bruna och orange färgerna. Glas i alla de former var också inne.
– En bok som fanns i de flesta hem var Vår kokbok, som alla skulle ha.
– En vandring här inne är rena nostalgin, konstaterar Anita, som berättar att stugan redan besökts av många nyfikna.
– Vi har öppet några timmar varje torsdag månaden ut.

Sju år har det tagit. Men nu är det dags. På fredag har filmen om John Hron premiär på flera biografer. Nu ser regissören Jon Pettersson tillbaka på åren med det stora projektet, och bakom hörnet lurar en efterlängtad semester.

– Herregud, vad tiden går. Det har varit ett väldigt speciellt projekt, säger regissören Jon Pettersson.
Det är 21 år sedan fjortonårige John Hron mördades när han försvarade sin kompis mot nynazister vid Ingetorpssjön i Kungälv. En händelse som fick stor uppmärksamhet i Sverige. Då – 1995 – var Jon Pettersson 13 år.
– Jag minns att tiden var så annorlunda då. Det var ju väldigt vanligt att man såg folk med bombarjackor och skinnstövlar. Skinnskallar gick öppet på gatorna. Det var nästan normalt. Det var väldigt modigt av John att stå emot det här, säger han.

Jon Pettersson gick på Alléskolan i Floda och kommer ihåg när de pratade om mordet i klassrummet. När han många år senare skulle påbörja sin första långfilm kom det tillbaka till honom.
– Jag vet inte riktigt varför men helt plötsligt kom jag att tänka på den här händelsen. Den grep ju tag i mig så starkt när jag var ung, och fortsätter också att göra det. Han har verkligen en förmåga att påverka oss, säger han.

Äntligen premiär
Nu är filmen klar. Och det har tagit sju år. På fredag är det galapremiär på Bio Roy i Göteborg. Men filmen visas på flera biografer redan samma dag – bland annat på biograf Vågen i Lerum och på Bergakungen i Göteborg. Men det är inte första gången filmen möter duken.
– Vi hade egentligen premiär förra året på Montreal world film festival i Kanada, säger Jon Pettersson.
Där på den sekelgamla biografen Cinema Imperial med rum för en publik på drygt 800 personer. Och det var nästan fullsatt. Efter första visningen var det flera kanadensare som kom fram till honom med tårar i ögonen, berättar han.
– Jag blev så förvånad. Det är ju en sak när man bor i Sverige och känner till historien, men det finns något internationellt i historien om John Hron. Det är något alla kan känna igen sig i, säger han.

Bakom filmen om John Hron finns inget stort produktionsbolag, förklarar Jon Pettersson. Vad som till en början drev projektet framåt var folkets goda vilja.
– Vi körde crowdfunding där i början. Vi var ute i tv och radio och folk skänkte pengar, så vi fick stöd av allmänheten kan man säga.
När filmen började ta form var det andra som hörde av sig och var intresserade av att stödja projektet. Bland andra Lärarförbundet.
– Det är himla kul. De uppskattar att man uppmärksammar det här med John Hron. Redan nu har skolor börjat boka slutna visningar på biografer, säger han.

Stark händelse
Men filmen är inte bara relevant för skolelever, menar Jon Pettersson. Det är många som fortfarande minns händelsen starkt. Inte minst de som själva hade tonårsbarn vid mordet.
– Det är folk ända upp emot 70 år, och de kan vara lika intresserade av filmen som tonåringar är idag. Och vi som var runt 14 år gamla på den tiden är ju runt 35 år nu. Så det finns ett stort intresse över ett stort åldersspann, säger han.
Platserna för inspelningen har mestadels varit platser som Jon Pettersson själv har en stark koppling till. De har filmat i korridorerna på Alléskolan och på olika platser i Lerum där regissören växte upp. Men en plats är speciell för filmen, menar Jon Pettersson. Och där var det viktigt att vara på den riktiga platsen.
– Sjön. Där mordet ägde rum, säger han.
– Som regissör tyckte jag att det var viktigt för skådespelarna att vara där. Allt blir mycket mer på riktigt då. Det kände man också när man var där.

Först var det tänkt att filmen skulle vara klar 2014. En bedömning som var optimistisk, förklarar regissören. Projektet fördröjdes delvis på grund av pengaproblem och delvis på grund av att Jon Pettersson själv har fått axla olika roller under produktionen. Nu ser han fram emot att axla nya projekt – men först lite välförtjänt vila.
– Nu får jag nog äntligen lite semester efter de här sju åren. Det ska bli skönt, säger han.

I kväll onsdag är det premiärkonsert för Skallsjö sommarorkester i Skallsjö kyrka. Och det utlovas något utöver det vanliga. Efter Floda väntar Vänersborg och Lidköping och därefter tre konserter i Tyskland.
Nu vill ungdomsorkestern spränga gamla föreställningar i luften.

Det kittlar längs ryggraden när portarna öppnas till Skallsjö kyrka i Floda. Det är de sträva stråkarna från Skallsjö sommarorkester som fyller kupolen och tränger in mellan hudcellerna. Vivaldi. Violinisterna Carl Vallin och Sara-Felicia Nyman Stjärnskog får lov att ta en paus från den intensiva repetitionen.
– Första året var det ganska mycket folk från Kallkursen för unga violinister. Men efter det har det tillkommit annat folk. Vänner som känner vänner. Ryktet har verkligen gått, säger Sara-Felicia Nyman Stjärnskog från Skåne.

Orkestern växer
Det är fyra år sedan embryot till den nuvarande sommarorkestern höll sin första konsert i kyrkan i Floda. Sen dess har orkestern vuxit och blivit en turné med allt fler uppträdanden. Carl Vallin från Floda hade funderat på hur han skulle kunna föra samman sina musikvänner till ett gemensamt projekt, och kläckte idén.
– Av slump satt jag på möte med kyrkan för jag kände att jag ville bidra till kyrkmusiken på något sätt. Då kom jag på att på att vi kunde göra en orkester, säger han.

Då var de 15 vänner, idag är de 25. Alla mellan 17 och 22 år gamla, och de flesta studerar på musikhögskolor – Carl Vallin i London och Sara-Felicia Nyman Stjärnskog i Stockholm. Nu har alla samlats från olika delar av Sverige och världen för att bjuda Floda på konsert. Ungdomen och vänskapen är deras styrka, förklarar Sara-Felicia Nyman Stjärnskog. Och självständigheten gör att de kan ta ut svängarna.
– Det blir vildare. Vi behöver ju inte förhålla oss till någon eller tänka på att vi ska öva på en viss grej. Vi kan välja det vi själva tycker är vackert eller mäktigt, säger hon.

Det utlovas liv och eld. Något annat än vad man normalt förknippar med klassisk musik, menar de. Och de är trötta på den gamla bilden av musikstilen – som uppstyrd och tråkig. Carl och Sara-Felicia ifrågasätter varför klassisk musik måste särskiljas från andra musikstilar.
– Vi är precis som hip-hopare som lyssnar på hip-hop eller hårdrockare som lyssnar på hårdrock. Fast vår grej är att vi älskar klassisk musik, säger Carl Vallin.
– Vi är minst lika ohämmade som ett hårdrocksband.

Historiskt arv
Det finns också starka normer inom den klassiska musiken, förklarar de. Något som kanske inte finns på samma sätt i andra musikstilar. Det betraktas som ett historiskt arv, något sofistikerat och nästan heligt som måste spelas på samma sätt om och om igen. Men det viktigaste kan lätt hamna i skymundan, menar de – det är ju fortfarande musik. Det tänker Skallsjö sommarorkester inte glömma bort.
– Klassisk musik är inget museum. Det är inga utdöda dinosaurier. Det lever, och det vill vi visa, säger Carl Vallin.

Spelat annorlunda
– Hade Mozart levt nu hade han spelat det på ett annorlunda sätt än vad han gjorde då. Visst, det finns ett historiskt intresse i att spela det som det en gång spelades. Men jag tycker det är viktigare hur vi känner snarare än hur de kände, säger Carl Vallin.
I kväll väntas det stycken från kompositörer som Kurt Atterberg, Felix Mendelssohn och Béla Bartók. Men det finns också ett egetkomponerat stycke inbakat i konserten, Absurt i G av Anna Ljungberg.
– Det är nästan en symbol för det vi pratat om, säger Sara-Felicia Nyman Stjärnskog och Carl Vallin fyller i:
– Där har vi anammat principer från flera genrer. Verkligen något helt unikt. Ibland låter det som en houselåt och ibland som en folklåt, säger han.

Varför ska man komma på onsdag?
– Kom hit bara så tar vi det därifrån. Vi lovar att det är värt det. De som är här kommer uppleva någonting. De som inte är här kommer missa något. Så enkelt är det, säger Carl Vallin.

Första gången Ebba Tinander stod på scen var hon åtta år. Då visste hon. Nu släpper hon låtar med världsberömda houseartister och skördar internationella framgångar.
Förra veckan invigde hon Gothia Cup för tredje året i rad – men när hon inte står på Ullevi säljer hon korv på Smögen.

– Jag har så sjukt dålig fantasi så de som signade mig kom fram med några namnalternativ. Detta var det bästa, säger Ebba Tinander samtidigt som hon öppnar ett fönster och välter ner en ljushållare.
Idag är Ebba Tinander – som är bättre känd under artistnamnet Envy Monroe – 20 år. Hon har nyligen flyttat från Lerum till en central lägenhet i Alingsås tillsammans med pojkvännen Oskar Sohlberg.
– Det var lite ovant i början liksom, men nu känns det verkligen som att jag är Envy Monroe.

Gitarr på väggen
Klockan är tre på eftermiddagen och julisolen ligger på. Det är varmt. Både ute och inne. På väggen hänger en välanvänd nylonsträngad gitarr och en elbas. Heavy metal-skivorna på hyllan ger en antydan om varför trummispojkvännen fortfarande sover efter nattens gig. Ebba Tinander sopar upp bitarna av ljushållaren med händerna.
– Jag minns första gången jag verkligen stod på scen, säger hon.
– Då gick jag i tvåan. Det var då jag verkligen kände att det var vad jag ville hålla på med. Det var första gången inför en riktig publik.

Några år senare var hon på musikläger för unga artister, Skara music factory, under Bert Karlssons regi. Där spenderade hon två veckor varje sommar i två år. Där fick man lära sig både dansa och sjunga – grunderna man behövde för att bli artist, förklarar hon.
– Det var jättebra. Jag minns också att vi hade sånglektioner med Robin Bengtsson. Det var jättekul för då var man ju lite kär i honom, säger hon och skrattar.

Nästa steg var Lerumstalangen. När Ebba gick i nian kammade hon hem vinsten efter tredje försöket. Sen blev det gymnasiet – men hon hamnade inte rätt från början.
– Jag började teknikprogrammet på Lerums gymnasium först. Men sen insåg jag, varför göra det när jag kan göra något jag verkligen tycker är kul?

Först ville hon byta till Rytmus i Göteborg, berättar hon. Men i slutändan blev det ändå estetprogrammet på Lerums gymnasium. Ett val hon är nöjd med idag.
– Det är jag jätteglad för. Det var verkligen helt grymt. Jag har haft de bästa åren i mitt liv och lärt mig väldigt mycket där, säger hon.

För ett år sedan skrev Ebba Tinander på ett treårigt kontrakt med musikbolaget LMG Outfly. Sen dess har hon släppt tre låtar som blivit spelade på både belgiska housefestivalen Tomorrowland och göteborgska Summerburst. Men störst är hon utomlands, något som också gör framgången svår att smälta, menar hon.
– Hade man släppt en jättehit i Sverige så hade man kanske kunnat ta in det på ett annat sätt. Man fattar inte att man jobbar med världens största DJ:s, säger hon.

Populär i Mexiko
Mest spelas hennes låtar i Mexiko. Men hennes största beundrare är en familj i Brasilien. De har vid två tillfällen skickat gåvor med post till houseartisten.
– Första gången fick jag ett stort gosedjur och en nyckelring. Andra året fick jag en tavla där jag själv var avmålad, säger hon och skrattar.
Just nu är det inte många konserter i Sverige, berättar Ebba Tinander. Förutom Gothia cup-invigningen förra veckan uppträdde hon nyligen på Valand, och för några veckor sedan var hon förband till Miriam Bryant. Men en av sakerna som kändes mest var när hon fick reda på att housegiganten David Guetta hade spelat en av hennes låtar under ett uppträdande.
– Det var ett av de ögonblicken. Det var så himla stort alltså, att David Guetta har hört min röst.

Vill bli polis
När Ebba inte är Envy försöker hon umgås med sin pojkvän Oskar så mycket som möjligt, även om det kan vara en utmaning. Att båda är musiker gör det svårt att hitta tid tillsammans, förklarar hon. Båda har mycket på sina egna håll.
– Man får verkligen ta vara på de stunder man får. Men vi är stolta över varandra och jag tror att det är därför det fungerar, säger Ebba Tinander.
Men än är inte musikintäkterna tillräckliga för att kunna livnära sig helt och hållet på. I våras extrajobbade hon som elevassistent och lärarvikarie och nu i sommar står hon i ett gatukök på Smögen. Till hösten hoppas hon kunna påbörja en ny bana vid sidan av musiken.
– Jag har faktiskt sökt till polishögskolan. Jag vill ju helst jobba med musiken, men det känns bra att ha något att falla tillbaka på, säger hon.

Eftertraktad röst
Det är många DJ:s som hör av sig och vill samarbeta med artisten. Men den stora förhoppningen är att snart kunna stå på egna ben.
– Hittills sjunger jag ju bara som featuring på andras låtar, men jag tror det är en bra början. De flesta, som till exempel Sia och Ellie Goulding, har gått från att vara demosångerskor till att bli soloartister och skriva egna låtar, säger hon.
Och den stora drömmen?
– Jättesvårt. Alltså det är klart jag hade velat bli en ny Beyoncé, men jag tycker det hade vart kul att sjunga körsång bakom henne också. Jag känner att bara jag får göra något med min musik som jag kan leva på. Det är drömmen.

Nu släpper Lerumsbördige författaren Fredrik T Olsson sin nya bok Ett vakande öga.
Boken är en uppföljare till debutromanen Slutet på kedjan, som släpptes 2014.

Fredrik T Olsson är uppvuxen i Floda, och medverkade under sin tid i kommunen i många lokala föreställningar med teatergruppen Suxxé. Redan då började han skriva manus och regissera, och manusförfattandet kom senare att bli hans yrke. LT träffar honom när han är i Lerum för att hälsa på gamla vänner.
Som manusförfattare har han bland annat arbetat med tv-serierna Svensson Svensson och Cleo. De senaste produktionerna han varit delaktig i är Maria Wern och Jordskott.

Romandebuterade 2014
2014 släpptes Fredrik T Olssons debutroman Slutet på kedjan. Boken, som egentligen var tänkt som ett filmmanus, blev en stor framgång.
– Jag hade turen att träffa och bli läst av en agent som heter Jonas Axelsson som har ett långt förflutet i branschen. Han tog med sig min bok till den stora litterära mässan i London våren 2013, och det blev ett rasande intresse.
Innan boken ens hade släppt hade den beställts från 25 länder, och filmrättigheterna köptes av jättebolaget Warner Brothers.
– Det var helt surrealistiskt, säger Fredrik T Olsson.

Någon film har det dock ännu inte blivit av boken, som på engelska fått namnet Chain of events. Men Fredrik T Olsson avslöjar att ett annat bolag nu är intresserat av rättigheterna.
– Just nu är jag hoppfull, men inte på samma ställe som från början, säger han lite kryptiskt.

Ny bok släpps i dag
I dag onsdag släpps uppföljaren till Slutet på kedjan. Boken har fått namnet Ett vakande öga, och utspelar sig tre år före händelserna i debutromanen.
Fredrik T Olsson har jobbat till och från i ett och ett halvt år med den nya boken, och beskriver den som en thriller om bevakningssamhället och framför allt den sårbarhet vårt uppkopplade samhälle innebär för oss.
– I boken sker ett antal elektroniska attacker på samhället i Sverige. Boken börjar med ett stort strömavbrott som vi snart kommer förstå inte är slumpmässigt, utan det ligger någon bakom det, säger han.
I boken får läsaren åter möta kryptologen William Sandberg.
– William Sandberg blir själv gripen av Säpo misstänkt för attackerna och måste hitta ett sätt att rentvå sig själv trots att ingen tror honom.
Även William Sandbergs hustru Christina Sandberg har en central roll i boken.
– Det är de två som i huvudsak driver händelserna framåt. För den som har läst den första boken och vet att Willams dotter Sara spelar en viktig roll i hans liv kan man också veta att hon har en viktig roll även i den här boken.

I dag onsdag släpps boken i Sverige, och även i flera andra länder såsom USA, England, Frankrike, Tyskland och Italien.
Och det kommer att bli fler delar i bokserien, avslöjar Fredrik T Olsson. Under hösten ska han jobba med att skriva manus till en ny kriminalserie. När han sätter igång med nästa del i bokserien är i nuläget oklart.
– På ett sätt har jag redan satt igång, för det snurrar redan tankar i huvudet.

I över 30 år har ungdomar lärt sig att spela folkmusik på somrarna i Sjövik. Årets kurs lockade 63 spelglada.
– Det här är den bästa veckan på hela året, säger Tova Mattisson och får medhåll av kompisen Emma Östan.
Redan 1986 hölls den första kursen i folkmusik på Sjöviksgården, då med en handfull deltagare. Årets kurs lockade rekordmånga, 63 ungdomar mellan 12 och 20 år.
– Det har varit ett jättetryck på platserna och redan efter två veckor var vi fullbokade, berättar Jenny Gustafsson, en av de fem ledarna.
– Folkmusik har blivit attraktivt för ungdomarna och tillväxten är stor.

Spelar på gehör
Jenny har varit lärare för kursen i 13 år och har själv gått där som elev vid tre tillfällen i början av 90-talet.
– Vi lär ut folkmusik från Västergötland och vi spelar på gehör utan noter, förklarar hon
Det är Västergötlands spelmansförbund som tillsammans med Sveriges spelmäns riksförbund arrangerar veckan. Deltagarna är indelade i grupper efter sina förkunskaper och får bland annat lära sig harmonilära och grunderna i improvisation. Varje kväll spelar de tillsammans, samt att det dansas väldigt mycket.
– Musik och dans hör ju ihop och dansen är viktigt för att lära sig taktkänsla, konstaterar Jenny.

Spelar tillsammans
Den som inte haft så långt att åka är Victoria Almhagen från Floda. Det är första gången hon är på lägret, men uppskattar det hon upplevt.
– Det är roligt att spela och väldigt kul att göra det tillsammans, säger hon.
– Jag har spelat fiol sedan jag var väldigt liten.
De flesta på lägret spelar fiol, men även flöjt och banjo hörs under den bara himlen. Jakob Utter är ägare till den irländska banjon.
– Jag är här för fjärde gången och det är så kul att spela med kompisar.
– Till vardags spelar jag hela tiden och jag spelar även fiol, kontrabas och saxofon. Folkmusiken är så äkta.

Den som under den gångna veckan besökte Sjöviksgården möttes av mycket sväng, men också glädje. Ungdomarna samlades i små grupper och spontan musik uppstod.
– Sjövikskursen har för många varit det första mötet med svensk folkmusik och många som gått den har fortsatt att studera folkmusik på musikgymnasier, folkhögskolor, musikskolor och konservatorier, konstaterar Jenny.

Lägerveckan avslutades med en konsert av ungdomarna för släkt och vänner i kapellet vid lägergården. I samband med konserten spelade även Anna Lindblads trio. Anna Lindblad gick på Sjövikskursen i slutet av 90- talet, idag är hon en välrenommerad musiker som håller konserter runt om i världen.

Sommarvärmen gjorde comeback och bidrog till att göra söndagens storkonsert på Nääs till en riktig upplevelse.
Carola och Måns, som backades upp av stjärnskottet Peg Parnevik, visade varför de är två av Sveriges mest populära artister.

Det bådade inte gott inför sommarens stora konsert på Nääs. En störtskur på förmiddagen påminde om det sura höstväder som legat som en våt filt över Västsverige den senaste tiden.
Men sommaren kom tillbaka, och tur var väl det för alla de som kommit till Nääs.
Redan en timme innan den första artisten klev på scen började besökarna att samlas. Med sig hade de filtar och picknick, och många syntes njuta av sensommarvärmen.

Först ut under kvällen var Peg Parnevik, som efter singeldebuten i våras gjort en raketkarriär. Hon medgav från scenen att hon var nervös, men bjöd på ett proffsigt framträdande till stort jubel från den något yngre publiken som samlats framför scenen. Efter den sista egna låten ropades hon in till ett extranummer, som blev en cover på Gyllene Tiders ”När vi två blir en”.

Rutinerade Måns
Därefter intog Måns Zelmerlöw scenen. Måns, som sedan sitt deltagande i Idol 2005 hunnit med såväl musikaler och programledarskap, samt vinster i Eurovision song contest och Let’s Dance. För att nämna något. Och det märks att det är en erfaren artist som möter publiken på Nääs.
– Hej Nääs! Är ni taggade? Det är vi, ikväll är det vår turnéavslutning, sa han från scenen.
Måns Zelmerlöw bjöd på en blandning av snabbare och lugnare låtar. Under hitten Cara Mia, som han tävlade med i Melodifestivalen 2007, fick han hela publiken att hoppa i eufori. Men den som väntade på Eurovisionvinnarlåten Heroes, fick vänta ända till slutet. Stort jubel från publiken givetvis.

Carola i full fart
Sist ut var Carola som öppnade i full fart med Evighet, hennes vinnande bidrag i Melodifestivalen 2006.
Den följdes upp av ”Genom allt” innan den minst sagt rutinerade sångerskan tog till orda.
– Varmt välkomna till den sista akten ikväll. Tack för att ni är kvar. Jag heter Carola och vill bjuda er på mina största hits, sa hon från scenen till stort jubel.
Och visst fick publiken sitt lystmäte, bland annat i form av ett hitmedley och en jazzig version av ”Mickey” som till publikens stora förtjusning mynnade ut i Carolas originalversion från 1982. Om det blev allsång och dansfest i publiken? Jajamän.

Därefter följde en lugnare del av konserten där publiken bland annat bjöds på Carolas version av Ola Salos ”Tell me this night is over” som hon sjöng i Så mycket bättre 2014.

Personlig Carola
Det var en personlig Carola som mötte publiken. Hon skämtade om sin vikt och sin ålder. Och om vädret.
– Jag är lite chockad över att det inte regnar ikväll.
Låtarna blandades med mellansnack, där Carola berättade anekdoter. Bland annat om den duett hon sjöng med Johnny Cash på High Chaparall 1997.
– Innan han gick hem spelade han in en låt som Depeche Mode gjort. Den heter Personal Jesus. Den här är till dig Johnny, sa hon innan hon framförde en egen version av låten.

Barndomsidol
Och för 22-åriga Veronika, som haft Carola som barndomsidol, blev konserten sannolikt ett minne för livet. Hon fick nämligen kliva upp på scenen för att sjunga duett med Carola i Ben E Kings klassiker ”Stand by me”.

Mot slutet av konserten fick Carola åter upp dans-värmen hos publiken med en cover på U2:s ”Pride (in the name of love)” innan det var dags för le grand finale – genombrottslåten ”Främling” från 1983 och Eurovisionvinnaren ”Fångad av en stormvind” från 1991. Carola tackades med kvällens största jubel. Och ja, fläkten var med på Nääs.

Det var tunga namn på lilla Gretafestivalen i Tollered förra tisdagen.
Weeping willows, Lillasyster och Niki and the dove för att nämna några. Nu laddar arrangörerna inför en större satsning nästa år.

– Gretafestivalen är ett resultat av konstnärliga ambitioner som finns i ett och samma hus här i Tollered, säger Simon Ljungman, som spelar gitarr och sjunger i bandet Staten.
Tillsammans med Andreas Bladini, som spelar i bandet Lillasyster, Moa Bladini och Karin Wästlund utgör han kärnan i arrangörsgruppen Gretakollektivet. Och de bor alla i samma hus.
– Högst upp i huset bor en musikalisk allkonstnär, säger Andreas Bladini och ler mot Simon Ljungman.
– Moa är festivalgeneral. Hon trycker ner oss i skorna när vi flummar ut för mycket, fortsätter han.

De hade länge pratat om att anordna en festival i bygden, där bland annat de själva skulle uppträda. Det var först när Magnus Carlson i Weeping willows hörde av sig till Simon Ljungman som det blev slag i saken.
– Då var vi tre band. Sen när vi pratade med andra människor så visade det sig att intresset för att spela här var stort. Då körde vi, säger Simon Ljungman.

Tre blev elva
Tre blev snart till elva – plus två DJ:s. En akt var hemlig fram tills sista stund – Niki and the dove. De spelade på Smedjan vid midnatt.
– Anledningen till att de var hemliga var för att vi inte ville att det skulle bli anstormning där nere. De spelar ju på en stor scen på Way out west, säger Andreas Bladini.

Tillsammans med Gretakollektivet arrangerades festivalen av föreningen Smeden och Spindeln. Även de lokala förmågorna Mats Jansson från Nääs konsthantverk och Markus Eriksson från Peanuts var med.

”Många frivilliga”
– Det är väldigt fint och städat det är jättemånga frivilliga som ställer upp. Många barn hjälper också till, säger Moa Bladini.
Och festivalen blev en succé. På en tisdag. 300 biljetter, och det var slutsålt en vecka innan festivalen. Nu planerar Gretakollektivet att göra festivalen större nästa sommar.
– Nästa år kör vi två dagar, säger Simon Ljungman.
– Det måste vi göra. Nu har vi ju ett helt år på oss, fortsätter Moa Bladini och skrattar.

Festivalen ägde rum på dansbanan vid Tolleredsskolan och i Smedjan. Det senare en intim källarlokal nere i byn där det bjöds på fest och dans intill småtimmarna.

Landskap, porträtt, närbilder och vyer. Variationen var stor vid torsdagens fotoutställning i Tingshuset.

Fotoutställningen, som bara visades upp under torsdagskvällen, var avslutningen på den sommarlovsaktivitet som Lerums fotoklubb arrangerat vid totalt sex tillfällen under två veckor.

15 ungdomar mellan 12 och 15 år har under fotoklubbens ledning fått lära sig mer om bland annat porträtt- och makrofotografering och om bildredigering.

Deltagarna har bland annat varit i Säveåns naturreservat, på Aeroseum och Sjöviksgården och vid Anten-Gräfsnäs järnväg för att fotografera. Varje deltagare fick sedan välja tre bilder, som trycktes, ramades in och visades upp i tingshuset i torsdags.

Fotoklubbens ordförande Mia Johansson är imponerad av bilderna som ungdomarna har åstadkommit.

– Jag är fascinerad. Det är jätteroligt att se vilka idéer de har, säger hon.

Till sin hjälp har ungdomarna fått låna ett antal kameror från fotoklubben. Klubben har även köpt in speciella linser att fästa på mobilen, och många av bilderna på utställningen var också tagna med mobiltelefoner.

Deltagarna får beröm av Marie de Verdier Persson, en av klubbens medlemmar som hållit i kursen.

– Det är jätteduktiga ungdomar. De är väldigt engagerade och har bra bildseende, säger hon.

Sarah Pettersson från Floda är en av deltagarna. Hon tycker att lägret har varit jätteroligt.

– Jag fotade framför allt i makro. Man kommer väldigt nära naturen och kunde se så mycket mer än man gör annars.

Hon säger att kursen har öppnat ögonen för henne.

– Efter kursen har jag fotat väldigt mycket. Nu har jag 14 000 bilder i min telefon, säger hon.

Många aktiviteter

Fotokursen var en av alla de aktiviteter som olika föreningar tillsammans med Lerums kommun har ordnat under sommaren. Kommunens fritidsintendent Magnus T Carlsson berättar att det totalt har anordnats mellan 2 500 och 3 000 aktivitetstillfällen under sommaren, och att av dem har 60 procent varit bokade. Vissa deltagare har varit med på flera saker, men endast en av de planerade aktiviteterna har fått ställas in.

För att anordna sommarlovsaktiviteterna fick kommunen ett stöd från staten på 455 000 kronor. Magnus T Carlsson tycker att sommarens aktiviteter varit mycket lyckade, och menar att efterfrågan har varit stor.

– Med facit i hand konstaterar jag att behovet av sommarlovsaktiviteter finns där, säger han och fortsätter:

– Det här är något som har kommit för att stanna.